It's okey.

Tack för alla snälla saker ni skriver :'D
Det blir ett liiiite längre kapittel idag eftersom att det var ett tag sen jag skrev c:
Och snälla hata inte Damon OwO
Jag ska försöka förbättra honom

24 kapitlet: Känslor kan verkligen sabba allt.

Draco stod kvar och tittade ner i marken. När Alec var vid porten vände han sig om lagom för att se Pansy gå fram och krama Draco. Det hög till i bröstet på Alec. Han vände sig om med hjärtat i halsgropen.
Damon... Han var tvungen att hitta Damon.
-DAMON! Alec började att springa. Han visste inte vart men någonstans.
Rätt som det var såg han honom.
-Damon. Viskade Alec. Han sprang fram till Damon, släppte sig gitarr och omfamnade Damon där han satt i trappan till biblioteket.
-Wooohw? Ta det lugnt. Damon släppte boken med blicken och tittade ner på den rödhåriga pojken.
Alec snyftar till och tittar upp på Damon med tårfyllda ögon.
-Men shit Alec, Vad har hänt? Damon slår armarna om honom och trycker sig nära Alec.
-Ing..Inget. Stammar Alec fram mellan försöken att sluta gråta.
Damon säger inget mer. Han håller bara om Alec och klappar honom lätt på ryggen.
-Damon.. Är du arg på mig?
Först tittar Damon bara konstigt på Alec och sen skrattar lite tyst.
-Nej, varför skulle jag vara det? Damon kyssen Alecs panna lite lätt.
-Jag vet inte det känns som om jag har svikit dig på något sätt.
-Hur då?
-Jag.. Alec stannade till och visste inte hur han skulle kunna säga det på en lindrigt sätt.
-Jag tror att jag har kvar känslor för Draco.
Damon frös till, och en våg av besvikelse träffade Alec.
Alec tar bort Damons armar som ligger varmt och skyddande runt honom.
-Förlåt. Viskar Alec, ställer sig upp och springer iväg. I farten tar han tag i gitarren och fortsätter i motsatta håll ifrån Damon som bara sitter kvar.
Senare på kvällen var Alec inte i uppehållsrummet. Damon letade och frågade nästan alla. Men ingen hade sett honom eller hört något om honom.
Hans gitarr låg på sängen tillsammans med han regnjacka. Då slog det Damon.
-Tänk om. Han vänder huvet emot fönstret där regnet slår hårt emot fönstret.
Damon springer fram till sin säng och drar fram sin regnjacka och Alecs innan han springer upp till stora porten för att sedan försöka öppna porten.
När han stod ute i regnet försökte han ropa Alecs namn som dog bort i regnet.
Damon började att springa. Först till Hagrid. Sen till växthuset. Även fast han visste att Alec inte var i skogen sprang han dit. Då fanns det bara ett ställe till utomhus. Sjön.
Och mycket riktigt stod Alec mitt ute i sjön. På stranden låg hans stav och ett ritblock som han hade lagt en förtrollning över så att vattnet inte kunde nå den, där låg även hans. Damon rodnade lite lätt när han såg en gula långärmade tröjan som Alec hade haft tidigare. Även hans Converse låg där.
-Alec! Ropade han utan något svar.
Långt ute kunde han se Alec stå med vattnet upp till midjan där Alecs underklädskant blottade sig när inte vågorna slog emot hans kropp.
Han stod bara där och tittade utåt i horisonten där solen hade nästan försvunnit.
Damon försökte igen med att skrika hans namn. Men igen utan reaktion. Så nu var det bara att lägga ifrån sig regnjackan och börja ta av sig skorna och tröjan.
Vattnet var isande kallt och Damon fick gåshud av att bara se på det.
-Varför ska han vara ett sånt pucko? Frågade han sig själv när han vadade ut i vattnet.
-Hejsan ditt pucko.
Alec hoppade till av ljudet av någon annan än vågorna och regnet.
-Ehm. Hej Damon. Alec tittade ner i vattnet och rodnade lite lätt.
-Vad gör du här?
-Vet inte. Söker efter svar antar jag.
-Det värkar som om du letar efter en förkylning. Kom nu så att inte båda blir sjuka. Damon tog tag i Alecs hand och började att gå tillbaka emot stranden.
Dom gick tillbaka i tystnade och väl uppe på stranden tog dom bara deras saker innan dom gick tillbaka till slottet.
Inne i slottet var det varmt och skönt. Men ändå så frös Alec.
-Inte konstigt att du fryser. Damon tittade på Alec som huttrade och hackade tänder.
-Mm..
-Kom så skyndar vi oss ner till uppehållsrummet så att vi kan byta om till varma kläder.
Halvvägs ner i trappan hörde dom en röst bakifrån som ropade på Damon.
-Vad är det? Frågade han samtidigt som han vände sig om.
-Hit nu! Draco tittade på Damon med en ondskefull blick.
-Varför då? Damon orkade inte med Draco just nu. Han ville bara sätta sig framför brasan med Alec och reda ut allt.
-Om du vill Alecs bästa så kommer du hit. Kom ihåg att jag kommer inte tveka en sekund. Draco drog fram sin stav och pekade den rätt emot Alecs nakna bröst.
-D..Draco!? Alec greps av panik och frös fast.
-Okej ta ner staven Draco. Damon ställde sig framför Alec som en skyddande vägg.
-Alec kan du ta med och hänga upp mina kläder? Jag kommer sen. Damon gav Alec sina kläder och skor som han tog emot, nickade och gick iväg.
Damon tog stegen upp till Draco med några snabba hopp.
-Vad vill du?
-Kom. Draco tog undan sin stav och började att gå.
Lite längre in i en tom korridor stannade Draco.
-Du påminner om honom och det gör mig galen.
-Om vem?
-ALEC! Vem annars? Draco hade vänt sig om och tittade rakt in i Damons ögon, som visserligen var lite högre upp än Draco eftersom att han var lite längre.
-Hurdå? Damon förstod ingenting. Alec var rödhårig, kort, blåögd och allmänt gullig. Men Damon?
-Innan du kom hit ändrade Alec på sig. Svart hår och gröna ögon. För min skull. Du ser nästan ut som han då. Dessutom har ni samma ögon. Draco knöt händerna och stannade upp i två sekunder innan han fortsatte.
Han tryckte upp Damon mot närmaste vägg och ställde sig på tå.
-Förlåt. Viskade han innan han lutade sig fram och kysste Damons läppar.
Först hamnade Damon i chock och kom inte tillbaka till verkligheten förrän Draco hade smugit ner sin han i Damons blöta byxor.
Först stönade Damon till och slappnade av.

