Gatubarnens överlevnad

Becky stirrar på honom, förväntar hon sig en bekännelse eller något? Aldrig i det här livet.
"Jaha." Svarar Becky med en fnysning och lägger armarna i kors. Men man ser hur tvivlande hon är. Ashton bara ler och niger lite halvt om halvt nervöst.

"Klart hon är Ashley, vad trodde du?" säger Fredrika och blickar på Beckey som ser ytterst tvivlande ut och Fredrika flinar roat åt det hela, det var mycket underhållande.

"Precis, sa ju det." Svarar Ashton med barnsligt flickaktig röst.
"Paul! Du pratade med dem först, vem är det?" Frågar Becky minstingen irriterat. Paul höjer händerna i en avvärjande gest.
"Jag frågade aldrig om vilka de var." Svarar Paul, Ashton undrar om det klassas som en lögn, han hade ju aldrig frågat om det.

"Nej, det gjorde han faktiskt inte." säger Fredrika till Pauls försvar för Becky ser ut att vilja ge honom en örfil, något som Fredrika inte tänkte tillåta.

Becky blänger på Ashton som räddhågat, egentligen inte alls men han måste väl åtminstone försöka övertyga henne, tittar ned i golvet. Becky suckar och stapplar förbi honom ut i korridoren, troligtvis för att sova eller något sådant. Eller något annat, men det har inte Ashton velat tänka på.

Fredrika vänder sig om mot Asthon då Becky försvinner, "Vad skulle det där vara bra för?" fräser hon lågt fram med höjda ögonbryn, blicken från Becky gillade hon itne alls.

"Måste jag veta det?" Frågar Ashton till svar, inget bra svar. Attans, att han inte kunde komma på ett bra svar nu när han faktiskt måste försvara sig. Han kastar en menande blick på de andra i rummet, som börjat återgå till vad de gjorde innan. Han vill inte berätta att Becky troligtvis allmänt hatar honom för att han stack.

Fredrikas ögon smalnar smått irriterat då hon ser på honom, "Jo, faktiskt. Annars ver det himla dumt att göra det." säger hon allvarligt och ser på honom. "Men kom vi går och lägger oss nu." säger hon menande och går ut ur rummet och upp för trappan.

Ashton följer efter henne upp, Paul flinar åt honom. Det är nästan så att Ashton ångrar att han aldrig ströp honom när han hade chansen. Men samtidigt är Paul nog en av de bästa medhjälpare och vänner som finns. Det är ju bara synd och skam att pojken inte hade vett att sticka från den här organisationen när han hade chansen.

Fredrika går fram till stället där Asthon har valt innan, flera hade kommit dit nu. Inte där de skulle sova, men runt om, flera barn i olika åldrar, antingen låg de själv eller i grupp.