prs eragon

Jag hade visst inte heller tillräckligt mycket kraft för att läka henne helt, men tillsammans med våra lärare hade jag lyckats läka henne ganska bra. Nu sitter hon till och med. Plötsligt insåg jag hur lika vi var. Såret kommer nog aldrig gå att läka helt, så nu har vi båda svårt i vissa rörelser, och vi har fler likheter.
Nu när jag tänkte över det här såg jag något helt nytt hos henne. Vad vacker hon är. Jag började le utan att märka det.

Det gör jä**gt ont.

Vad vacker hon är. Och vad ont hon måste ha. Jag måste försöka hjälpa henne... Vad är det med mig egentligen. Jag hatar henne och bryr mig inte om henne. Eller?

Varje andetag gör ont.

När Faor börjar fnissa och titta lite generat på Anya inser jag hur dum jag måste se ut just nu. Jag rodnar och tittar genast bort.
"Inte visste jag att du tyckte så mycket om henne. Fast visserligen så börjar det ju ofta med bråk och slutar med... Barn. "
"Sluta Faor. Jag bryr mig inte om henne."
Faor skakar av skratt.

Men nu får jag sluta larva mig. Det gör inte så jätteont.

Utan att bry mig om Faor går jag fram och tar tag i hennes arm.
"Kan jag hjälpa dig på något sätt?"

"Nej, det kan du nog inte"

Jag har en plötslig önskan att hålla om henne och trösta henne och råkar göra en ofrivillig rörelse men hejdar mig snabbt och låsas istället klia mig på hakan. Vad är det som händer? Har hon på något sätt manipulerat mitt sinne eller varför känner jag som jag gör.

Jag försöker att lugna Sauron med sinnet.