Rolla någon?

[Haha, jag är lite mer påhittig än så ska du se. ]

[ Jaja, jag sa ju att jag är nybörjare på det här, så jag tänkte inte på att jag skrev så där. ]

[Ingen fara. Det är jag med. Vi får lära oss tillsammans. ]

Nyah hade precis tänkt tala till soldaterna då marken började skaka. Hon blickade först emot de sju fångarna som stod bakom henne och hon såg hur skräcken växte i deras ögon samtidigt som hon kände hur skräcken växte inom henne själv.
”Det är lugnt.” Mumlade hon ur mungipan och försökte se så självsäker ut hon kunde.
Soldaterna såg nästan ännu räddare ut än vad dem som stod bakom henne gjorde. De hade något att förlora medan hon själv och fångarna bara kunde vinna. Om de skulle dö eller bli fångar igen så hade de i alla fall haft en chans. Så såg hon Jenny stå bakom soldaterna. Hennes ögon lös grönbruna och Nyah förstod vad som var på gång. Hon hörde Jennys rop och vidarebefordrade det till fångarna som inte längre var fångar bakom henne. Vingligt började både Nyah och de andra att röra på sig, marken rörde sig fortfarande under deras fötter men de lyckades ändå att stå tillskillnad ifrån soldaterna. De följde Jenny ut ur stenhuset och upp på slottgården.

[du får gärna fortsätta för mig, jag saknar inspiration ]

[Okej, ]

Väl uppe sken solens värmande strålar på dem. Nyah kunde knappt se då de bländade henne efter hon befunnit sig nere i den mörka tunneln med endast några facklor som ljuskälla. Likadant verkade det vara för dem andra. När väl Nyahs ögon vant sig vid ljuset så såg hon ännu fler soldater men det mest skrämmande var särlingarna. Likt henne och Jenny hade de olika färger på sina ögon med okända förmågor men inte för länge. Det som förvånade Nyah mest var att flera av dem inte var ifrån hennes kungarike utan ifrån dem andra. Hon log då hon kände igen Prins Bridgan som var så betuttad i Maxine. Han verkade lägga märke till hennes leende men han var inte den enda.
”Ni kommer aldrig komma härifrån levande.” Sade en av särlingarnas lena stämma.
Nyah log ännu bredare.
”Lögn.” Utbrast hon högt så att alla skulle höra.
Särlingen verkade ställd.
”Ni vill inte döda oss. Vi är ingen nytta döda och därmed är det en lögn för vi kommer komma härifrån levande men kanske inte i samma skick som vi är nu.”

Jenny såg förskräckt omkring sig. Visst, Nyah hade rätt, men vem vet hur illa ställt det skulle vara med dem när de kommit undan?
Jenny tänkte att hon kunde använda jordkraften ige, men det var en risk. Området var så stort att det kanske skulle skaka så förfärligt att inte Jenny eller Nyah ens själva skulle komma undan. Nej, det var nog inte värt ett försök ens.
Eld? nej, det var då torrt att det skulle kunna bli en så förfärlig brand att de allihop - även Nyah och Jenny - skulle dö.
men sedan gick det upp ett ljus för Jenny.
Vatten! Jenny och Nyah stod under ett väldigt, tätt träd, medan de andra inte gjorde det, så Jenny skulle kunna framkalla ett fullkomligt ösregn, och Jenny och Nyah skulle stanna under trädet tills hon avblåser stormen, och soldaterna och de andra särlingarna skulle vara för dyblöta och förvirrade för att märka att två skepnader - Jenny och Nyah - sprang bort.
Jenny koncentrerade sig hårt och satte sin plan i verket.

Maxine såg upp mot slottsgården med ett litet flin. Hon gick in på slottsgården och såg på de olika särlinagrna som hindrade Jenny och Nyah att komma ut på marknaden.
Maxine tog en av pilarna och höll bågen i ett fast grepp. Oj, vilket blodbad detta skulle bli.

[ EmppuXD, jaha, nu blev det lite trassel, va? Vi skrev säkert ungeför samtidigt? xD]

[[ Jepp ]]

[ Ja, hur gör vi? xP ]