Eragon [privat]

Men min kropp då? kommer jag alltid vara så här? Murtagh svarar tvekande. Du borde kunna återvända till din kropp, men den måste läka först

Efter lite letande hittade vi rätt väg tillbaka. Vi landade så nära Enyas hem som möjligt och Shea hjälpte mig ner från ryggen. Jag ålade mig mot dörren och knackade.

Jag hör något som låter. ''Vad var det?''

"Det är jag Sildak. Kan jag komma in?"
Min röst är bara ett ostadigt stön av smärta.

Murtagh svarar. ''Ja, gör det''

På något sätt lyckas jag öppna dörren och krypa in.

Plötsligt känner jag hur smärtan försvinner. Jsg ksn öppba ögonen, och kvider förfärat när jag tittar ner på mig själv

Smärtan är nästan outhärdlig, men jag glömmer helt bort den när jag ser mig om i rummet. Enya verkar vara död... Eller något ditåt. Det känns som om hon är kvar i rummet, men hennes kropp verkar inte leva. Jag ryser. Det gör ont och jag kommer plötsligt på att både Shea och jag är skadade.
"Murtagh, kan du hjälpa?"
Mer orkar jag inte säga.

Jag stirrar på Sildak. "Sildak, vad har hänt? " frågar jag, men inte ett ljud kommer från min mun. Murtagh ställer samma fråga.

"Flydde... Blev angripna... föll. Hjälp!"
Dte kostade mig all viljestyrka, kraft och självbehärskning för att säga de få orden utan att svimma av smärta och utmattning.