Ännu ett mugglis game...

Fast jag menade det kanske inte? x) Det stog ju att jag sa det för att uppmuntra avifors. :3

^ Iofs ... RYM OCH LETA UPP MIG. WE'LL BE AWESOME

Oj.... Jag upptäckte nu att jag har skrivit att Ekkiis lever. Det är fel! Hon dog förut...Jag ändrar i kapitlet sen när jag får tid...

Oj, juste, haha. xD
Jag blir så förvirrad av att vara med i så många mugglis games så jag håller inte riktigt koll på vart jag är död och var jag lever. ^^

Du återuppstod ett tag... Nejmen det blev ju lite konstigt, men du är tyvärr död. Det är skittråkigt att döda 23 stycken mugglisar...^^

slutar bevaka nu för jag dog... may the odds be ever in your favor folks.

Jag ska ta och skriva på nästa kapitel nu, har börjat lite. Det kommer idag eller imorgon.

^ Okej :3

DAG 6!

EllenMai och avifors blir väckta av ett konstigt ljud. Det låter som vatten i massor kommer forsande. De går sömnigt ut ur sitt tält och ser sig om. Lite vatten kommer forsande från klipporna. Det ser ut att vara en stor våg som kommer närmare. EllenMai och avifors ser på varandra en kort sekund. Sedan sliter de åt sig det allra nödvändigaste sakerna och vapnen och packar varsin ryggsäck. Tältet är för stort och för jobbigt att packa ner i en ryggsäck, och det skulle ta alldeles för lång tid. Det kommer en till våg. En aningen mer vatten forsar mot dem den här gången. EllenMaiförstår att det är ont om tid och sliter tag i avifors och tillsammans springer de långt in i skogen för att försöka undkomma vågen.

LauraTree springer ut ur sin grotta. Hon ser inte en enda snabb väg upp. Bara klippväggen. Hon tar ett djupt andetag och bestämmer sig för att åtminstonde försöka klättra upp där. Så svårt kan det väl inte vara? Hon sätter foten på en liten ansatts och tar upp andra benet högre upp. Det är långt mellan avsatserna, men det går. En våg kommer och sköljer LauraTree när hon klättrar. Hon hoppar till lite, men börjar snabbt klättra igen. När hon väl kommer upp är hon dyblöt. Hon vet inte riktigt var hon ska gå, karriäristerna har ju läger vid hornet. Laura går närmre lägret och inser snart att det är tomt. Karriäristerna har flytt undan vågen. Laura har inte tid att ta något från lägret. Hon måste fly. Vattnet räcker henne till fotknölarna nu. Det är ganska mycket vatten för att vara så stor plats. Hon springer in i skogen. Det första hon gör är att klättra upp i ett träd. Där är hon säker så länge det bara är vatten.

Lucy och Rose har klättrat upp i sitt träd igen. Översvämningen har nått fram till nästan hela arenan, förutom de yttersta delarna. Lucy och Rose känner sig ganska säker. Hon är fortfarande orolig för att karriäristerna ska hitta henne och göra slut på henne, men det blir svårare att ta sig fram i vattnet. Det kommer nya vågor hela tiden. De vid vattnet har lite problem.

Nelly1513 blir trängd längre och längre upp mot taket i sin grotta. Det kommer in mer och mer vatten i grottan. Hon vaknade inte tillräckligt tidigt för att märka vågorna som höll på att översvämma grottan. Hon är bra på att simma, men hon kommer inte att hinna simma ut ur grottan innan hon tappar andan och det vet hon. Hon känner sig så liten mitt bland det inforsande vattnet. Innerst inne har hon vetat att det skulle vara svårt för någon som henne att vinna mugglisspelen. Och ett liv utan sin bästa vän är inte heller lätt.
Vattnet stiger. Nelly kan känna taket med handen. Det är ojämt och spetsigt. En skärva av det där skulle kunna orska ett rätt djupt sår. Nelly vet att hon kommer dö nu. Hon kan inte klara sig undan detta. Hon tar ett djupt andetag innan hon bestämmer sig. En vass skärva av stenen rycks av. Nelly tar ett fast tag om den. Hon drar ännu ett djupt andetag och pressar in stenskärvan in i hjärtat.
Det gör så ont. Så ont att hon nästan ångrar sättet hon valde att dö på. Men, gjort är gjort. Det svartnar för Nelly och hon hör sitt eget kanonskott.

"Spring!" skriker Drake när hon och Beben nästan blir träffade av ännu en jättevåg. De springer upp för klipporna, mot skogen. Det är blött på marken, nästan två decimeter vatten på marken. De vadar genom vattnet in i början av skogen. Drake börjar klättra upp i ett träd och tecknar åt Beben att följa efter.
Beben tar ett kliv på första grenen och klättrar efter. Hon är inte särskilt bra på at klättra i träd och efter några meter tappar hon taget med ena handen.
"Drake! Hjälp!" säger hon gällt
Drake vänder på huvudet och tar tag i Bebens hand och hjälper henne upp resten av biten. Väl uppe pustar de ut och känner sig säkra för tillfället.
De tänker på samma sak. Ett kanonskott hördes nyss. Det betyder att de bara är sju kvar. De kan inte vara en pakt till slutet, snart måste de bryta pakten för att slippa döda varandra i slutet. Kanske blir det så ändå, men chansen minskar.Egentligen är ingen av de så villig att bryta. Ingen säger något.

Celest Gaunt vill vinna det här. Hon är en av de sju bästa, alltså ökar chansen att vinna hela tiden. Hon hörde nyss ett skott, alltså har hon ännu större chans att vinna nu. Hon vill komma hem till sin familj och vara lycklig, men med hemska minnen. Hon kommer aldrig glömma den första människa hon dödade, mine. Båda spelarna från hennes distrikt lever. Ifall inte hon själv vinner skulle hon nog vilja att Lucy och Rose vinner. Fast ändå inte. Hon gick med karriäristerna, Celest kan inte fatta varför. De är inga trevliga människor, och det vet alla. Hon själv skulle inte döda ifall det inte var för sitt eget liv, även om hon är rätt säker på att hon skulle döda någon om den personen skulle komma ivägen nu. Hon har sådan hemlängtan.

Karriäristerna har kommit till utkanten av arenan. Där är det inget vatten än. Men tids nog kommer det nog. De ångrar att de inte tog med tältet, de blev ju ändå inte anfallna eller så på vägen. Det tog bara lång tid. Mat har de bara lite, förrådet med mat skulle vara välbehövligt nu. Maten de har räcker höst till två dagar.

Lucy och Rose ser på hur vattnet stiger. Det är ungefär 3 decimeter högt.



Döda:

Du är så jätte bra på att skriva.