Rollspelare & Wolfy prs

Jason tittade upp från sin mobil och granskade Leah. Han tog kuverten och svalde hårt då han såg vem ena hade kommit från. Han la undan det och öppnade resten och skummade igenom dem innan han rev sönder allt och slängde det i en askkopp.

Hon stod kvar en stund och såg på innan hon vände sig om för att gå in till köket, skulle väl inte stå där och läsa hans privata brev över axeln på honom. Hon fyllde ett glas med vatten och lutade sig mot köksön.

Jason svalde hårt och öppnade det sista kuvertet, han läste igenom allt och drog handen över ansiktet. Han gick till köket och tog en tändare, tänkte inte ens förklara något utan ställde sig vid diskhon och började bränna upp brevet. Han sköljde ner askan med vattnet och gick till vardagsrummet igen.

Utan förvarning dök Jason upp i köket och brände upp ett av kuverten. Så fort han sköljt ner askan lämnade han köket igen. Fundersamt såg hon mot diskhon, precis som om hon förväntade sig få ett svar om vad det egentligen stått i brevet som fått Jason att vilja bränna upp det.

Jason hällde lite vatten i askkoppen så att de andra breven skulle bli oläsliga också. Han svalde hårt och gick upp till sitt rum för att klä på sig, skulle iväg en liten stund.

Hon skakade på huvudet och gick upp till sitt rum, tog fram sin mindre resväska för att slänga ner lite kläder i den. Att åka iväg för en tid var knappast bästa lösningen men kanske det skulle vara lika bra. Hon gick ner till hallen för att ta på sig sina skor, lutade sig sedan mot väggen för att vänta en stund och se om Jason uppenbarade sig igen så hon kunde tala om det för honom.

Jason gick ner till hallen och rynkade på pannan då han såg Leah där med en resväska och allt.
"Vad gör du?" undrade han och kliade sig i nacken, hängde inte alls med i svängarna.

Då Jason dök upp en stund senare ville hon nästan hoppa till av lycka för att han faktiskt pratade med henne.
”Tänkte åka till mina föräldrar en tid.” Det spelade väl ingen roll var någonstans hon befann sig nu med tanke på omständigheterna. Hon hade armarna lätt korsade över bröstkorgen och blicken fäst på hans ansikte, kunde inte hjälpa att blicken lätt flackade mellan hans ögon och läppar.

"Dina föräldrar?" upprepade han och rynkade ännu mer på pannan. "Jag trodde inte ni hade någon kontakt." sade han ärligt och kliade sig i nacken. Han tänkte inte stoppa henne men han tyckte det var aningen besvärligt att hon skulle åka iväg mitt i allt, han behövde hennes närhet mer än någonsin.

”Inte mycket på senaste tiden nej,” instämde hon, ”men jag har ingen annanstans att stanna heller.” Leah fuktade läpparna, förstod sig inte på effekten han hade på henne trots att han bara stod och inte gjorde något speciellt.