Lily~James - Always and forever [SV]

Hejsan! En ny läsare här, som har älskar varje ord av din ff!!!! Har läst igenom alla kapitel I LOVE REMUS ♥♥♥
Krya på dig! ♥

tänk,man vaknar och var inte inloggad i går så mycket så är här 3,3 super BRAWSOMIGA KAPITEL

Krya på dig NTonks!

Tack allihopa ♥

Tack till alla er som skrev på sida 21 också, jag kan inte citera er men ändå xD

Som alla andra har sagt; Krya på dig!

Kapitel 17
Middag för 17 personer och familjetrubbel på andra håll.
Juli 1977

Under dagen därpå gick massor av underliga, skrattretande och knasiga sanningar genom James huvud. ’’Egentligen borde min familj hata mig, jag är ju med i släkten Black och bor ihop med en mugglarfödd.’’ ’’Sirius var trots allt inte den enda i sin släkt som var gryffindorare.’’
James kom också på att Sirius föräldrar faktiskt var släkt – båda hade ju hetat Black innan de gifte sig! Sirius föräldrar hade alltså haft samma farfarsfar… Sirius föräldrar var sysslingar!
Det var kanske därför Sirius hade haft sådan otur – hans familj hade ju haft ’’renblodsmani’’ på båda sidorna – James var ju bara släkt med familjen Black på sin mammas sida…
Hursomhelst hade han inte längre tid att grubbla över konstiga sanningar om sin släkt. De hade en middag för sjutton att planera!
-Vet ni vad, sa Lily efter några timmar där alla bara hade sprungit runt i det inte jättestora köket, krockat, spillt ut grejer, krockat lite till, bränt sig på stekpannor och återigen krockat. Jag och Sirius fixar dethär – ni kan gå ut på terrassen med en honungsöl.
-Det känns fel att låta er göra allt jobb, sa Remus och skulle precis ta ut en form med potatisgratäng ut ugnen, när han brände sig på det enda fingret han inte redan bränt sig på.
-Vi fixar det, sa Lily. Ut med er nu.
James, Remus och Peter följde Lilys order, tog varsin honungsöl och slog sig ner ute i trädgården. De satt nervöst och tittade på medan Lily och Sirius stressat sprang fram och tillbaka mellan husen.
-När den här skiten är överstökad har vi väl bara tre familjemiddagar kvar, sa James med en suck.
-Våra föräldrar är nog lite lättare än Lilys och Tramptass, sa Remus och tog en klunk honungsöl. Ingen av oss har en syster som tycker vi är missfoster eller en familj som tycker varenda droppe mugglarblod är onödig.
-Iochförsig, sa James. Sedan reste han sig upp och ropade till Sirius, som just kom rännande över gräsmattan med en hel back med honungsöl.
-Är du säker på att ni inte vill ha hjälp?
-Absolut säker, sa Sirius i samma sekund som han snubblade på en trädrot. Han tappade backen, voltade och höll på att flyga in i glasrutan. Som han ofta gjort i liknande situationer förvandlade han sig till hund på ett klick, tog ett rejält hopp framåt och landade skickligt på tassarna, innan han förvandlade sig till människa igen.
-Mina damer och herrar, gymnastikproffset Sirius Black kan göra en volt som en människa och sedan landa som en hund! Ropade Remus från sin stol längre bort i trädgården.
Sirius grinade åt honom och med en snärt på trollstaven var flaskorna hela igen och innehållet var på plats. Han lyfte upp backen igen och bar vidare den in i sitt hus.

När gästerna anlände satt alla på helspänn. James repeterade om och om igen familjen Blacks släktträd i sitt huvud.
-Sirius föräldrar, Andromeda och Lucuis, Sirius bror, Bellatrix… nej vänta lite nu…
Remus, som satt bredvid och var den enda som hörde James mumla för sig själv, kunde inte låta bli att skratta åt honom.
-Om vi bara kollar på de så kommer vi nog på det mesta. Och förresten, Sirius föräldrar heter Orion och Walburga, hans bror heter Regulus. De små detaljerna borde du komma ihåg redan innan.
Först trädde Sirius föräldrar in. James, Remus och Peter kände självklart igen dem de hade ju träffat Sirius föräldrar varje år på perrongen.
Sirius hälsade på sina föräldrar, som sedan gick vidare till hans vänner för att presentera sig.
-James Potter, sa James sig när de kom fram för att hälsa på honom.
-Walburga Black, sa Sirius mamma och skakade hans hand. Är du son till Dorea och Charlus Potter?
-Öhm, ja, det är jag faktiskt, sa James förvånat. Hur visste du…?
-Dorea är min faster, sa Mrs Black.
-Javisst ja, sa James överraskat och hälsade sedan på Sirius pappa.

