Pirates! PRS Medi & Vidomina

Kiliah kom tillbaka och hade vikit ihop den blodiga klänningen och såg på dem båda.
"Ibland kan jag ha ombyten för mina patienter. Det är inget fel med det."" Cun såg på honom.
"Om patienten måste gå hem i blodiga kläder kan skräckuppstå. Om jag har ett ombyte så blir det ingen panik och jag får alltid tillbaka klänningen när den blodiga är tvättad."

Ethan såg mot Kiliah då han hörde hennes steg. Han log stort då hon närmade sig och han gick fram för att lägga armen om henne. "Där är du. Jag undrade var du tagit vägen." Han skrattade kort och såg upp mot Cun. "Du tar väl hand om dina patienter, det är säkert uppskattat." Han pausade och såg från Cun till Kiliah igen. "Är det dags då? Ska vi gå till de andra?" Han skrattade, för han visste ju svaret. De var redo. Tillsammans lämnade de Cuns hus och satte stegen mot värdshuset där de andra redan börjat firandet av Kiliahs återkomst.

Hon log mot Ethan och kysste hans kind.
"Här är jag."
Hon log och såg in i hans ögon och lutade sig mot hans arm.
"Nu ska vi äta gott, dricka tills vi stupnar och spela av Roy alla hans pengar." Hon fnittrade lite.

Ethan skrattade av hennes iver och såg på Cun. Hade han inget att invända med? Kiliah kunde väl ändå inte ta i alltför hårt när hon nyss blivit behandlad. Men så mindes han Cuns ord. Kiliah verkade frisk. Han gladdes åt henne och gick med henne till värdshuset vid torget för att kliva in i det.
Därinne var det fullt ös. Inte bara besättningen var därinne, även lokalborna. De skrattade och åt, dansade och log. Det var en glädjes stund. John hade placerat sig med musikerna för att spela med de, såsom han gjort flera gånger innan. Roy spelade kort med några andra och verkade förlora då han ryckte på axlarna för att plocka upp korten på nytt för att blanda om de.
"Sätt er, jag beställer åt oss.", sa Ethan och kramade om Kiliahs händer för att försvinna bort till värden.

Hon såg på honom och sedan slog sig ner mitt emot Roy.
"Ge mig kort!" Hon såg allvarligt på honom och klappade på bordet. Miliah kom in snart och log.
"Barnen sover. Tom tar hand om dem och detg ska inte vara några problem" Hon kysste honom.

Roy såg upp då Kiliah satte sig ner vid bordet med de andra. Han log. "Kiliah!" Han skulle just till att kommentera att det var kul att se henne igen, men hejdade sig då han kom på informationen Ethan och John hade spridit. Kiliah visste inte om att hon varit borta, och heller skulle de inte påminna henne om det. Kanske i sinom tid, men det var inte ännu.
"Ja, här.", sa han och räckte över kort till henne för att dela ut till han själv och en till från besättningen.
"Tack Miliah, så snällt." Han kysste henne tillbaka och gjorde plats så att hon också kunde sätta sig ner med de. "Vill du också vara med?" Han var påväg att dela ut kort till henne med.

Hon log och viskade i hans öra.
"Älskling kan du ropa till dig uppmärksamheten?" hon såg in i hans ögon.
"För min skull?" Miliah lade en hand över sin mage och log.

Roy stannade upp i en rörelse och såg oförstående mot henne. Vad menade hon? Varför skulle hon ha allas uppmärksamhet? Men han orkade heller inte ta diskussionen och reste sig därför för att ställa sig på bordet så att han blev synlig för alla inne i värdshuset. "Ohoj! Kan jag be om allas uppmärksamhet?", ropade han och genast blev de tyst inne i värdshuset. Alla blickar föll på Roy.
"Min fru, Miliah, verkar ha något hon vill berätta." Han såg på Miliah och sträckte ut en hand åt hennes håll för att visa att hon nu hade ordet.

Hon såg på sin man och log. Miliah älskade verkligen sin man. Att han inte var logiskt tänkande hade han hjärtat på rätt ställe. Snabbt gav hon honom en kyss och ställde sig upp på sin stol och höll i Roy för att hålla balansen.
"Jag vill bara medela att jag är med barn igen!" Hon såg ner på Roy för att se hans reaktion och log stort.

De andra jublade rakt ut och rummet fylldes av ljudet av applåder och musik. Alla gladdes åt nyheterna, besättningen som de andra inne i värdshuset. De skålade och skrattade.
Roy tittade lite oförstående först på Miliah. Försökte förstå vad hon nyss sagt. Han gick fram till henne och lyfte ner henne från stolen för att se in i hennes ögon. "Är.. är du säker? När fick du veta?" Han log då och förde hennes hår bakom hennes ena öra för att granska hennes ansikte. Så vacker. Han älskade henne så.