ORS

Vi gick till Hogsmead och hon tog fram sin arm. Jag tog tag i den och med ett poff så var vi vid havet. "Vi ska till den lilla ön." sa Mikie Romblor och pekade på en liten ö. "Men hur kommer vi dit?" frågar jag lågt. "Vi ska ner till stranden och åka en liten båt dit."sa hon.

Jag sträcker på mig och ler. Morgon. Undra vilka ämnen jag har idag.

Vi gick ner till stranden och gick till en liten eka. Vi satt oss i den och hon tog fram sin trollstav och sa"coeperit ibunt!" sa hon lågt och båten började åka mot ön.

Jag vaknar i soffan i sällskapsrummet. Trött går jag upp och ner i stora salen. Ugglorna kommer. Min kommer och släpper ner ett paket i huvudet på mig. Där ligger ett par hörlurar och en ipod, från pappa.
Visa dem inte för mamma! står det på en liten lapp. Jag suckar.

Jag sträcker på mig så att det knakar och drar undan täcket.Ny dag, nya möjligheter!

Jag går ner till stora salen, de ugglor som har varit här och levererat post är just nu påväg ut. Jag har som vanligt inte fått någon post. Vem skulle skicka mig post? Jag suckar. Barnhemmet eller? De vet inte ens om att jag är en häxa.

När vi var framme vi ön gick vi iland och hon sa"Kom. Vi ska till ett litet hus."

Jag sätter på musiken på högsta volym. Det dunkar avslappnande i öronen. Efter ett tag sänker jag lite, men det är fortfarande tillräckligt högt för att dämpa andra ljud. Jag sluter ögonen.

Jag går fram och sätter mig bredvid Pling.
"Du har fått post ser jag!", säger jag och försöker låta munter samtidigt som jag tvingar tillbaks gråten som var påväg upp i halsen vid tanken på anledningen till att jag hamnade på barnhem från första början.

Jag hör inget utan torkar bort ett par onödiga tårar ur ögonvrån. Jag borde inte gråta över pappa, jag borde inte älska honom. Eller mamma. De har alltid vart hemska mot mig - eller mamma har i alla fall. Jag kramar ipoden hårt och lutar huvudet i min fria han, vars armbåge vilar på bordet.

Först nu ser jag att Pling håller i någonting. Någonting konstigt rektangulärt och jag förstår att det måste ha något att göra med att hon inte svarar. Jag puffar henne lätt på axeln.
Jag känner hur gråtklumpen växer sig större och större för varje sekund, jag försöker tvinga ner den men det går inte, det är som att den vill komma ut.