PRS Lupple & Medi

Hon var klar och nickade. Det var fortfarande mattor och sänglakan men de tillhörde lägenheten såssom sängen.
"Då är vi klara." Hon lade armen om sig och bet sig i läppen och såg på kartongerna och såg sedan mot Dorian.
"Då har jag flyttat."

"Vi kanske ska bära kartongerna först?" Föreslog Dorian tyst.
" Typ att Maria och Tristan tar kartongerna och kommer sedan tillbaka, vi andra stannar här?" Sa han och såg mot sin familj. Det kändes osäkert att transportera Willow utan alla händer fria.
Han la båda armarna om henne och log svagt.
"Snart så. Hur känns det?" Sa han och smekte hennes kind mjukt.

"Vi syns." Maria och Tristan försvann ner med varsin kartong och kom upp och de bar ner och kom upp flera gånger tills alla var borta.

Hon såg på honom och log.
"Fri." Hon lade kinden mot hans hand.
"Jag känner mig fri för första gången på flera år."

Dorian såg att lägenheten var tom i alla fall på Willows saker och log mot henne.
" Okej, det är bra. " Sa han och gav henne en mjukt kyss på läpparna innan han började gå med henne mot dörren med Lathan stoppade dem.
" Nån är i närheten." Sa han lågt. Dorian stelnade till, spände sig och såg sig omkring. Fan också.

"Är det inte Eric?" Hon såg på honom och ställde sig bakom Dorian och såg mot hans ryggtavla. Hon hörde hissen och hon började trycka sig mot honom.
"Jag tror inte det är Eric." viskade hon.

Han kände henne bakom sig och visst det var en säker position men han kunde inte se henne han kunde bara känna henne.
"Jag hoppar. Jag och Willow hoppar." Sa Dorian lågt och backade bak henne lite så hon stod med ryggen mot väggen och magen mot hans rygg.
"Nej Dorian. Låt oss prata med dem." Sa Lathan lågt.

Två män klev ut från hissen och de stannade upp. Den ena var klädd somm en läkare den andra hade jeans och en tröja.
"Så ni är Familjen Vinther." Mannen men jeansen log.
"Jag är Hector. Jag känner hennes doft. Vart är hon?"

Alexander studerade den som var klädd som läkare, en läkare i ett blodhus var inte en riktigt läkare i hans mening.
Lathan såg på honom med en kall blick och ett leende som inte hängde ihop med ögonen.
"Hector och du är?" Sa han och gestikulerade mot den som var läkarklädd. Valde att inte svara på hans fråga.

Dorian stod och försökte se så avslappnad ut som möjligt.
"Vart är vem?" Sa han och log nonchalant.
Läkaren såg på dem alla.
" Detta är så tröttsamt Hector. Kan vi inte bara slita dem i stycken?" Sa han högfärdigt och klev längre in i lägenheten.
" Jag menar att skydda en blodbank är ganska idiotiskt. " Sa mannen som var klädd som en läkare och betonade ordet blodbank.
Dorian morrade ilsket och var redo att fånga upp Willow ifall hon skulle börja ge ut sitt blod till varje vampyr i rummet.

"Du säger inte så om min dotter." Maria såg ilsket på manne och såg sedan på Hector.
"Ge er av. VBi lovade att inte bråka och då måste ni hålla erat." Hon såg på dem.
"Om ni börjar så lovar jag att Willow försvinner ut genom fönstret. " Hon pekade på Dorian.
"Han är äldre än er så ge er av."

Dorian la huvudet lite på snedden och studerade Hector som verkade ha samma uttryck som tidigare men den som var klädd som läkare. Han verkade inte ens ha en ring.
Dorian skrattade till.
" Ni vill inte bråka med oss. Vi var bara här för att packa ut lägenheten som ni bad oss om. Det är färdigt nu så stig åt sidan eller så kommer solen att hitta sin väg in hit. " Log Dorian och mannen som var klädd som läkare morrade till.
"Solen? Du skulle inte våga." Fräste han och Dorian nickade.
"Åh tror mig. Jag skulle våga det och mycket mer. Jag är kapabel till att bränna detta huset till grunden. Självklart ska vi inte göra något sådant. Vi ska bara ge oss av med vår kära Willow. " Log han och såg att mannen som var klädd som en läkare var redo att låta dem gå.