PRS(Dragon Fantasy)

"Bra" sa Ina bara och såg efter honom då han gick.

"Selina." sa Ian trött och såg på henne.
"Han gjorde fel, låt honom förklara sig, helst med dörren öppen." sa han lugnt och såg på henne.

Selina såg på Ian tyst en stund. Hon ville inte höra Stefan förklara sig, hon ville inte se honom igen. Men tillslut öppnade hon dörren igen.

Stefan stod och gned sin näsa sakta, han hade fått dörren rakt på den men brydde sig inte så mycket om smärtan. Han ryckte till då dörren öppnades igen och såg ner på sina fötter. "Selina...Förlåt mig...Jag menade inte att slå dig...".
Selinas blick hårdnande och hon vände ryggen mot honom. "Men det gjorde du".

Ian såg på Stefan och sedan på Selina.
"Det kanske finns en förklaring?" sa han med ett höjt ögonbryn till Stefan och la en arm om Selina.

Stefan såg upp och såg på Ian. "Även fast jag har Ina...Så har jag inte gått vidare riktigt, jag klarar inte att höra om Daniella...". Han orkade inte för tillfället förklara vem Daniella var för Ian utan fortsatte. "Och jag var trött och slut...Jag vet att det är dåliga förklaringar men det är de enda jag har".

Ian nickade kort, gissade på att det var en gammal kärlek och han kunde förstå det hela. Han såg på Selina åter och sedan på Stefan.
"Och mannen?" frågade han vad grundade Stefans beslut på?

"Jag kunde inte låta honom dö...Han ångrar sig verkligen och han ska få göra rätt för sig. Han är bara en ung man som gjort fel". Det påminde Stefan om att mannen nog snart skulle komma.

Selina sa inget på en lång stund, hon förstod men det gjorde ont än. "Okej" mumlade hon till sist. Hon lutade sig mot Ian. "Jag förlåter dig...Men jag hoppas du inte gör så igen". Hon drog ett djupt andetag innan hon fortsatte. "Jag förstår att du låter mannen leva...".

Ian la armarna åter om henne, "Bättre att ha koll på någon på nära håll än inte se honom alls. Men jag förstår hur du menar." säger han åt henne och nickar åt Stefan, han förstod beslutet.

Stegan nickade sakta. "Förlåt" sa han en sista gång och gick sedan ut. Han skulle tillbaka till.Ina. Tyst kom han in i deras rum.

Selina såg efter sin bror innan hon såg upp på Ian. "Jag älskar dig" mumlade hon och kysste honomömt.

Ina såg upp på Ian, "Hur gick det?" frågar hon och studerar honom. Det hade gått lång tid ansåg hon.

Ian bara log kysste henne och viskade samma ord i hennes öron.

Stefan satte sig på sängkanten. "Bra...Tror jag". Han såg ner i golvet. "Men jag tror Ian inte är så förtjust i mig nu". Han mindes hur han hade sett på honom.

Selina kysste lätt hans nacke, lät läpparna glida över hans hals. Hon älskade honom så mycket.