Life - Lupple & Medi PRS

Hon såg över axeln.
"Hej vem vill ha bullar?" Ropade hon halvhögt och flinade när hon märkte högen stilla sig.

Gabriel såg på henne, kärleksfullt. " Får jag sova hos dig inatt?" Frågade han försiktigt och smekte hennes kind.

"Det är en sak du inte behöver fråga." Hon fliinade när hon kände ett tiotal händer om sig.
"Godis." messade de flesta av barnen.

Han flinade och nickade. "Du har kanske rätt, men ville vara en gentleman. "Viskade han lekfullt innan han tvingades ta barnen i beaktande. " Var hövliga. "Sa han mot dem i en varnande ton och de nickade sakta.

Hon plockade upp Rose och log.
"Hej min sköna böna. Jag behöver lite hjälp. Vill du hjälpa mig kanske?"

Gabriel gick till dörren och öppnade den för att hon lättare skulle kunna gå in.

Mi såg på Ethan och smekte hans kind. " Nu får vi ingen ro. "Log hon och pussade hans handrygg lätt.

Han flinade och reste sig, låste dörren och kom tillbaka.
"Trodde du ja." Han flinade och kröp ner.

Olivia gick in och gick mot köket där hon satte ner Rose på diskbänken och plockade fram två mjölkpaket och hällde ner dem i en kastrull och satte på spisen.
"Vem vill ha varm choklad?"

Mi fnissade till och såg på honom. "Bra tänkt."Log hon och omfamnade honom samma sekund som han hade krupit ned.

Gabriel ställde sig vid luckorna och började plocka fram muggar åt alla eftersom alla barn ville ha varm choklad.

Han flinade och lade armen om henne och kysste henne.

Hon log när hon hörde barnen säga tack och snälla och hon såg mot Rose.
"Rose hur är det? Du är så tyst? har någon snott din tunga?" Hon såg oroad ut.
"Öppna munnen så ska jag se.."

Gabriel blickade ut över köket och insåg att alla barn inte skulle kunna sitta här och dricka varm choklad. Han log snett och såg ut genom fönstret. " Kan några vara underbara och göra i ordning lite mjuka sittplatser av löven, vi kommer inte få plats här inne. "Konstaterade han och många av barnen flög ut genom dörren för att börja fixa. " Håll er runt huset. Bara runt huset. " Sa han varnande mot dem och de hade inte ännu strövat längre bort än den närmaste tomten.