PRS(Dragon Fantasy)

Han la försiktigt armarna om henne.
"Nej, jag tycker du gjorde alldeles rätt beslut. Om jag var dig nu skulle jag ta ansvaret helt för detta. Se till att få fram kläder, få badstugan igång och få mat gjord och rum. Detta folk behöver allt det." sa han uppmuntrande att hon skulle klara detta själv.
"Få tjänstefolket igång att ordna det och mot mannens folk på borggården." mumlade han.

Selina nickade och efter att ha kysst Ian igen reste hon sig och kallade till sig några tjänare. "Gör iordning alla rum vi har, laga mat till alla i skogen och se till att rent varvatten och baljor finns". Tjänarna nickade och försvann. Hon började sedan gå ur sitt rum. Hon kände osäkerheten pyra inom sig, men var fast besluten att klara det här själv.

Ian log roat åt hennes kommenderande men följde med. Bara följde med som ett tyst stöd inget annat.

Snart på borggården kom ett halvdussin slitna medfarna vagnar förspända med magra hästar. Män satt på kuskbocken och då de stannade hoppade de av och öppnade vagnarna. Ut kom åldringar, unga och gamla och en hel skock med barn i olika åldrar och storlekar, för att överleva hade vissa av kvinnorna blivit tvungna att sälja sig själva.

Selina passerade en tjänare och bad den att ta fram kläder i alla storlekar till besökarna, de skulle vara rena och hela. Sedan tog hon sig ut och såg på alla människor. Hon såg en del av de män som varit med i gruppen som misshandlat henne och bleknade lätt. Hon kände paniken stiga inom henne och ville bara fly men sa inget om det. Istället harklade hon sig bara. "Folk...Om en stund finns det mat här ute, även rena kläder och chanser till att tvätta sig..Om barnen vill finns det också chans att få fram leksaker". De hade kvar alla saker från när hon och Stefan varit små, och Tanja hade en del saker.

De unga männen som gjort det såg skamsna ner i marken. Det hade varit ett av deras slag mot överheten, de som gjort det mot deras folk, deras kvinnor.
En mörkhårig smutsig liten flicka på ca fyra bröt sig ur flocken och kom oblygt fram till Selina och drog i hennes klänningstyg.
"Jag har redan en docka, det är Herman, du kan få låna." läspade hon fram och visa upp en trasdocka som hade målade ögon och slitet tyg.
Folket var inte mer än 30 stycken och hälften av dem var barn.
De började mumla sinsemellan rädda att det var ett bakhåll, att maten var förgiftad, vad som helst.

Selina såg ner på flickan och log lite. "Det behövs inte, behåll den själv du" log hon och klappade flickan på huvudet. "Men vad sägs om att du får ett bad?" föreslog hon då hon kände hur smutsig hon blivit genom att bara röra vid flickan.
Selina hörde mumlandet och såg ut över folket igen. "Jag lovar att inget här är fel, jag tänker se till att ni får det bra". Det var hennes uppdrag.

"Det är så kallt i bäcken såhär års." sa flickan och såg upp på henne och kliade sig i håret, löss hade de alla. Egentligen borde alla deras kläder brännas och vagnarna.
"Du har fin klänning, blått är fint." säger flickan och kramar om sin docka innan modern en ung mager kvinna i Selinas ålder kom och hämta henne.
"Tack frun, vi tar gärna emot allt, vi kan återbetala i arbetskraft." säger hon nigande.

"Du behöver inte bada i bäcken, det finns varmt vatten i baljor inomhus" log Selina och nickade sedan. "Ja, blått är mitt favoritfärg...". Hon log mot modern innan en tjänare kom ut och tecknade att allt började bli klart där inne.
"Kom in nu ni som vill, det finns bad i alla rum och folket inne visar vilka rum som är tomma, och ni behöver inte niga eller buga". Hon vände sig sedan för att gå in för att se att allt flöt på.

De följde med in, blev visade i de olika rummen där det fanns baljor med vatten, tvål, handdukar och avlusningsmedel. Kläderna deras kastades på hög och de skrubbades rena och skinande. Håren klipptes, avlusades och kammades, de fick alla nya rena och hela kläder.
Då de kom in i matsalen var det som ett helt annat folk, ett glatt och leende folk, än magert men trevligare och inte så rädda.

Selina hade sett så allt fungerade innan hon letat reda på en hel hög med olika leksaker i en gammal garderob, de fanns nu på gården till barnen så de kunde leka.
Sedan gick hon in till matsalen och log då hon såg alla, de såg mycket gladare ut nu. Men hon sökte med blicken efter den unga mannen och hans mor.