Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon flinade mot Roy och tog emot korten och satte sig upp och flinade.
"Jag är nöjd faktiskt." Hon såg rakt in i Roys ansikte.

Roy nickade. "Då spelar vi.", sa han otåligt och lade ner de första korten. "Miliah, är du med?", frågade han och såg mot henne för att se på sina kort igen. Han väntade in Kiliah att göra nästa drag.
Han påminde sig återigen om framtiden, utökningen av den lilla familjen och log litet för att sedan se på Miliah igen. Han släppte en hand om korten för att röra vid Miliahs hand och krama om den. Sedan såg han på korten igen och väntade in nästa drag.

"Älskling jag kan vara med dig." Hon kyssete hans kind och ställde sig nära och lade sin arm om honom. Kiliah såg upp på honom.
"Om du inte är nöjd med dina kort får du slänga. Jag tänker inte slänga. Man måste inte." Hon tog upp en rot och började tugga på den.
"Har ont så därför roten."

"Tack, Miliah, men jag tror att jag har det här.", sa Roy koncentrerat och såg på korten för att se på Kiliah igen. "Kiliah, det är din tur.", sa han en aning otåligt. Han svalde och bet sig i läppen av koncentration igen.
Men när Miliah berättade att hon hade ont såg han åt hennes håll. "Var har du ont?", sa han med genast en mer oro i rösten.

Kiliah såg upp och tuggade klart på roten.
"Magen vad annars?" Hon lade ut korten och såg på John.
"Hur länge var jag borta kapten? Hur många gånger måste jag svabba däcket?"

"Ibland har en ont. Det kan vara på olika ställen.", svarade Roy kort och såg på korten igen. Han sprack upp i ett leende och lade ner sina kort när det blivit hans tur igen.
John, som hade somnat till vid bordet ryckte till vid Kiliahs stämma och blinkade några gånger för att se på henne. "Svabba däck? Borta? Vad..", han förstod inte vad hon pratade om. "Ingen fara, Kiliah. Du är här nu.", han sträckte sig långsamt efter hennes hand och klappade den med sina grova fingrar. "Det är bra nu.", sa han matt och log trött åt hennes håll. "En runda till, vad säger du?", sa han och menade mera rom att dricka.

Honsåg på korten.
"Jag vann." Hon såg på John och log.
"Jag får hjälpa dig tillbaka sen pappa." Hon samlade ihopkorten och började blanda dem innan hon delade ut dem och såg på Ethan.
"Ethan jag..." Hon svalde hårt.

John satte sig upp och nickade. "Ingen fara, jag klarar det.", sa John och vände sig om för att resa sig upp. Det gick långsamt.
Ethan såg mot Kiliah när han hörde hennes röst. "Kiliah? Vad är det?", sa han och sträckte sig efter henne för att ta hennes hand i sin.

Hon såg på John och lutade sig mot Ethan.
"Jag visste inte att du fanns när jag var hos honom. Du måste ha saknat mig så." Hon såg in i hans ögon.

"Du är här nu, det är det viktigaste. Glöm det som varit, Kiliah." Han log litet mot henne. Sedan upptäckte han John och såg överraskad ut. "Bäst att jag hjälper kapten tillbaka till skeppet." Han ursäktade sig och satte ner korten på bordet. "Ledsen, Roy. Stanna ni, roa er, så ses vi imorgon igen." Ethan såg mot Miliah och Roy och kysste Kiliahs kind innan han gick från bordet för att sedan gå ikapp kaptenen. Ethan satte Johns arm om sin nacke för att stötta honom och gick sedan ut med honom från värdshuset.