Hungerspelen (Rollspel)

Kattie duckade undan för knivarna, men en träffade axeln. Hon gav ifrån sig ett skrik. Blodet rann längs hela armen. Men hon lyckades ändå spänna en pil i bågen igen. Kanonen hade hörts och flickan, som Kattie trodde var från ettan, verkade väldigt upprörd. Pojcken låg på marken i en blodpöl. Flickan var starkare än Kattie, det kunde man se. Kattie sköt iväg sin andra pil.

Jag sprang iväg innan pilen träffade mig. Efter några meter orkade jag inte mer, jag kan bara inte fatta det. Tre av mina vänner dog idag. Jag klarade det inte mer, så jag satt mig ner och började gråta. Mitt liv var förstört.

Pilen missade. Flickan sprang iväg, men stannade efter nån meter, satt sig ned och började gråta. Kattie fattade inget, vad var det som hände? Smärtan i armen blev värre, som tur var satt kniven inte allt för djupt. Hon drog ut den, hon bet sig i läppen och tog ett väldigt litet och försiktigt steg fram efter att ha släppt den på marken.

Jag ställde mig upp och gick iväg som ingenting hade hänt. Om jag ändå kunde ha fått tillbaks dom. Vad skulle jag göra nu? Gå och döda dom andra? Sätta mig ner och bara låta nån döda mig? Jag visste inte vad jag skulle göra, jag bara gick.

Flickan gick iväg, bara sådär! Kattie var förvirrad. Vad skulle dem göra nu? Med ens kännde hon sig väldigt svag. Benet värkte, armen skrek av smärta och händerna var inte så snygga dem inte. Hon slängde upp pilbågnen på den inte skadade axeln. Sen vände hon sig till Melanie.

Jag klättrade upp i ett träd och började sova. Det var det ända jag kunde göra, för tillfället.

"Vi kanske skulle ta och vila" sa Kattie. Hon stapplade fram till Melanie. Allt som nyss hänt snurrade runt i huvudet på henne. Kattie satte ena handen mot trädet som stöd. Hon kanske borde tvätta rent såren.

Jag vaknade upp på morgonen. Vi var 11 kvar, och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag drack lite vatten och tänkte vad jag skulle kunna göra. Jag var för ledsen för att bara kunna gå och döda någon, och för trött för att gå och gömma mig på ett bättre ställe. "Jag kan sitta här och vänta tills det blir final. Om inte nån hittar mig och dödar mig", tänkte jag. Det var inte världens bästa ide, men det var det ända jag kunde göra. Jag började klättra upp högre i trädet.

"Aa, kanske det...Jag hängde inte med och visste inte vad jag skulle göra... Och hur gick det?..." Sa Melanie och kände sig jätte dum att hon inte gjorde något hon bara stod och kollade på när dom bråka...Men vad kunde hon göra? Hon hade inget vapen. Men hon kände sig ändå dum. Sedan la hon sig och somna direkt.

"Det gick väl inte så bra" sa Kattie. "Jag menar jag kan knappt stå upp, jag har ett jack i armen och i handen och syraregnet har frätit sönder både hud och kläder, på både dig och mig"
Kattie kunde inte somna den natten. Hon satte sig bredvid den djupt sovande Melanie och lyssnade på nattens ljud.