Hjärta av silver [SV]

loove it

Sjukt bra!

mer , skriv snälla. ♥

Skriv meer!

du är så himla duktig! Hoppas på mer snart

20. Ett plus ett är två

Draco såg så dum ut, armarna var korsade över hans bröst, håret som var brunt fick honom att se ännu blekare ut, nästan helt vit. Det såg ut som om att han skulle börja gråta när som helst. Men ändå försökte han se skeptisk och elak ut.
Han visste att han såg dum ut men vad skulle han göra? Med den dumma hårfärgen såg han ju dum ut i vad som helst.
Han suckade högt för att demonstrera att häxan framför honom slösade hans tid.
”Börja fråga då, vad väntar du på?” Fräste han. Han kunde inte få bort tankarna ifrån att han hade brunt hår, vad skulle de andra i hans elevhem säga?
Nej. De kommer inte få se mitt hår, tänkte han.
Granger flyttade över vikten på sitt vänstra ben och korsade armarna över bröstet hon med. Hon såg aningen borta ut. Antagligen hade hon inte alls tänkt på vad hon ville fråga honom.
Sedan kom han att tänka på att hon hade hans hårfärg. Och morrade tyst för sig själv. Inte för att hon såg ful ut i det...men... vad tänkte han på? Granger är historia hon ligger i det förflutna. Brevet, kom ihåg brevet. Påminde han sig själv.
Granger trummade rytmiskt med fingrarna på hennes ben och vände sedan ansiktet för att stirra rakt i hans gråa ögon.
Han visste att han hade tårar i ögonen, han visste att det fick hans ögon att se ut som en storm av gråa moln, regn och ljusfläckar.
”Varför ändrade... varför...” Hennes ögon smalnade och pannan rynkades, hon började gnaga på läppen innan hon fortsatte. ”Varför ändrade dig? Varför ändrade du din attityd mot mig? Gjorde jag något fel?”
Någonting högg inom honom påminde honom om drömmen han hade för ett tag sedan, den med Weasley och henne. Hur avundsjuk han hade blivit. Han visste inte riktigt vad han skulle lita på längre, det var så många saker som talade om för honom att göra olika saker. Hans hjärna påminde honom om hennes smutsigt blod och att hon kunde bli skadad, dessutom att hon är irriterande, bossig, besserwisser och alldeles för vanlig. Men hans hjärta talade om för honom att han förstört allt genom att lyssna på sin hjärna och det där dumma brevet, att hon var värd det.
”Jag vet inte.” Sade han till slut, för det var ju sanningen. Han visste inte varför, hans hjärna visste men den vägrade att påminna honom om varför han hade ignorerat sitt hjärta.
”Var det det där du egentligen hade tänkt tala om för mig?”
Han skakade långsamt på huvudet.
”Jag hade tänkt berätta en annan grej, jag var så trött på att inte ha någon alls att kunna lita på, så jag tänkte berätta för dig. Men nu är jag inte säker på om jag vill eller kan. Mer det senare tror jag...”
Han hade aldrig varit så här... mjuk förut. Han insåg att han gillade det en aning. Att ta det lugnt, och ta av sig den stenhårda masken han tvingades ha.
Han vände blicken mot marken och svor för sig själv. Bestäm dig någon gång!
Han märkte inte att Granger hade smugit fram. Han kände hennes smala lilla varma hand på hans axel. Panikslagen slog han bort den. Granger drog varsamt tillbaka sin hand och höll den mot bröstet.
”Ehm... f-förlåt... antar jag. Jag var inte beredd på...” Stammade han fram, åh Salazar vad mesig han var... Hon höjde på ena ögonbrynet men la tillbaka handen på axeln. Och han måste erkänna att det kändes skönt, lugnande och tryggt.
”Så du hatar mig fortfarande då?”
Draco suckade djupt, men log lite snabbt innan han svarade. "Nej din idiot."
"Om det är någon som är en idiot, så är det du!" Sade hon förargat. Hon var så lätt uppretad.
"Då är vi båda två idioter..." Sade han och pausade. "...fast mest du."
___________________________________________________

Yey! Då var 20 kapitel klara och jag har åtminstone kommit in i handlingen! Det är nu det kommer börja hända grejer! Förlåt om jag är seg men så är jag ni får gärna tjata på mig det är jag värd Hoppas ni gillar det! ♥

och btw, tack alla som läser och kommenterar ni är så ashfjkh awesome :'

Jättebra! skriv mera gärna!

Tät som jag här längtat! Azome!

jättebra

Åh underbart