PRS Lupple & Medi

Hon gick med honom och hon log mot honom.
"Du är så söt vet du det. Först var du rädd att visa att du drack men nu dricker du det som det vore vatten." Hon smekte hans hand och satte sig på en stol och iakttog honom.

Dorian såg på henne när hon kallade honom söt, söt var inte ett ord han skulle använda för att beskriva sig själv och absolut inte för att beskriva sig själv när han drack blod.
" Jag förstår inte hur du kan se detta. Det är ju inte direkt fräscht. " Mumlade han lite skamset och försökte dricka lite lugnare, med mer bordsskick så att säga.

"För att det är normalt i min vardag nu." Hon log mot honom och lade huvudet på sned.
"Det är som att sova för mig. Du gillar att se mig sova." Hon skrattade innan hon skakade på huvudet.
"vi åker hem imorgon eller hur?

Dorian skrattade till och såg på henne lite chockad.
"Du gillar att se mig dricka blod? På riktigt. "Frågade han nyfiket men lite längre. Om det var så var det ju faktiskt rätt intressant.
Han nickade sedan.
" Stämmer, planen är den." Log han.

Hon tog hans hand och lade huvudet på sned.
"Ja det är rätt avslappnande på något vis att du äter något. " Hon log och började dra med honom.
"Så jag har en fråga." Hon såg på honom och visade upp handen med ärret.
"Är det vackert eller fult?"

Dorian skrattade lågt och såg på henne.
"Okej. Jag får se till att dricka blod när du är vaken då." Log han och följde med henne bort.
"Fråga på" Log han för att sedan studera hennes ärr.
" Det är vackert. " Sa han leendes.

"Bra." Hon gick ut till bilen där de andra väntade och satte sig i mitten och spände fast sig och lutade sig tillbaka. Hon var nervös och bet sig i underläppen.
"Jag har liksom rymt och nu kommer jag tillbaka." Hon skrattade och såg mot Dorian.
"Känns konstigt."

Dorian följde med ut till bilen och satte sig på ena sidan av henne och flinade lätt.
" Du behöver inte gå tillbaka." Sa han allvarligt och såg på henne. Det var sant- hon behövde inte.
Han drack upp det sista av blodet innan han la påsen på golvet i bilen och bältade fast sig även han.

"Så vi åker bara förbi huset?" Hon såg på honom.
"Skulle vi inte tömma lägenheten?" Hon lade huvudet på sned. Såg på Tristan som satte sig i framsätet och LAtan som satte sig breved henne.
"Något som är fel?"

" Det är upp till dig. Vi behöver inte gå in." Sa han och tog hennes hand och kände hur bilen började åka. Alla var inne. Lathan bredvid henne. Det kändes bra.
"Inte än." Sa Dorian lugnande och pussade hennes pannan innan han vände blicken och studerade gatorna utanför.