~~Hedviggs liv~~

Jätte bra!!!!

Tack

Kapitel 44
FULLPACKAD DAG [FORTSÄTTNING]

-Kom igen! Vilken dag, har vi ens någon håltimme idag? Klagade Carolle som dykt upp efter sitt ''toalett besök''.
Jag höll med henne innerligt.
Joanne bara läste i sin nya bok som hennes mamma hade skickat.
-Vänta! Jag måste gå till uggle-tornet! Utbrast jag och sprang iväg.
Där jag brukade sitta fanns tre brev.
Som tur var alla till samma person.

Jag flög bort till det där stället i söder.
Den här gången såg jag mannen klarare det var Sirius Black!
Skickade Harry brev mer Sirius Black?!
Med ett försök att lunga ner mig själv råkade jag förvandla tillbaks mig till människa.
Black nyss glada ansikte såg skräckslaget ut.
-Hur kom du hit? Sa han lågt och verkade ha svårt att andas.
Han visste väll ändå inte vem jag var?
-Jag ska nog gå nu, sa jag och vände mig om för att flyga iväg.
-Berätta inte för någon, sa han.
-Och.. du är väll en animagus? Frågade han.
Jag nickade.
-Berätta inte för Harry.... Var det sista jag sa innan jag flög iväg till uggle-tornet.
Där landade jag ytterst obekvämt och sprang med all hast till klassrummet.
Som tur var öppnades dörren precis när jag kom.
Carolle gav mig en blick som betydde ''gjorde du du vet vad?''.
Jag nickade diskret och gick in i klassrummet.
Joanne, jag och Carolle satte oss längst bak.

Dagens lektion gick ut på att man skulle skriva en två sidors lång historia om vad Veritaserum är, och vad det gör.
Carolle fattade ingenting och försökte skriva av Joanne, men Joanne var mycket noga med sådant så hon satte sig bredvid mig, så långt bort från Carolle hon kunde.
Min uppsats blev helt okej, men jag blev inte nöjd.
När jag såg Carolle vrålade jag av skratt.
Hennes uppsats bestod av en mening:
-Veritaserum är en dryck som får folk att säga sanningen.
Joanne skrattade inte, men man såg att hon mycket gärna skulle vilja.
-Håltimme nu då? Jag höll tummarna.
Joanne skakade på huvudet.
Carolle och jag suckade.
-Utan lunch! När vi insåg att Joanne hade lurat oss började vi skratta.
Joanne stämde in i skrattet och vi kunde nästan inte sluta skratta.
På bra humör gick vi till stora salen för en stor portion av vad vi nu skulle äta.

Lunchen var enastående god.
Det kändes som om husalferna hade överträffat dem själva med extra god lunch.
Jag åt en stor portion gröt med hallonsylt, Joanne åt en omelett med extra ost och Carolle proppade sig full med makaron-pudding.
Efter lunchen var det dags för Skötsel och vård av magiska djur.
I vanliga fall skulle alla vara glada, men nu var det så att vi var tvungna att vara med dem där Eldskrabborna eller vad dem nu kallades.
Inte ens Carolle var glad att se dem.

Eldskrabborna hade vuxit sig större och ännu fulare.
''Min'' skrabba var gigantisk och nu skulle vi ta dem på promenad!
Den brände min vänstra arm och råkade ställa sig på min fot så att det blev röda märken.

Så när lektionen äntligen var slut var vi mer än glada att gå där ifrån....

Jättebra

Jättebra

Jätte bra!!!!!

