PRS(Dragon Fantasy)

Ian skrattade roat, "Jo...." sa han och började kyssa hennes hals.

Ina låg i sängen, de visste om vad Selina gjort och hon var riktigt stolt över henne.

Selina slöt lätt ögonen och sträckte lite på halsen. Det var skönt att kunna ta det lugnt och slappna av nu. Hon lät sina fingrar glida genom Ians hår.

Stefan var också stolt över sin syster, han hade dock inte hjälpt till så mycket, för ärligt talat visste han inte vad han skulle göra.

Ian fortsatte och knäppte försiktigt upp hennes klänning, knapp för knapp och korsetten.

"Låt henne sköta det själv, hon är duktig." sa Ina ömt och kysste honom. Hon hade fått smärtstillande vilket gjorde henne lite trött och flummig, nästan hög.

Selina kände plötsligt paniken stiga i henne. Minnena från skogen då hon varit fången sköljde över henne och hon blev likblek och knuffade undan Ian och kröp ihop i ett hörn av sängen hyperventilerandes. Hon försökte lugna sig, att Ian inte skulle göra henne illa.

Ian såg på henne men förstod, han lät henne vara.
"Såja." sa han lugnande och smekte hennes kind.
"Jag ska inte göra dig illa. Det var du som ville det, vi behöver inte." sa han mjukt.

Selina såg ner i sina knän och lyckades tillslut andas normalt. "Det är okej" mumlade hon lite skamset. Han hade rätt, hon själv hade velat det och nu kände hon sig bara dum. "Jag vet att du inte gör mig illa men...". Hon avbröt sig själv och tystnade.

"Men det påminner dig om det." sa han ömt och tog hennes hand.
"Allt tar tid och detta är färskt, låt oss vänta." sa han och log mot henne.
"Gå och byt om till nattlinne så gör jag detsamma, vi behöver inte göra något." sa han ömt.

Selina nickade tyst och reste sig ur sängen. Hon tog sig in till sin garderob och bytte om från den blåa klänningen till nattlinnet innan hon kröp ner i sängen igen. Hon hann knappt blunda i en halv minut innan hon sov.

Stefan nickade och la armarna om Ina. "Det är hon...Men jag känner min egna syster...Jag hoppas hon bara klarar av allt det här".

Ian la sig vid henne med armarna försiktigt om henne men inget mer, bara för att lugna henne.

Ina log stort, "Det et jag att hon gör, låt det hela vara du har andra saker att sköta." sa hon enkelt.

Stefan nickade. "Det har jag...". Han la ner huvudet mot kudden. "Godnatt" mumlade han innan han somnade.

Nästa morgon var Selina uppe tidigt. Hon mindes sitt uppdrag igen och klädde sig snabbt. Denna dag i en ljusblå, men enkel klänning. Hon ville inte se ut som en högfärdig lady. Efter det tog hon sig ner till matsalen för att se om någon var där. Och det var det, en hel skock med barn, några gamlingar och så några ynglingar. Hon gick fram till ynglingarna, unga kvinnor, några lite äldre än henne, några lite yngre. Hon log vänligt mot dem. "Får jag slå mig ner?".