PRS mellan Lolly0101 och Sirius Orion Black

"Vaa.. Okej hur när varför " ! fick jag ur mig men mina tankar fördes till en enda stad. Dom dödas stad

"Jag förstår inte det här, men låt oss fortsätta nu, annars hinner vi aldrig fram i tid."
Jag känner mig rastlös och tycker att deras babblande om massa döingar är helt ointressant och oviktigt.

Okej men dina sår är ej helt läkta ej dvärg, sa gandalf och tittade strångt på han

"Ingen fara, jag har varit skadad förut, och sålänge jag inte är medvetslös så låter jag mig inte hindras av något sånt"
Jag försöker resa mig upp men stönar högt och lägger mig igen. Det gjorde mer ont än jag trode.

"Okej men ta det lungt " du är en modig dvärg nästan lika modig som hoberna "

Jag gör ett nytt försök att resa mig. Den här gången lyckas jag trots smärtan.

Jag såg smärtan i hans ögon. Han var modig. Kanske allt för hunden ?

För att ge mig själv kraft att fortsätta så morrar jag tyst och skakar på huvudet. Sedan tar jag mig upp på den gräsätande besten som jag har fått låna.
"Följer du med eller inte?"

"Ja ja jag kommer " sa jag och hoppade upp på hästen

Vi fortsätter rida i snabb takt och fast det gör ont så känner jag mig nöjd och lugn när jag rider.