Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Mona vaknade till och log mot Niel. Då hennes hår var löddrigt av tvål så sjönk hon ner i vattnet och sköljde av sig. Sedan kröp hon upp i hans famn och kysste honom mjukt.

Niel log och betraktade Mona ömt. Han besvarade hennes kyss.

Mona tog tvålen och tvättade honom varsamt. Då hon var klar sköljde hon av honom och kysste honom. Hon reste sig upp och klev ur. "Ska vi äta middag?" frågade hon mjukt och letade efter ett lakan.

"Visst!" log Niel och tog ett lakan åt sig själv. Han torkade sig snabbt och drog på rena byxor och en skjorta.

Mona torkade sig och klädde sig i en av de rena klänningar hon hade. En snövit med mycket urringning och smal midja som avslöjade hennes former mycket. Hon tyckte att det liknade klänningar änglar brukade ha i bilder.
Hon fnyste hånfullt åt sig själv i spegeln, hon var ingen ängel och passade inte itll klänningen, men det var det bästa hon hade.

De började gå ner.

Mona satte sig vid ett tomt bord och värden kom fram och frågade om de ville ha dagens rätt, vilket var kycklingsoppa. Mona tackade ja till det och såg sedan ut genom fönstret. Plötsligt kände hon att någon såg på henne. Hon vred på huvudet och såg en man som inte mötte hennes blick, för hans blick var skamlöst längre ner. Besvärat la hon armarna i kors över urringningen.

Niel märkte inte mannen men kände den stela stämningen och lade en hand över Monas. "Hoppas du får i dig allt nu, du är allt för mager..." mumlade han försiktigt.

Mona såg upp på honom och log svagt. "Oroa dig inte, det verkar ha gott över...Och om min önskan blir sann ska jag äta extra mycket". Hon kände mannens blick igen, som om den klädde av henne..."Niel..." mumlade hon. "Kan vi köpa en till skjorta till mig sen? Jag hatar alla dessa klänningar...".

Niel log lite men såg sedan frågande på Mona. "Klart vi kan!" sa han.