Life - Lupple & Medi PRS

"Nämen mina små vargknyten!" Hon slog ihop händerna.
"Det är klart att ni får. Ni är så välkomna. Om någon blir lite extra trött efter resan så kan an få låna ett av de lediga rummen och sova en liten stund." Hon log stort.
"Jag ska skaffa lite mer spel så det blir bra det med."

Barnens lycka både syntes och hördes och flickan sprang fram och kramade om henne. "Tack väktaren. "Viskade hon och satte sig sedan på sin plats igen. Fortfarande stolt och Gabriel log uppmuntrande mot henne för att sedan vända blicken mot öster där han hörde sång, vacker sång och små älvor kom flygande. De ställde sig på gräset framför Olivia och neg och bugade och pussade hennes hand som hälsning.

Hon föll baklänges av alla kramar och Olivia skrattade för fullt innan hon satte sig upp och såg upp mot Älvorna och harklade sig.
"Kan jag hjälpa er med något?" Hon såg mot Gabriel och såg sedan mot Älvorna igen.

Flickorna fann älvorna väldigt intressanta och följde deras flygande med stora ögon. "Nej nej, vi ville bara säga hej. "Kvittrade en av dem och vinkade glatt framför hennes ögon. Gabriel studerade flickorna som var så fascinerade av älvorna för att kunna hjälpa till om så krävdes. " Sen skulle kungen vilja presentera sin nyfödda för er. Han kommer bli näste kung. "Viskade dem i hennes öra och pekade mot ett helt följe av klara färger.

Hon log mjukt och såg på dem.
"Åh det var trevligt." hon såg sedan upp och såg sedan mot Gabriel.
"Det var oväntat. jag känner mig så hedrad." Hon såg mot de andra.
"Så det är en liten liten älva med så man ska vara lite tystare." Hon satte handen mot läpparna.

Älvorna fnissade. "Det borde du, om andarna vill väl så kommer han inte regera än på länge. Men olyckorna kan ske och kungen anser det bäst att du får träffa honom. " Fortsatte de viskande. Flickorna nästan stod upp och Gabriel klappade i händerna och deras blickar fördes till honom. "Gå in i huset. " Sa han och det tog en stund men snart var alla barnen inne. "Jag lämnar er för stunden. Alltid en ära." Log han mot älvorna och satte två fingrar mot läpparna innan han reste sig upp och gick in med Rose. Men precis i dörren efter att ha släppt ned Rose så var en älva uppe vid hans öra och ryckte lite i hans hår för att få hans uppmärksamhet. "Kungen skulle vilja tala med dig, om ert eh problem vid månen. Nyheter färdas snabbt i skogen. "Viskade mannen och Gabriel stängde dörren och vände sig på trappan men gick inte ut på gräset igen. Älvors magi var väldigt förvirrande för vargar.

Hon log och såg efter barnen och vände sig sedan mot älvorna.
"Det är mig en ära att träffa kungen och er nästa kung." Hon såg mot Gabriel och log.
"Ja det var verkligen svårt fick jag höra men jg tror vi har hittat en lösning."

Mistril hade tagit ett skutt ned från fönstret och landade vid Gabriels sida och ställde sig framför och log stort. "Kung Edward, det var inte igår. " Sa hon glatt och satte sig på trappan och log mot den som var helt klädd i guld. Men kungen flög bara fram till Olivia och tog hennes hand. "Det är en ära att träffa dig. "Log han och pussade hennes kind lätt innan han gestikulerade och fyra älvor kom bärande på en liten liten vagga och där i låg en skinande liten varelse. Som var vaken och tittade rakt på Olivia med nyfikna ögon.

Hon log, neg och såg mot Mi.
"Hej." Hon såg sedan mot bebisen och log.
"F¨år jag röra vid honom ers höghet?" Hon log och nickade mot prinsen.
"Men om ni säger nej så förstår jag." Hon log.

Kungen nickade sakta. "Varsågod, han är starkare än du tror. "Log han stolt och Gabriel var nyfiken och tjuvkikade lite medan Mi såg på med stora ögon. "En älvbebis, det är inte så ofta det sker. "Viskade hon och såg på kungen. " Står något skrivet?" Frågade hon lågt och kungen valde att inte svara utan fortsatte bara att titta mot sin son.