Je t'aime - We Will Forget (MD) - PG13

Inget kapitel? ;o

OMG ALLTSÅ NU HÄMTAR JAG FAN SIRIUS OCH BELLATRIX OCH HELA JÄVLA BLACK/RIDDLE/MALFOY FAMILJEN OCH IMPERIOAR DIG TILL ATT SKRIVAAAAAAAAAAA! :_________:

JAG KOMMER MED! SÅ KAN JAG STÅ BREDVID OCH SE ALLMÄNT AWESOME OCH SKRÄMMANDE UT! 8D

JAG HÄNGER PÅ!

I AM THE NEW DARK LORD! MOHAHAHAH

THEN I AM THE NEW BELLATRIX, YOUR TROGNASTE TJÄNARE! MWAHAHAHAHAHAH >: D

Jag hotar med isvatten över hennes huvud. Hehehe x)

Tyvärr, Snape är det
Hahaha, så jävla kul när Bellatrix inser i böckerna att Voldemorts favorit tjänare är snape XD


Men du får självklart vara min trognaste tjänare. ♥

Nejfan, DÅ ÄR JAG THE NEW SNAPE! xd

MWAHAHAHAH, hon valde mig som trognaste tjänare *glädjedans på dödsätaraktigt vis*

Voi nej nej enj ! FÖRLÅT MIG ALLA. Jag var ute igår och det blev lite sent så hann aldrig tillbaka på datorn
Jag tar imot alla fula ord och förhäxningar på grund av det, men kanske det här kapitlet kan blidka er vrede något ♥

________________________________________

Kapitel 9. Fest

”Idag ska vi diskutera de oförlåtliga förbannelserna. De här tre borde ni redan känna till.” Professor Morrigan hade en konstig stil i sin klass, som ofta förbryllade nya elever. Han ställde aldrig frågor, men väntade sig trots det svar. Senast efter ett år på hans lektioner började man känna igen pauserna då han förväntade sig uppresta händer.
”Mr Baker.”
”Avada Kedavra, som är den värsta av alla tre, för den dödar offret utan undantag”, svarade den glasögonprydde Ravenclaweleven. Professor Morrigan nickade och strök sin smala mustasch.
”Miss Popplewell.”
”Imperiusförbannelsen, som förtvingar offret under en annan trollkarls vilja. Imperiusförbannelsen går att bekämpa, men det kräver stor viljestyrka.” Morrigan gav ett leende åt Hufflepufflickan och började vandra mot sin kateder. Justin fann det väldigt distraherande då den smala läraren gick bland sina elever, för man visste aldrig när han stod bakom en.
”Och den sista... Miss Miller?”
”Cruciatusförbannelsen, som orsakar otänkbar smärta i offret.”
”Bra gjort, fem poäng åt Hufflepuff och tio åt Ravenclaw. Trots att dessa förbannelser är förbjudna, används de. Redan från 1200-talet finns det texter som beskriver...”
”Undrar hur det känns att utsättas för cruciatus”, viskade Seth och Justin vände blicken bort från läraren, som fortsatte sin föreläsning.
”Som om man sticks med tusen knivar, samtidigt som inälvorna dras ut. Som om ditt huvud skulle explodera och dina ben brytas.” Justin märkte sin väns förbryllade ansiktsuttryck. ”Eller så har jag hört.”
”Vad fan, Patch?”
”Mr Moseley, på min lektion talar man bara om man har markerat”, anmärkte professorn. Seth ryckte till, för Morrigan stod alldeles bakom honom.
”Ursäkta, sir.” Professor Morrigan gav honom en sträng blick och fortsatte sedan sin föreläsning. Då han vandrat över till andra sidan av klassrummet lutade Seth åter mot Justin.
”Vad var det där om?”
”Inget”, snäste Justin och strök undan håret ur pannan. Huvudvärken, som dunkat ihärdigt enda sedan han steg på Hogwartsexpressen, ökade i smärta. ”Jag läste om det, okej?”
Seth nickade misstänksamt och vände sig sedan mot professorn, som nu lade upp instruktioner på tavlan.
Då klockan klämtade och lektionen var över skyndade Justin och Seth tillbaka till Hufflepuffs uppehållsrum. De ville lämna böckerna i sin sovsal innan de gick för att äta middag. Eleverna omkring var uppspälta, för nu hade de hela två dygn utan lektioner framför sig.
”Har du berättat åt Julia att du ska ta en annan flicka till Snigelhorns fest?” Frågade Seth med ett brett flin då de gick nerför trapporna till entréhallen.
”Det har inte kommit på tal”, svarade Justin. Han hade faktiskt undvikt Julia enda sedan Anna frågade honom på måndagen, av orsaker han knappt förstod. De var inte ihop, så han fick väl ta vem han ville till Snigelhorns fest?
Julia var inte av den åsikten.
Justin hade knappt stigit in i uppehållsrummet då flickan ställde sig framför honom. Seth gav sin vän en menande blick och gick sedan upp till deras sovsal.
”Är det sant?” Frågade Julia med stadig röst. Hon hade sina armar korsade över bröstet och Justin kände sig väldigt obekväm med situationen.
”Vad menar du?”
”Att du ska ta Anna Winnigan till Snigelhorns nyårsfest.” Justin kände som om någon kastat en confundus-besvärjelse över honom, för han hade verkligen ingen aning om vad han borde göra. Så han nickade utan förklaringar. Julia fnös sårat och vände om så hennes yviga hårman slog mot Justins bröst.
Det gick ju bra.

