Life - Lupple & Medi PRS

Han såg på henne och smekte hennes kind.
"Då kan vi spela sen. Vi kan göra något mer trevligare."

Mi såg på honom och log stort. "Jag har trevligt just nu. "Viskade hon ärligt och smög in händerna innanför hans tröja och log stort av att känna hans värme. "Säg till om det blir för kallt. "Viskade hon och pussade honom försiktigt på läpparna.

"Jag är van så jag är så glad att du är här bara." Han tog henne mot sig och höll henne nära.

Mi såg på honom med sorgsna ögon. "Varför säger du inte till när det blir kallt när jag rör dig?" Frågade hon besviket. Orden, jag är van hade helt enkelt låtit som att han bara lät henne kyla ned honom. Det var verkligen inte ett bra förhållande.

"För att jag tycker att det inte är kallt. Det är skönt att du håller mig så." Han kysste henne.
"Det är ingen fara.

Mi såg på honom, förvånad. "Du är väldigt varmblodig. " Viskade hon och besvarade hans kyss.

Han skrattade och smekte hennes kind.
"Är det så dåligt? Jag hoppas att det är en bra sak." Han hörde steg nedaför och drog filten om dem.
"Shhhhyyy."

Mistril log stort. " Det är en väldigt bra sak, din värme smittar av sig och ditt blod- alltid i rätt temperatur. "Viskade hon innan hon fnissade till. " Älskling. "Viskade hon men valde att spela med och drog filten över huvudet på dem båda och log stort.

Olivia hade gått ut på altanen för att dra ihop löven och de var ensamna i huset.
"Så vad sja vi göra? Bita i kungens öra?" Viskade han hemlighetsfullt.
"Jag vill busa med någon. Men inte med Miss Olivia..."

Mi fnissade. "I kungens öra?" Frågade hon förvånat och flinade. "Åh du vill busa. "Sa hon tankfullt. " Vi får försöka komma på nått bra bus då." Fortsatte hon viskande och med ett stort leende.