Sjunde året på Hogwarts

"Och varför har du inte sagt vilka som har uppfostrat dig? då hade vi aldrig bråkat med dig" sa Fred
"Ja men då hade ni inte pratat med mig alls" sa jag och de nickade lite osäkra
"Och jag antar att du har rätt Laura. vi ska väll inte vara för snabba med att dömma folk" sa Charlie och de andra nickade
"men om Snape nu är snäll, varför visar han det inte?" sa Bill undrande
"För att han inte kan, han spelar ett farligt spel" sa jag sorgset och de såg på mig men jag bara skakade på huvudet "Jag han inte berätta mer"
Draco kramade min hand och jag lot tacksamt mot honom
"Ja världen är bra konstig" sa Fleur och de andra nickade och jag säkte blicken upp mot himlen och tänkte på Snape och hoppades att han skulle klara sig. varför var han tvungen att riskera sitt liv? de andra såg på mig men sa inget.

- Ja jag har alltid rätt, sa jag och flinade mot Charlie.
- Hallå, jag lever fortfarande, sa Dean.
- Vi har märkt det, sa Fred.
- Som jag sa det är svårt att missa dej, sa George och himlade med ögonen.
- Vi kan väll hitta på något?, sa jag med ett flin.
- Ska vi besöka butiken och ser hur det går?, sa George.
- Ja varför inte?, sa jag och såg på de andra.

jag tog blicken från himlen och såg på de andra
"Du försvann" skrattade Balise
"Sorry har en tendens att göra det, men att besöka butiken låter som en bra ide" sa jag och log glatt och ställde mig upp och drog upp Draco
"Ska vi låta Dean följa med?"
"Ja jag vill inte hänga här hela dagen" svarade han och jag log
"Då hade du ju haft tid att fundera i alla fall" sa Draco och jag nickade
"Ja ska vi låta han följa med?"

- Vet inte, Ron fick hänga mycket längre, sa jag med ett flin.
- Hur länge då?, sa Fred undrande.
- Ja, jag hängde honom upp och ner, sen förstörde jag horokruxen, jag blev upprörd och det började skymma, så typ en halv dag eller lite mindre, sa jag och log.
- Hallå Laura jag trodde vi var på samma sida, sa Dean surt.
- Jo det är vi väll men jag tänker mig för innan jag öppnar mun, sa jag med ett flin.
- Jo föresten, vet ni om det är något med Gryffindor killar som gör att de inte kan tänka eller är de bara hopplösa fall?, sa jag och såg roat på de andra.

"Ja fast Ron var ju lite värre" sa jag
"Vad gjode han?" frågade George nyfiket
"Han sa en el elaka saker" sa Draco och jag nickade och såg sedan på dem
"Vad jag vet så gör det inte det, men de är kanske bara eran årsgång" skrattade Charlie och jag nickade
"Det kan ligga något i det" sa jag lätt och såg på Dean
"Har du lärt dig något?" frågade jag roat

- Att ni alla är elaka,
Att det är jobbigt att hänga upp och ner, sa Dean surt.
- Dean, sa jag med korsde armar.
- Och att jag borde tänka efter innan jag pratar, sa Dean surt.
- Bra, vad säger man om man gjort något dumt?, sa jag och log.
- Förlåt, sa Dean buttert.
- Inte till mig, sa jag lätt.
- Förlåt Cara, sa Dean och såg på henne.
- Ja. det är nog det bästa vi kan komma fram med.
Men han var faktiskt snabbare än Ron, sa jag roat och såg på Cara.

jag log mot Dean
"Jag vet att du inte menade något elakt" sa jag när han åter stodpå marken
"Varför lät du mig hänga upp och ner då?" sa han surt
"För att du ändå inte ska göra om det, för nästa gång är det något elakt du säger" sa jag roat och han mumlade något men jag brydde mig inte om det
"men ron har alltid varit lite trögtänkt" sa jag roat och tvillingarna log glatt
"Nå ska vi åka?" frågade jag dem

- Visst det gör vi, sa jag och tog Deans hand och vi transfreerade oss till Diagongränden.
- Det är verkligen öde här, sa Dean och rös till.
- Men det är väll inget farligt precis, sa jag och såg på honom.
- Man vet aldrig vem som kan komma, sa Dean och försökte att inte låta rädd.
- Ja men då tar vi det bekymret då, sa jag och himlade med ögonen och vi gick upp längs gatan.
- Ibland undrar jag om ni hamnade i rätt elevem, sa Fred roat.
- Ja ni borde byta, sa George med ett flin.
- Så ni påstår att Hufflare är fega, det sa Voldemort med, med han ljög, sa jag irreterat.
- Inte så vi menade, sa Fred och höll upp händerna.
- Ja, ta det lugnt, vi skämtade, sa George och log.
- Jag vet att ni gjorde det men gör det inte just nu, sa jag lätt men vände bort blicken från dem och såg upp längst gatan.