*

Anna saktade av innan hon kom fram till trapporna som ledde ner till entréhallen och försökte stilla sin andning. Hon hade blivit sen, som vanligt, och varit tvungen att springa. Hon sletade till den gula klänningen och kollade sitt smink från en spegel som hängde på väggen och fortsatte sedan till entréhallen
Vid åsynen av Justin log hon och försökte gå så graciöst hon kunde. Han såg väldigt stilig ut; Anna dansade konga inombords över att hon skulle gå med honom på festen.
”Du ser vacker ut”, hälsade han då hon stannade bredvid honom och Anna log nöjt. Både Lily och Leevi hade gett den djupa urringningen menande blickar, men Anna var nu glad att hon valt den.
”Tack. Ska vi gå?” Justin erbjöd sin arm och Anna tog den med ett brett leende.
Fängelsehålan Snigelhorn valt för sin fest var en av de större i Hogwarts, och för tillfället var den vackert dekorerad. Färggranna, men ljudlösa fyrverkerier exploderade under taket och girlanger kantade väggarna. Bord hade ställts utmed väggarna för att lämna utrymme åt ett dansgolv, och på ett upphöjt podium stod instrumenter som spelade sig själva. Mat av alla sorter och smaker täckte ett avlångt bord till vänster om dörren, och husalfer klädda i rött gick omkring med champagneglas på silvriga brickor.
Justin nappade åt sig två glas från en husalf och räckte det andra åt Anna.
”Har du varit på Sniglehorns fester förr?” Anna skakade på huvudet.
”Tack för att du bad mig, eller jaa, tog mig med.” Hon rodnade lätt och svor inombords åt det, Leevis idiotiska sätt hade fastnat på henne. När hade hon någonsin rodnat förr?
”Anna, här!” Anna såg sig omkring och fick syn på Lily, där hon stod med Remus vid kanten av dansgolvet. Lily hade frågat honom föregående kväll, men Anna var inte säker på om det var för att hon tyckt synd om honom, eller för att det skulle irritera James.
Anna gav Lily och Remus hårda kramar och tog sedan ett steg bakåt då Justin skakade Remus hand och kysste Lily lätt på kinden. Anna utbytte en blick med henne bakom hans rygg som ljudlöst uttryckte alla åsikter om den snygge Hufflepuffaren.
”Så vad tycker du?” Frågade Lily och gjorde en vid gest runt rummet.
”Underbart”, svarade Anna och Lily log vetande. Det var tydligt att Anna inte syftade till festen just då. ”Kom så dansar vi.” Anna drog Justin i armen och han följde leende med på dansgolvet. Stringkvartetten spelade en vals och Anna lät sig ledas över golvet.
”Du är en skicklig dansare”, anmärkte Justin varmt.
”Du är inte så dålig själv heller”, svarade Anna med ett leende och snurrade graciöst runt. ”Det är mycket finare här än jag trodde.”
”Snigelhorn måste ju visa upp sin samling då och då”, svarade Justin lättsamt och nickade en hälsning åt ett par som gled förbi dem.
”Jag hörde att ni har ett bra lag i quidditch i år”, fortsatte han.
”Javisst. Jag visste inte att du var intresserad av quidditch?”
”Det är jag inte heller. Men jag är ju tvungen att lyssna då Seth och Oliver diskuterar matcherna. Speciellt efter vår första vinst och er nya vaktare.”
”Leevi är väldigt duktig, eller så har jag hört.” Anna hade aldrig varit och sett på deras träningar, men vad hon hört av James och de andra i laget så hade Leevi knappt släppt några mål då de spelat. Endast Shay Whelan, Gryffindors åsidosatta vaktare, hade något dåligt att säga.
”Hon studerade ju på Beuxbatons tidigare?” Frågade Justin fundersamt. Anna nickade och skulle just fråga om hans ansiktsuttryck då han verkade återvända till nuet och log brett.
”Vill du ha något att dricka?”

*

Då klockan slog två meddelade Snigelhorn beklagande att festen måste avslutas om de någonsin mer önskade att träffas på nytt i slottet. Professorn ställde sig i dörröppningen och tackade alla personligen över att de dykt upp.
Då Justin och Anna kom fram vidgades hans leende ytterligare, och han greppade tag om Justins utsträckta hand med båda händerna.
”Justin! Jag hoppas du hade en trevlig kväll? Du träffade väl Edgar Windsworth?”
”Javisst professorn, en verkligen lyckad fest”, svarade Justin och släppte Snigelhorns hand.
”Och vilken förtjusande dam du har hittat! Winnigan, eller hur?” Snigelhorn hade vänt sig mot Anna, och kysste artigt hennes hand.
”Det var en strålande fest, professorn”, sade Anna med ett leende och Justin lade en arm om hennes midja.
”Oh snälla, kalla mig Horace!” Skrattade Snigelhorn vänligt och vände sig sedan mot nästa gäst. Justin ledde Anna upp till entréhallen under lättsam diskussion. De gick uppför trapporna tillsammans, men i korridoren ovanför stannade Anna och vände sig mot honom.
”Jag hittar nog själv härifrån”, sade hon och log. Justin besvarade leendet. ”Jag hade väldigt roligt ikväll.” Anna rodnade lätt, och Justin strök undan en hårslinga ur hennes panna.
”Jag med.”
Rösten skrek nej bedövande högt, men Justin ignorerade den. Han ville det här så mycket. Så han drog Anna varsamt intill sig och förde sitt ansikte nära hennes. Han uppfattade doften av vanilj innan deras läppar möttes i en blyg kyss. Rösten tystnade och en behaglig värme spred sig från hans läppar till hela kroppen.
De drog sig motvilligt bort från varandra.
”God natt”, sade Anna med ett nöjt leende och mötte Justins blick en sista gång.
”God natt.” Justin såg efter henne tills hon svängde in i en ny korridor, och började sedan gå nerför trapporna.