prs med ingetledigt

Jag nickade.

- Jag har anorexia, har svårt att vara hemma själv på grund av dåliga minnen, har inget tålamod och har ett högt temperament, sa jag.

(oj, hon var rakt på)

-Det är lugnt, det ska vi väl klara på något sätt, sa jag och kramade henne lugnande, jag var inte alls bra på att hantera andras problem. För mig handlade livet om att svindla andra personer och bygga upp ett tryggt nät av lögner och se till att nätet håller. Så fort jag träffar en ny person så är min första tanke hur jag ska kunna svindla den personen, det bara är så. Det går inte att ändra på.

Jag kramade tillbaka.
- Tack, sa jag.

Jag log i hennes hår.

Jag log.

Jag pussade henne på kkinden.

Jag rodnade och kollade på honom.
- Vad ska Jack göra? Frågade jag.

-Jag vet inte, Hannes litar inte på mig tillräckligt mycket för att berätta det, sa jag och log åt att hon rodnade.

- Kommer jag någonsin få träffa Jack igen? Frågade jag tyst.
Tårarna började rinna.