Narnia

Sam nickar och försvinner bort till gruppen av soldater, nu när de börjat blivit skickliga kunde de kriga på så sätt som i en strid. Fiender åt vart håll, de kunde göra utfall var och när som helst.

Andrew och de andra fick träna på att skjuta snabbt, med flera pilar i rad utan att sikta mer än några få sekunder. Det var riktigt svårt i början men sedan kom man in i det och då blev det faktiskt rätt enkelt. Vilket var skönt för han ville inte göra bort sig inför alla kentaurer som redan var större än han. Vissa var nästan 50 centimeter längre än honom, vilket sade mycket då han var runt 185 centimeter.

Det hade börjat skymma och äntligen blåste Oreius av. Sam andades tungt och kände en smärta i axeln, träningsvärk gissade hon.

När Oreius blåste av hade de gjort upp en eld vid tälten. För att värma sig vid om det blev nödvändigt. Andrew satte sig där och bad om ett glas kallt vatten från fru bäver, vilket hon genast gav honom. Han drack upp det nästan direkt, och tackade sedan fru bäver innan han började stirra in i elden, och kom på andra tankar. Om hur dagen hade varit, om Sam, hur det skulle bli med Narnia om det blev ett krig eller inte och så vidare.

Sam ser efter Andrew och går till honom, hon slår sig ner vid honom och får nästan genast ett glas vatten av fru bäver som hon genast tömmer och ett till. Hon lägger sig raklång på marken och pustar ut, vad varm och svettig hon blivit. "Hur har det gått?" säger hon och ser på Andrew.

När hans tankar blir avbrutna av Sams fråga så vet han inte vad han ska säga först. Men minnet spelar om hennes fråga ännu en gång.
"Jodå det gick bra. Lite svårt bara" säger han och ler, "hur gick det för dig då?" Fast Andrew visste redan, då han kollat åt hennes håll några gånger och då hade det sett ut att gå bra för henne.

"Bara bra" log Sam till svar, det var sant även om hon var helt slut och trött nu. "Det skulle inte sitta fel med ett bad nu " flinar Sam som kände att hon behövde svalka sig.

Andrew skrattade.
"Nej definitivt inte" säger han, då han också tyckte att han skulle behöva svalka sig lite. Det hade gått så mycket snabbare att bara ta ett bad, men nu var kroppen tvungen att kyla ner sig själv. Vilket tog mycket längre tid kändes det som.

Sam nickar men sätter sig upp då fru bäver kommer med tallrikar till dem. "Tack" ler hon och tar lite medans hon lägger sig på mage och äter det på det viset. Hon är öm i hela kroppen och musklerna värker.

Andrew ler när fru bäver kom med tallrikar med mat till dem. "Tack så mycket" säger han och börjar äta, trots att armarna värker så mycket så han tror att de kommer gå av.