This feeling I have...Could it be... love?

Aw :c

James är offeciellt ett dum-huvud.

Japp D:

Tack ^w^ Mer kommer nu...
Förlåt för det slarviga förra kapitlet men jag har typ blodsockernivå på typ - 100 så ja...

---

Kapitel 24 - Smärta

Scorp

”Shit, Scorp, ryck upp dig! Vad har hänt, mannen!”
Jag suckade djupt inombords. Aldrig kom man undan Zeus’ frågor, eller hand allmänna babbel. Jag lyfte blicken och fäste den på honom. Micaela satt på sätet bredvid och kastade fuktiga blickar på Zeus, som själv satt och flinade som om han ägde hela världen. Olivier och Simone satt också i kupén, och de var för en gångs skull inte hopslingrade.
”Ingenting, vad tror du?” svarade jag, och lyckades ganska bra med min ”duh”-röst. Zeus himlade med ögonen – fortfarande flinandes – och lutade sig lätt framåt mot mig.
”Seriöst, Scorp, det står som en aura av typ sorg eller nåt runt dig, wazup liksom?”
Jag gav honom en road blick.
”Ojoj, Zeus, jag trodde inte ens at du kunde ordet ”aura”. Din hjärna är visst lite större än vad jag trodde” sa jag med ett retsamt leende. Zeus grymtade bara och drog sig tillbaka, medan Micaela lutade sig mot hans axel och slängde en ilsken blick på mig, säkert för att jag hade förolämpat hennes pojkvän. Jag tänkte trött att hon verkligen ar korkad, eftersom Zeus bara var intresserad av att dra blickar till sig på grund av Micaelas nyfärgade, blåa hår och vitblåa ögon. Då skulle fler få syn på honom, och ja, Zeus hade redan varit otrogen med väldigt många.
Jag klippte av tankegången då jag märkte att Simone knackade mig på axeln. Jag höjde ögonbrynen då jag såg på henne, lät ögonen spela förvånade och artigt intresserade. Simone granskade mig och talade sedan.
”Men Scorp, vi fattar ju när det är något fel, säg det nu. Vi ska ju föreställa dina vänner, eller hur?” sa hon med förvånansvärt mjuk röst. Jag mötte hennes ögon och kommenterade vagt att hon inte hade på sig så sjukt mycket mascara längre, och dessutom var hennes läppar inte målade. Hon var mycket sötare faktiskt.
Jag suckade. Men okej. Jag skulle berätta, men inte hela sanningen.
”Yes, ni är mina vänner… Okej, jag berättar, men ni får inte säga det här till någon annan, är ni med?” sa jag lätt bedjande, och fick ögonen att se övertygande ut. Tacka gud för mina skådespelartalanger.
Simone, Olivier, Zeus och även Micaela nickade allvarligt – dock misstänkte jag att Micaela bara gjorde det för att Zeus gjorde det. Jag suckade fejkat och såg ner på mina händer. Det skulle inte komma ut.
”Jo asså…” jag suckade igen, lät minnet av sorgen vid Roses sms fylla mitt huvud så att mina ögon blev blanka. ”För fem dagar sen omkom min syster i en olycka. Hon kunde inte räddas, inte ens botarna kunde hela henne”. Jag svalde, bestämde mig för att tårar inte var manligt nog, inte ens i den här situationen. Jag kände en hand på min axel, och såg upp i Oliviers medkännande ansikte.
”Scorp jag-” började han, började om, harklade sig. ”Scorp, vi må vara Slytherin, men vi har känslor. Jag är ledsen för din skull, bro” fortsatte han och tryckte till min axel en aning. Simone var nästa på tur, och sedan Zeus överraskande nog. Han slängde inte ens ur sig något spydigt.
Medan jag tog mot deras ord tänkte jag i bakhuvudet att de nog inte skulle ha varit så förståande om de vetat den riktiga anledningen.

aawww det är ju ändå 7kt gulligt att Scorp (typ) tycker att Rose dumpade honom är lika allvarligt som att hans syster skulle dö.

mer mer mer mer mer nuuuuuuuu

Superbra!!

O.O, awesome, jättebra!

Gaaah! Hatar James! Stackars Rose och Scorpius
Men superdupermegajätteAwesome kapitel!!!!