Tack :3

Kapitel 45
FULLPACKAD DAG [YTTERLIGARE EN FORTSÄTTNING]

-Vilken lektion, muttrade Carolle.
-Örtlära, svarade Joanne.
Carolle blev genast gladare.
-Kom, vi går dit! Sa Carolle ivrigt.
Trots att lektionen började om tio minuter gick vi dit.
Professor Sprout kom ut och ytterligare en gång hjälpte vi på grund av Carolle.
Under dagens lektion skulle vi vara tvungna att plantera om Bubotuber.
Inget som jag eller Joanne kände oss frestade att göra.
Så när lektionen startade gick vi äcklade till våra platser.
Olyckligtvis fick jag den mest ömtåliga Bubotuben, den var alldeles för känsligt.
När jag råkade stöta till den med min hand trots att jag hade handskar gjorda av drakskin brändes det till och Bubotubens var skvätte överallt på mina armar så jag blev mer en svedd den dagen.
När lektionen lyckades alla på något sätt ha lagt i sina Bubotuber.

-Jag tror inte jag orkar en lektion till! Sa jag till Joanne och Carolle.
-Ta det lugnt det är bara Trollformellära kvar, lugnade Joanne.
Fortfarande med ett surt ansikte gick jag med Carolle och Joanne till klassrummet.

-Hej, idag ska vi öva på Accio-besvärjelsen, sa professor Flitwick med sin pipiga röst.
Joanne fick demonstrera och gjorde det lika perfekt som hennes hår var klippt.
Carolle tyckte det verkade jätteenkelt, men klarade det inte ändå.
Jag testade och lyckades andra gången som tur var.

Efter lektionen var det middag, men jag orkade inte äta utan jag somnade på en gång med kläderna på och det sista jag tänkte på var:
-Vilken dag,


Förlåt att det är lite, men skriver mer klockan typ halv sju eller senare. Har dans typ nu

Jätte bra!!!

Jätte bra!

kapitel 46

VARFÖR QUIDDITCH-PLANEN?!
På morgonen dagen efter var jag jättehungrig, det kan ju bro på att jag inte åt middag, hade Joanne sagt när jag berättade hur jag mådde.
Carolle kom och vi gick alla tre ner till frukosten.
Det kändes som om jag aldrig hade ätit förut!
Jag proppade i mig jättemycket blåbärsgröt och bakelser.
Med nästan alldeles frö mycket mat i magen gick vi till lektionen i trolldryckskonst, fast utan Carolle hon hade valt bort det igår till Mugglarstudier.
Såhär hade det låtit när hon berättade.
-Jag ska inte ha trolldryckskonst, jag ska ha mugglarstudier,
Joanne tappade hakan.
-Men du är ju typ mugglarfödd, vad behöver du veta om mugglare? Frågade Joanne.
Carolle gjorde en leende som var så lat som man kunde bli.
-Det är enklare, svarade hon till sist.

Så när jag och Joanne gick till trolldryckskosten var hon extra irriterad.
Snape hade ett ilsket beteende som överglänste alla andra ilskna beteende.
Så sur att han gav oss en uppsats att skriva om Felix Felicis på fyra pergamentsidor!
-Men vi har ju redan gjort det, pep Hannah.
Snape stirrade ilsket på henne och det betydde allt.
Joanne muttrade inte över det hon skrev och skrev så man knappt kunde se hennes hand röra sig.
Själv kunde jag inte komma på vad jag skulle skriva, även fast jag hade gjort det förut.
Jag hade glömt bort allt, men till sist lyckades jag skriva någonting vettigt.

När lektionen var slut fräste Snape åt oss att vi skulle gå ut.
Som vi hade blivit tillsagda gick vi ut ur klassrummet och vi var på väg till nästa lektion när Carolle kom springande mot oss.
-Ni..måste...komma...nu! Gastade hon.
Vi tittade oförstående på varandra och sprang efter henne.
Jag förstod vad hon menade när vi kom ut.
Hela qudditch-planen var täckt med tjocka häckar!
-Vad har hänt? Frågade jag förskräckt.
-Den tredje uppgiften, svarade hon.

-Kom vi har örtlära nu, sa Joanne och drog med oss till ännu en till av Professor Sprouts lektioner...


Vill ingen ha mer?
Alla har övergivit mig!

MERAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!

HA! INTE ÖVERGIVEN LÄNGRE!