De utvalda

De gick ut och vidare längs den lilla vägen som gick genom byn. Det var tomt på folk, det var söndag och alla var nog i kyrkan,

Ethan njöt en aning av tomheten och tystnaden. De var ensamma för tillfället, han älskade att vara ensam med Eletha..."Jag älskar dig så mycket" mumlade han till henne och log.
De kom fram till utkanten utav byn, det var åker en bit och sedan skog.

Eletha log mot Ethan, "Och jag dig." sa hon och såg ut över åkrarna och skogen, "Ska vi fortsätta? I skogen finns särlingar." sa Eletha leende.

Ethan nickade. "Det kan vi göra, men är de inte illvilliga då?" frågade han smått oroligt. Visserligen förstod de kanske honom och Eletha, men folk kunde ändå vara illvilliga...Han började sakta gå igen.

"Vi märker nog det." sa Eletha och de gick vidare, längst åkern och in i granskogen sov stod tyst med snö på dess grenar.

De gick på, längre och längre in i skogen. Snart såg Ethan och kände lukten utav rök en bit framåt i skogen. Troligen några som eldade...
Efter en liten stunds gående till så kom de fram till ett stort läger, där runt tio människor satt runt en eld.

Eletha som ansåg det bäst att gör sin närvaro hörd ropade ett hej och väntade på att de skulle reagera och de gjorde det som på en signal och närmade sig dem, "Särlingar." hörde hon dem mumla.

Alla vände huvudet mot dem, och Ethans blick fastnade direkt på en kvinna. det var som han automatiskt drogs dit. Kvinnan hade långt, svart hår och ett rött och ett blått öga. Hon mötte hans blick och log.
Ethan vände snabbt blicken till Eletha igen.

Eletha såg på kvinnan med rynkad panna och såg sedan på dem andra. "Vi kommer i fred, vi ville bara se och träffa andra särlingar. Vi är nyinflyttade i byn." sa hon och log svagt.

Kvinnan agerade som ledare och reste sig upp, hon hade fortfarande inte släppt Ethan med blicken. "Välkomna hit" sa hon och Ethans blick drogs upp igen. Det var något med den kvinnans utstrålning...Som fick honom att bara vilja titta på henne.
"Vart kommer ni ifrån?" frågade kvinnan sedan.