Sjunde året på Hogwarts

jag nickade och medans Laura trollade fram borden fixade jag tältet som skulle vara över. vi dukade sedan och jag msåte medge att det blev snyggt.
"Ja nu får du ju möta Narcissa med" sa jag och log mot Laura. "Hon är en underbar människa. fast det är hela familjen Malfoy, även om de är lite speciella"
jag såg ut över ängen och log sedan mot min vän
"Tycker du också att det är konstigt att folk är så snälla runt mig?"

Jag såg på Cara och på bordet som blev snyggt och nickade sedan.
- Ja, varför skulle hon inte vara underbar Draco är det och Lucius och Viole,så varför inte deras mamma.
Även som du säger, de är lite speciella, sa jag med ett flin åt Cara.
- Nej, det är det väll inte, sa jag fundersamt.
Du tillhör ju båda sidor liksom så du förstår ju hur båda tänker och känner.
Du vet hur det är att tillhöra den ena eller den andra och det är ju inget trevligt att tillhöra nån av sidorna i en tid som denna, sa jag och såg på henne och log.

Jag nickade lätt
"ja jag tror du kommer gilla Narcissa" sa jag
"ja jag antar att du har rätt. Det är bara det att alla andra blir så förvånade när jag säger att folk är snäll. Och nej ingen sida står ju säker" suckade jag "tror du det märks något i de andra länderna?"

Jag såg roat på Cara.
- Och du tror inte att jag blir förvånad då?, sa jag med ett flin och såg på henne.
- Det märks säkert i de andra länderna. Typ på nyheterna hör de säkert och sen måste det väll vara oroligheter på andra ställen med. Jag mena alla onda människor kan väll inte bo i England, sa jag allvarligt och såg på henne.

"Du visar det ju i alla fall inte" sa jag till min vän och log, glad över att hon inte gjorde som de andra brukade göra, stirra.
"Nej jag tror knappast alla onda bor här. undra vad de andra trolldomsministerierna gör? jag menar förbereder de sig också på krig eller gör de inget alls? det hade varit intressant att veta hur de andra länderna påverkas. jag kanske ska be Mioni skriva till Krum" sa jag och la huvudet på sned
"Kan ni hjälpa mig med det sista i köket?" frågade Molly och vi nickade och gick in till henne
"Vad vill du ha hjälp med?"

- Nej, det kanske jag inte gör, sa jag fundersamt.
Det är väll att jag tycker alla ska få en chans att visa sin goda sida.
Och som du säger ingen är ond rakt egenom inte ens din far, sa jag med ett snett leende mot henne.
- De förbereder nog för strid eller rättare sagt försvar, sa jag fundersamt.
Men fråga Krum hade nog varit intressant.
- Häll upp allt i karroter och ställ ut det och dricka på borden, sa Molly en aningen panikslaget.
- Ta det lungt det är bara Malfoys som kommer, sa jag till henne med lugnande röst.
Hon tog ett djupt andetag och vi gjorde det hon hade sagt.
Sedan stod hela familjen Weasley och vi andra på gårdsplanen och väntade på Malfoys.

jag nickade mot Laura
"Jag tycker om och prata med dig för du har alltid så bra svar" sa jag roat och vi hjälpte Molly och snart ställde sig familjen Weasley o de andra på gårdsplanen och jag satte mig på en tunna bredvid och log
"Asså ni behöver ju inte skrämma dem" sa jag roat och de andra slappande av lite och snart kom Lucius och Narcissa och jag log mot dem
"Mor, Far" sa Draco glatt och Narcissa omfamnade sin son och lika så gjorde hans far och jag log åt dem, sedan stod familjerna och såg lite stelt på varandra
"Ja efter som ingen av er verkar kunna prata så får väll jag göra det." sa jag roat och hoppade ner från tunnan och gick fram till familjen Malfoy. "Välkommen till Kråkboet här bor..."
Längre kom jag inte innan Narcissa hade slagit armarna om mig och jag höll på att ramla omkull.
"Tack för att du räddade honom" sa hon rört och jag log mot henne
"Det var Lucius som räddade mig" sa jag och log mot båda mina svärföräldrar
"Ja men du räddade honom efter det. du kunde låtit honom dö" sa Narcissa och jag skakade på huvuvdet
"Nej det kunde jag inte och det vet du!" sa jag bestämt men vänligt och såg sedan på familjen Weasley
"Ja vi kan ju stå här hela dagen eller så släpper ni in dem så vi kan få smaka på Mollys goda mat" sa jag roat och väntade på att de skulle reager

