Uppdraget! (Rollspel Privat)

Jag går till Lea. " vill du ha hjälp?" frågar jag och pekar på fågeln. Jag ville hjälpa, för jag hade vart så konstig, jag har gjort illa mig en gång, jag har haft humörsvängningar och jag har försenat oss rejält.

"Nej, vila du" sa Lea och tittade på fågeln. Hon behövde lite tystnad och ensamhet.

Jag lyssnar på Le och tänker att hon kanske vill vara ensam. " okej då!" sa jag och gick in i grottan. Jag ville inte sova så jag tittar ut ur grottan.

Lea tittar på fågeln. Den nakna fågeln, som snart var grillad och färdig att äta. Lea suckar.

Jag ser solen komma upp och känner mig plötsligt arg. Varför var jag just jag? Va? Kan inte någon jävul tala om det för mig!? Jag känner tårarna komma. " kan du skynnda på din jävla latmask!?" skriker jag samtidigt jag ångrar det:

Lea tittar upp. Fanfanfan, tänkte hon, jag orkar inte.
"För det första: Jag gör det.
För det andra: Försök att inte skrika ut alla elaka saker" sa hon lungt, utan den minsta ntydan till orklöshet.

Jag känner hur jag bara vill skrika, högt och ljudligt. " för det första: jag bryr mig inte, för det andra: jag bryr mig inte okej! Så skynnda på där ute snorunge!" fräser jag. Jag tittar på mig och känner mig som ett monster.

Leas ögon förvandlas till små smala springor. "Om det är så du vill ha det, så" sa hon och ställde sig upp.
Hon gick med den klara fågeln till Torccie och tryckte den i hennes famn. "Här" fräste hon, gick in i grottan tog alla sina saker och stormade sedan iväg. Bort, någon stans, vartsomhelst.
Hon brydde sig inte. Torccie var för otrevlig och Lea klarade inte av att hon stup i kvarten skulle skrika dumma saker åt henne.

Jag fick den dumma fågeln, kladdig och klar intryckt i famnen. " bra! Nu gjorde du något bra iallafall!" skrek jag efter henne och hoppades att hon inte går sp långt. " nej......" viskar jag och känner tårarna komma ner för kinnderna. " nej......" viskar jag efter Lea. Jag ånger det jag hade gjort men det var som om kroppen inte lydde hjärnan. Jag lägger mig ned och hoppas på att jag ska dö. " nej....nej....." kvider jag.

Lea hörde inte på Torccie. Hon gick vidare tills hon var utom synhåll. Då stannade hon och klättrade upp i ett träd.
Om Torccie tänkte vara så där, så gör hon det här själv. Hon äter lite och dricker lite innan hon hoppar ner och börjar gå mot tian.

((Problems? ))