Life - Lupple & Medi PRS

Hon log och kysste honom.
"Tack. Det är så kul att ha er här." Hon hällde över chokladen till termosar innan hon stoppade ner dem i en korg och tog upp Rose i famnen och smekte henne över håret.
"Så hur mår din kramkompis?" försökte hon locka fram och log.

Gabriel bytte ut porslinsmuggarna till kåsor och la ned dem i korgen, tog den i handen och följde henne ut. Såg hur hon försökte locka Rose men Rose bara stirrade rakt fram. Han satte sig ned bredvid Olivia och lutade sig mot hennes öra. "Jag tror hon börjar minnas, hon vill inte prata med någon. "Viskade han i Olivias öra så bara hon kunde höra innan han klappade i händerna och barnen kom springande och satte sig ned, eller snarare slängde sig ned i sittande ställning.

"Då förstår jag." Hon log och bar ut henne och satte sig och hade henne i famnen och såg ner på henne.
"Älskade Rose nu ska du få lite varm mysig choklad. Den är lika magisk som du så drick den gärna." Hon log och gav henne en rosa kåsa,

Gabriel delade ut kåsor till varje barn efter att han hällt upp lite varm choklad i var och en av dem. Barnen var väldigt nöjda och glada och hanterade chokladen och stunden som något väldigt speciellt, vilket den också var. Gabriel blev väldigt stolt över dem.

Hon drack och såg mot Gabriel.
"Så hur har det gått egentligen?" Hon smekte Rose över huvudet och nynnade svagt.
Hon ville se flickans leende men hon var nu bara oroad.

Gabriel log snett och såg på Olivia. "Väldigt bra faktiskt, med tanke på omständigheterna. "Log han och ryckte på axlarna. Ville inte direkt gå in på några detaljer. "Och här? allt har gått bra? Jag kan känna att Mi och Ethan är här. "Log han mjukt.

"Det har gått bra." Hon suckade.
"Det hände en sak. Låt oss inte gå in på det nu. Inte framör de små." Hon log och såg sig sedan om.
"Så vad har ni gjort idag? hoppat i lövhögar men vad mer?" Hon lade armarna skyddande om Rose.
"Sen ska jag kanske sjunga för er?"

Gabriel nickade sakta. "Vi pratar mer om det sen." Log han och smekte henne lätt över ryggen innan han hörde barnen i kör säga att hon gärna fick sjunga.

Hon började att sjunga en visa om en prinsessa. Sedan handlade sången om vargarna och hon såg på Gabriel med ett leende. Tog hans hand och sjöng sedan vidare. När sången var klar öppnade hon ögonen.

Gabriel kramade hennes hand och lyssnade, hon sjöng mycket vackert och han precis som barnen satt och iakttog henne med förundran i blicken. "Du är väldigt duktig. "Log Gabriel och lyfte hennes hand och pussade den lätt.