- Du har rätt Cara, sa Molly nervöst och visade dem in i trädgården.
- Slappna av Molly, de är inte hälften så farliga som de ser ut, sa jag roat och såg på henne.
Sen kollade jag på resten av familjen som såg väldigt sammanbitna ut.
- Stop, sa jag och alla stirrade på mej.
- Vad är det egentligen för fel mellan er båda?, sa jag och såg på de båda familjerna.
- Det är inge fel på nån utav er och båda är snälla på sitt eget vi, det har ni väll märkt?, sa jag och log mot Lucius som hade räddat vårat liv.
- Visst du har väll rätt som alltid syrra, sa Fred med ett leende mot Malfoys.
- Vet egentligen inte varför ni har bråkat, sa George och såg på de vuxna för att vänta på svar.

jag log mot Laura, det var en bra fråga, jag riktade blicken mot Lucius och sedan Arthur och ingen av dem verkade kunna svara på frågan
"Jag vet faktiskt inte" sa Arthur
"Nej det finns väll ingen egentlig anledning, bortsätt från att vi står på olika sidor" svarade Lucius
"Ja, det är väll den detaljen och att våra familjer alltid har bråkat" sa Molly och såg på familjen Malfoy
"Ja och nu har vi fört det vidare till våra barn" sa Narcissa och ja himlade med ögonen
"Tur att era barn är smartare då" sa jag lite roat
"Det är vi ju inte!" sa Bill
"Nej, jag hade inte börjat prata med dem om det inte var för dig Cara." sa Draco
"Mig? vad har jag med saken att göra?" sa jag lite förvånat
"Ja men du umgicks med båda våra familjer och tillslut accepterade vi väll varandra" sa Fred
"Ja då har jag väll gjort en god gärning i mitt liv. då kan jag ju komma til himmelen nu då" sa jag lite roat
"Onej du ska inte till himmelen i första taget" sa Draco och tog tag i mig
"Jag menade inte bokstavligt ta det lugnt" sa jag roat och log mot honom
"Ja men vad sägs om att vi sätter oss?" sa Charlie vars ögon slängde en hungrig blick på maten och vi andra nickade och vi slog oss ner. de båda famlijerna sa inte så mycket utan satt mest stela och såg på varandra
"Men ge er. Molly och Arthur ni kan ju vara de artiga vädarna och fråga hur det är emd dem som det faktiskt anstår er och Lucius och Narcissa ni kan väll vara artiga och svara så som det anstår er" sa jag och gav dem varsin skarp blick
"Som du vill härskarrina" sa Lucius lite roat
"Jag lovar att jag en dag puttar ut dig från en av tornen i din fina herrgård om du fortsätter kalla mig det" sa jag allvarligt men log sedan och vände mig mot makarna Weasley och vätnade på att de skulle ta första steget

Molly och Arthur log stelt till dem, och de log stelt tillbaka.
Och jag fick bita mig i läppen för att inte skratta för de såg så fåniga ut.
- Och hur går det på jobbet då?, sa Arthur till Lucius.
- Jo, det går bra, svarade han kort.
Jag stoppade munnen full med mat för att inte brista i skratt.
- Och vad gör du om dagarna?, sa Molly till Narcissa.
- Är hemma, svarade hon lika kort som Lucius.
Och jag kunde inte hålla mig längre utan brast i skratt.
- Ni ska bara veta hur fåniga ni är, sa jag till dem och det ryckte i deras mun.
Lucius kollade granskade på mig.
- Och du är?, sa han nyfiket.
- Laura Pevensie, sa jag och log mot honom.