Efter Orion och Walburga kom ännu ett välbekant ansikte in. Det var Regulus, Sirius bror. Han såg ut ungefär som Sirius, fast han var aningen längre, trots att han var yngst, och hans hår var ganska kort och välkammat, inte alls som Sirius ostyriga rufs.
När
Regulus sagt hej till sin bror och hälsat på Lily, James, Remus och Peter kom två flickor in. De såg ut att vara ganska jämnåriga. Lily, James, Remus och Peter kände igen de från skolan, och de visste att en av de var Bellatrix.
Den visste inte om den andra flickan var Narcissa eller Andromeda.
-Vem är… började James, men Remus tystade honom.
-Schh, lyssna så får du reda på det!
Mycket riktigt hade han rätt.
-Cissy, sa Sirius och skakade hand med sin kusin. Hur är läget?
-Bara bra, svarade hon. Han nickade och vände sig sedan till Bellatrix.
-Bellatrix, sa han kort.
-Sirius, sa hon lika syrligt.
Lily, James, Remus och Peter som bestämt sig för att lära sig alla namnen innan middagen började, försökte memorera namnen och deras ansikten.
-S-sirius sa inget o-om någon som hete Cissy! Sa Slingersvans förskräckt.
-Det är Narcissa, din idiot, väste James åt honom.
Han kunde dock förstå att det inte slog Peter att de två flickorna var systrar. Bellatrix var lång och knotig, med ett hårt ansikte och långt, krusigt hår. Hennes ögon var små och korpsvarta. Narcissa, däremot, var inte riktigt lika lång som sin lillasyster, och hon hade mer kvinnliga former än knotor. Hennes hår var silverblont, och hon hade ett ganska avlångt ansikte med stora, ljusblåa kattögon.
Inte förrän nu lade James märke till att någon höll en hand på hennes axel. Han såg lite äldre ut, men såg inte ut att kunna vara hennes pappa. Det måste alltså var Lucius Malfoy, dödsätaren.
James ryckte till lite när faktumet gick upp för honom, men han struntade i det och vände sig istället mot nästa grupp med människor som kom inströvandes.
En kvinna, väldigt lik Bellatrix men lite äldre, steg in i trädgården. I handen höll hon ett litet barn, som bar en grön spetsklänning och dessutom matchade det med en knallturkos page. James log lite och vände sig mot sina vänner.
-Det måste vara Andromeda och Nymphadora.
Andromeda och Sirius kramade om varandra, innan han satte sig på huk och hälsade på Nymphadora.
Strax efter de kom en lång, stilig man, som inte var lik någon av de andra på tillställningen, med undantag av Nymphadora. James förtstod att det var Andromedas man, Ted Tonks.
-Ted är ett fint namn, sa Remus med eftertryck. Om jag någonsin får en son ska jag döpa honom till Ted Remus Sirius Peter James… Lupin.
-Ted Remus Sirius Peter James Lupin? Sa James roat. Stackars unge.
-Jag får väl klura på dethär med mellannamnen, sa Remus surt, men tystnade snabbt när Anromeda, Nymphadora och Ted kom förbi och hälsade.
Efter familjen Tonks kom två män och en kvinna. De två männen hade silverblont hår och Narcissas ljusblåa ögon, (James förstod att en av de måste vara systrarna Blacks pappa) och kvinnan var mycket lik Andromeda och Bellatrix.
-Hej morbror Cygnus, sa Sirius till den lite längre mannen.
-Så det måste vara systrarnas pappa! Viskade James.
-Hej morbror Alphard, sa Sirius sedan till den något kortare mannen. Han hälsade också på kvinnan, som tydligen hette Druella, innan han vände sig om till alla sina gäster.
-Så, nu är alla här… två fyra sex åtta tio tolv… vänta, ni är bara tolv?
-Rodolphus kunde inte komma, sa Bellatrix kallt. Vi var bjudna på en annan fest, vi tänkte gå på den men mamma tvingade mig att gå på denna även om Rod gick till den roliga.
Sirius ignorerade det mesta av hennes lilla kommentar.
-Rodolphus är alltså inte här, sa han. Okej, jag tar bort dukning för en då…
-Jag gör det, sa Lily hastigt och viftade lite med trollstaven så ett glas, en tallrik, ett par bestick, en servett och en stol flög in i köket igen.
-Tack, sa Sirius och vände sig sedan återigen mot sin släkt.
De stod alla och betraktade trädgården och de små husen.
-Jo, sa Sirius. Tack alla för att ni ville… för att ni kom. Han hade rättat sig själv hastigt då han såg Bellatrix min, och skulle precis fortsätta när telefonen i något av husen ringde.
-Jag tror det är vår, sa Lily till James, som skyndade sig över till Svangården och sprang in i köket för att svara i telefonen.
-…så slå er ner och hugg in! Avslutade Sirius. Det hördes steg och skrap från stolar, då alla satte sig runt det långa rektangulära bordet.
Lily, Sirius, Remus och Peter slog sig ner i den änden av bordet som låg mest åt Svangården, och de ställde lutade stolen där James skulle sitta mot bordet så att ingen skulle ta hans plats.
-Undra vem som ringer oss, sa Lily frågande. Det måste vara någon ur min familj.
Hon sneglade in genom fönstret och hörde svagt vad James sa i luren.
-James, sa han när han tagit upp telefonen. Hej pappa… har ni telefon? Jaha, sjukhuset… va… vänta lite… sjukhuset?… jaha, okej…
James slog handen för munnen och tillochmed genom den tjocka glasrutan såg Lily hur han blev likblek.
-Jag…jag kommer så fort jag kan, sa han snabbt och lade på luren.
Han tittade ut genom rutan och mötte Lilys blick. Hon reste sig upp, mumlade ett ’’passa min plats’’ till de andra och rusade sedan in till honom.
-James… vem var det?
-Det var pappa, sa James förskräckt. Han ringde från sjukhuset. Det är mamma… hon har dött.

Superbra och spännande!

Åh nej!
Stackars James :'(

:OOOOOOOO ÄR HON DÖD?!

JÄTTEBRAA!

O naaaj,James mamma dog undrar hur?


JÄTTE bra!!nej menar JÄTTE bäst!