PRS(Dragon Fantasy)

Mannen höll om en gammal kvinna med böjd rygg. Hon såg sjuk och spröd ut och mannen höll om henne som hon vore gjord av glas, så ömt och mjukt. Han ledde henne fram till bordet och satte henne ner på en stol. Omkring dem tog folk sig plats och barnen stojade och skrattade av att vara rena, varma och ha fina kläder och att de snart skulle få äta sig mätta.

Selina fick syn på mannen tillslut. Hon var glad att han tog hand om sin mor. Efter att ha sett en stund att alla hade det bra tog hon sig ut ur matsalen och ut till trädgården. Hon var inte panikslagen inombords längre. Bara nervös, och trött. Hon slöt ögonen och sjönk ner på en bänk.

Ian var än inne men efter henne följde de män som varit med och våldfört sig på henne. De höll avstånd för att inte skrämma av henne, de var de överlevande av gruppen.
"Vi ville bara be om ursäkt och vi begär inte om förlåtelse." sa en av dem och även här syntes ångern lysa ur ögonen. De var alla hederliga ynglingar som bara blivit felbehandlade av samhället och ville få ut det och det blev fel. Men de var rädda att det skulle komma ut, att deras familjer skulle veta deras brott.

Selina öppnade genast ögonen igen. Hennes blick var trött och blev lätt rädd då hon såg männen. Hela hon stelnade till och hon såg på dem en stund. "Jag vet..." mumlade hon. "Jag förlåter er inte, men jag säger inget till era familjer och ni ska inte straffas".

"Tack så hemskt mycket frun." sa de och bugade men lämnade henne då de såg att hon blev rädd hon blev.
Ian kom strax ut och såg efter männen som gick in och åt och satte sig vid Selina.
"Du har varit storslagen." sa han stolt och kysste henne.

Selina log svagt mot Ian och lutade sig mot honom. "Kanske det...Men jag hoppas bara allt det här blir bra" mumlade hon och slöt ögonen igen. "Man blev rätt så trött av det här". Och hon hade inte ätit något, men var inte heller hungrig.

"Du kan skicka tjänstefolket att ordna resten så kan du få sova sen, kanske äta något." sa han leende och la armarna om henne.

Selina nickade sakta och gäspade lätt. Hon slappande av lite i Ians famn. "Kanske det...Och imorgon ska jag fortsätta" mumlade hon. Efter en stund så satte hon sig upp dock, innan hon somnade.

Ian bar upp henne och såg till att alla gäster fick rum och sängar att sova i, att tjärnarna tog reda på dem.
Han la henne i sängen och snart tystnade hela slottet, det var natt.

Selina kröp ihop i sängen och såg upp på Ian med ett svagt leende. Hon drog ner honom vid sig och kysste honom ömt. "Så vart var vi innan vi blev avbrutna förut?" mumlade hon ömt.