jag såg på den öde gatan och väntade på att något skulle hända
"Det är för tyst" sa jag och såg mig runt omkring.
"Men gränd var öde sist med" sa Draco men jag tystade honom
"Inte så här" sa jag och förde blicken över gränden och stelnade till när jag fick syn på något
"Bakom lådorna" sa jag och pekade mot ett par lådor som stod i en sidogränd
"Vad eller vem tror ni det är?" sa Fred lågt och jag skakade på huvudet och drog staven och höjde den
"Skjut inte" sa rösten och Trevor kom fram
"Vad gör du här?" sa jag irriterat
"Jag jobbar, herskarrina" sa han och bugade och snart kom det fram ett tio tal andra dödsätare och jag såg irriterat på dem
"Kan ni inte jobba någonstans där jag inte är?" fräste jag åt dem och de bugade.
"Din fars order." svarade Yaxley och jag såg på honom
"Ja men då ger jag er en ny order. försvinn!" fräste jag och de backade lite, men försvann inte
"Vi har våra order och alla som är med i orden eller DA ska tillfångatas" sa Yaxley försiktigt och såg på mina vänner
"O nej tänk inte ens tanken! jag lovar att jag dödar dig i fall du rör dem" sa jag kallt och han bugade på nytt men sa inget
"Vi lyder bara order och vi måste följa dem" sa en välbekant röst som kom ut ur gränden och jag såg på Lucius och såg att hn inte gjorde detta friviligt
"Jag är hemskt ledsen men ni kommer att misslyckas idag och jag börjar bli riktigt irriterad" sa jag och de backade ytterligare några steg men försvann inte. och jag såg på dem
"Vad är det ni inte fattar? ni kommer inte åt dem" sa jag och ställde mig framför mina vänner
"Vi vill inte skada dig men om du inte flyttar på dig så måste vi" sa Goyle sr och jag såg på honom
"Det blir bara värst för er i fall ni ens försöker" sa jag men de verkade inte förstå och Trevor höjde staven
"Sectumsempra" sa han och riktde staven mot mig och jag var berädd på att ta i mot förbannelsen när Lucius ställde sig i mellan och sedan föll ihop. jag såg förskräckt på honom och lika så gjorde de andra dödsätarna och jag såg upp på dem med röda ögon och de backade och försvann tillslut och jag sjönk ner bredvid Lucius och Draco såg förskräckt på honom
"Kan du hela honom?" sa han skräckslaget
"Ja om du backar" sa jag och började mumla motförtrollnigen över Lucius som smärtsamt läkte ihop och jag såg lättat på honom
"Lucius din idiot, varför ställde du dig ivägen?" sa jag och såg på honom och han försökte sätta sig upp men jag hindrade honom
"Jag lovade din far att beskydda dig och jag vill inte att du skall dö" sa han ansträngt och jag såg på honom
"Ja men det spelar ingen roll vad du lovat pappa, jag vill väll inte att du ska ta en dödlig förbannelse för min skulle för det" sa jag oroligt och han log svagt
"Äh det var inget, du har alltid hjälpt oss och du gör Draco lycklig det är det viktiga, jag skulle inte stå ut med att se honom sorgsen" sa Lucius svagt och jag såg lite förvirrat på honom
"Jag är tacksam Lucius och jag ska aldig glömma vad du gjorde för mig. men du är fortfarande en idiot" sa jag och han log lite och jag o Draco hjälpte honom upp på fötter och Draco log mot sin far som gav honom ett svagt leende tillbaka och
jag såg på tvillingarna
"Kan vi gå in i butiken, han behöver sitta ner och vila?"

Jag såg upp när alla dödsätare kom fram.
Och jag visste inte vad jag skulle göra jag höll staven berädd som de andra men lät Cara sköta snacket.
Jag såg att Cara tänkte ta emot förbanelsen.
Var inte en sånn idiot, vi kan inte hela dej, och vi blir i sånna fall tagna, tänkte jag.
Men sen såg jag Lusius ta emot hela förbannelsen och jag stirrade på honom.
Det hade jag inte trott om honom inte.
Efter att Cara och Draco hjälpte honom på fötter ledde tvillingarna in oss i butiken.
In i ett tomt rum med en soffa där de la Lucius.
Jag såg oroligt på honm.
- Cara har du inte nån dryck, han har säkert förfärligt ont, sa jag oroligt och tittade på henne.
- Tack, Lucius du räddade livet på oss allihopa, sa Charlie taksamt mot honom.

( God Natt mitt ♥ )