eeeeeeeewwwwww…!(tjejskrik) awesomeface again

vadå ew? O____o

fett bra

superbra

Dumdidumdi..

25 kapitlet: Ni två också?

Men som slagen av en blixt öppnade han ögonen och knuffade iväg Draco.
-Vad fan håller du på med? Damon var nästan rädd för Draco.
Draco ställde sig upp eftersom att knuffen hade fått ner Draco på marken.
-Jag.. Förlåt men jag känner mig så ensam efter att Alec lämnade mig.. För dig.
-Lämnade? Enligt honom hade du sagt att du ville ta en paus.
-Och? Jag ville se honom förstörd så att han skulle se sårad och ledsen ut. Jag ville värka stor, modig och skyddande. Men sen kommer du! Du och förstör. Och sen tittar du på mig med dom där oskyldiga, snälla ögonen. Som om du inte har gjort ett skit. Men gissa vad? Du tog Alec ifrån mig! Skriker Draco mot den paralyserade Damon.
-Va? Damon tittade emot Draco med gapande mun.
-Äh, glöm det. Någon som du kan väll inte förstå.
-Draco? Är det möjligen så att du vill bli älskad?
Draco stannade till och tittade först på Damon och sen ner i golvet.
-Mm.
Även när Draco tittade ner i golvet kunde Damon se att han rodnade. Damon suckade och öppnade munnen.
-Ta mig till ditt uppehållsrum då.
Draco tittade upp och log. Han tog Damons hand och sprang längre in i korridoren tills dom kom fram till Slytherins uppehållsrum där dom sprang förbi så fort dom kunde upp till sovsalen.
Väl inne i salen tryckte Damon ner Draco i hans säng.
Medans Damon tryckte sina läppar hårt emot Dracos försökte han knäppa upp Dracos gröna skjorta som han sen slängde på golvet.
Draco stönade till av ren njutning når Damon började att massera Dracos ena bröstvårta. Han förde ner händerna till Damons byxknapp och försökte öppna den. Det var svårt att få av dom eftersom att byxorna fortfarande var fuktiga.
-Mm, vänta. Damon knäppte upp dracos byxor och förde ner handen i kalsongerna, som för den delan hade en lite bula inuti.
-Damon.Ta.Det.Lungt.
-Tror du på det själv? Svarade han och med en snabb rörelse låg Draco på rygg och kalsongerna låg bredvid honom på golvet.
Draco greppade tag i lakanet och kändes hur han började att svettas.
-Aj. Stönade Draco till.
-Gör det ont? Viskade Damon i Dracos öra.
-Mm lite. Draco kved till och tog ett hårdare tag om lakanet och förstod varför Alec hade fått så ont efter dom hade haft sex.
-Damon.Snälla. Smärtan tog slut och han kände en varm kropp som låg på honom.
-Skönt?
-Det gjorde ont.
Damon torkade bort en tår som fanns i Dracos öga, och så kysste han Draco lätt i hårbotten.
-Ångrar du dig?
-Nej, gör du?
-Ne. Kommer nog ha svårt att sitta imorgon men det får jag stå ut med. Svarade Draco och log emot Damon.
”Varför har jag inte förstått det tidigare” Tänkte Draco för sig själv.
-Du jag måste tillbaka till Alec. Jag sa att jag bara skulle vara borta en snabbis och nu har jag varit borta i? En timme?
Draco nickade och rotade fram en ny skjorta ditt sig själv.
-Jag behåller bara mina byxor. Jag vill inte att Alec ska få reda på något. Okej? Damon tittade på Draco med en seriös blick.
-Mm, han kommer att bli förstörd. Draco nickade och höll fram sin hand.
Damon tog den och skakade innan han släppte och gick emot dörren till sovsalen.
-Damon ta en tröja tills du kommer ut härifrån. Dom andra såg dig inte komma in men om dom ser dig utan tröja vet jag inte vad dom kommer att tro.
Damon nickade och tog emot tröjan och gick.
Draco följde med honom till Hufflepuff och lämnade honom sen där utan tröja.

jättebra gillar verkligen denna ff:en

Tack
Blir så motiverad att skriva mer :3

(tjejskrik) again

Förlåt, men jag tycker den är lite konstig.