PRS Lupple & Medi

Hon tog ett hårdare tag om Dorian och svalde hårt och hon tog ett stapplande steg och ögonen rullade bakåt. Det var ingen tid att svimma men hon hade hållt sig stilla och hjärtat arbetat hårt. Hon ramlade ihop på golvet med en hård duns.

Maria vände inte blicken men hon var orolig och hon blottade tänderna och ,orrade doft.
"Hon är sjuk ser ni inte det?" Hon tog ett steg bakåt och såg på Hector.

"Jo vi ser. Men ni kom in på vårat område. Vi vet att ni fick lov." Han pekade på Willow.
"Vi gör en överenskommelse. "Två påsar sen får ni åka."

Dorian kände hennes grepp hårdna och hörde henne sedan ramla. Han böjde sig ned och plockade blixtsnabbt upp henne och pressade henne mot sitt bröst.
Morrade mot Hector.
"Nu Hector. Så ska jag förklara en sak för dig. Ni har tagit tillräckligt mycket blod från henne i alla år hon levt. Du får inte en droppe blod till. Och tro mig när jag säger detta. Att döda dig är inte ett problem. Jag menar ingen skulle sakna dig- du är inte speciellt trevlig. Stig åt sidan och vi lämnar England redan inatt. " Sa han med ett snett leende.

"Förutom resten av rådet." Han såg på henne och log svagt.
"Ja för hon är mirakelbarnet. Vårat mirakelbarn. Men visst." Han vände sig om och började gå mot hissen.
"Kom vi går. De ger ändå inte upp henne." Fräste han och steg in i hissen.

Dorian morrade åt honom.
" Det är inte mitt fel att ni inte kan hålla era blodbanker i schack. Vi har inte brutit någon lag och ditt råd vet om det. " Sa han kallt och nickade sakta. Såg dem gå och började sedan springa. Han tog trapporna, eller snarare flög kändes det som ut genom dörren och släppte nycklarna på marken och var snabbt inne i bilen med Willow i sin famn. De andra var lika snabbt dem inne i bilen och de började åka.
"Flyget ska vara redo inatt. Vi ska inte stanna här en minut extra om vi kan förhindra det. " Sa han mot Lathan som nickade instämmande.

Willow var fortfarande medvetslös och Tristan såg på honom.
"Vi kan åka så fort vi hr hämtat sakerna från huset. Det tar kanske tjugo minuter. Vi kan hyra ett privatplan." Han tog upp mobilen och såg på sin fr.
"Vad tycker du?" Han vred på huvudet och såg på Willow.
"Jag är orolig för henne."

Dorian höll om henne och la sin kalla hand på hennes panna och kind i hopp om att det skulle väcka henne.
Alexander som satt där bak med dem, gjorde en snabb undersökning.
" Fysiskt sätt är hon okej bortsett från medvetslösheten." Sa Alexander och klappade henne försiktigt på kinderna. '

Lathan såg mot Dorian och Dorian svalde hårt.
" Hon vill prata med sina vänner på nån bar." Sa han lågt och drog handen genom hennes hår.
"Men det är bättre att vara säker." Sa han och Lathan nickade.
" Ring byrån och fråga hur snabbt de kan komma hit med ett plan." Sa Lathan och såg ut genom bilens bakruta för att säkerställa att de inte var förföljda.

Willow började vakna och kände någon klappa hennes kinder. Sakta öppnade hon ögonen och såg på Alexander och drog handen mot huvudet.
"Jag har riktigt ont." Hon såg mot Dorian och försökte ta sig från hans famn för att sätta sig i det tomma sätet.
"Vad hände?"

Tristan ringde och han pratade snabbt och han såg över axeln.
"Den brittiska har ett plan klart om en timme." Han slog ihop mobilen och log svagt.
"Vi tar det."

Dorian såg på henne och försökte hjälpa henne till det tomma sätet. Även om han helst av allt ville behålla henne i famnen.
" Vart har du ont?" Sa Alexander och studerade henne.
"Du svimmade. " Sa Dorian tyst och drog nervöst med sin tröja.

Lathan nickade sakta.
" Det gör vi. Det låter som den säkraste saken att göra." Sa han och Dorian svalde hårt men nickade, säkerhet kom först.

"Hela vänstra sidan och huvudet." Hon såg på Alexander.
"Säkert för att jag ramlade." Hon såg på Dorian och suckade. Vände bort huvudet och började ta av sig sin tjocktröja och visade den för Alexander.

"Vi ska bara hem och hämta sakerna sen kan vi åka." Han sa allt på Italienska och såg sårad ut.
"Sen hemma kan vi stanna och handla lite sprit och göra en liten pub åt henne."

Dorian log svagt över Tristans förslag. Det var ett bra förslag men han visste ju vad Willow ville göra. Hon ville göra någon markering i brist på bättre ord för sina gamla vänner.
" Det är en god idé. Vi måste bjuda dit Allie då. Och folk hon kan bli vän med. Vänner. Inte familj det är skillnad. " Svarade Dorian på italienska samtidigt som han smekte Willow över håret och studerade henne.
Hans älskade Willow.

Alexander såg på det hon visade och kände försiktigt över det och kände omkring och studerade hennes huvud.
"Bara ytligt, blåmärken. Du föll bara på golv och inte i speciellt hög fart eller höjd. " Sa han med ett svagt leende.