De utvalda

Eletha såg från henne till Ethan, och tog hårt tag i Ethans hand, kanske allt för hårt då hennes gåva var den.
"Vi har tillhört konungens särlingar." svarade Eletha med blicken en aningen sänkt, skulle de välkomnas nu?

Ethan bet ihop då hon kramade om hans hand, det kändes nästan som hon skulle krossa den.."Eletha.." viskade han en aning menande.
Kvinnan såg mer intresserad ut, "Har ni? Då tror jag att jag vet vilka ni är". Blicken blev mer genomborrande. "Du måste vara Eletha, den benkrossande och blodtörstiga, och du är Ethan, mannen som aldrig missar". Ethan kunde inte denna gång slita sig från kvinnans blick. "Och vem är du?" frågade han och kvinnan log igen. "Jag är Samantha".

"Förlåt." sa Eletha och släppte en aningen på greppet så hon inte gjorde illa honom.
"Jag är inte blodtörstig." försvarade Eletha sig, hon ville ju inte något av det där. Hade de sett hennes kropp hade de sett straffen, och de straff hon gjort mot sig själv.
"Och din gåva är att förföra män?" sa Eletha med en röst som innehöll lite av kyla.

Samantha nickade och log större. "Japp, jag kan få vem jag än vill ha genom att de bara ser på mig nästan" sa hon och satte sina händer på höfterna.
Ethan bet ihop och kramade om Elethas hand. Så det var därför kvinnan var så dragande...

"Du skulle bara våga, han är min." bet Eletha av plötsligt stridslystet och håller om hans hand. Ethan var hennes de hörde ihop, inte Samantha.

Samantha skrattade lätt till och studerade sina naglar. "Säger du det så får du väl tro det" var hennes svar.
Ethan vände bort blicken. "Kom, vi går " mumlade han till Eletha.

"För att han är det, han är min." väste Eletha argt tillbaka och hade Ethan inte sagt något om att gå hade Eletha flygit på henne. De vänder sig om och går tillbaka.

Ethan gick med blicken mot sina fötter. När han trodde att de var utom hörhåll talade han äntligen. "Den där kvinnan.." mumlade han. "Var verkligen dragande..:". Han tittade upp på Eletha. "Men hon kan aldrig förföra mig":

"Hoppas det." sa Eletha argt men även oroligt hon ville döda kvinnan och hon darrade av vrede, och räddsla att förlora honom.

Ethan stannade upp och la armarna om Eletha och drog henne intill sig. "Hon kommer aldrig förföra mig, jag har dig och jag kommer alltid älska dig". Han fortsatte sedan gå och de var strax tillbaka i byn.