PRS Lupple & Medi

Hon lade huvudet på sned och såg på honom.
"Jag vet inte hur ert hokus pokus blod fungerar. Fråga Alexander eller Lathan." Hon såg på honom och flyttade sig närmare honom.
"Men du får inte lämna mig tänk åp det." Hon höll i hans hand och drog handen över halsen.
"Men ärr kan vara vackra. det är kroppens smycken."

" Jag ska så fråga dem." Sa han och flinade lite och la armarna om henne.
" Jag ska ingenstans." Log han och skakade på huvudet.
"Kanske men du ska inte behöva ha dem." Sa han tyst och såg på henne.

Hon log och makade sig närmare honom.
"Om du säger det så." Hon log och såg mot dörren och log.
"God morgon farbror, pappa." Hon visade sin hals.
"Det vill inte läka."

Alexander log stort mot dem men slutade sedan le.
"Inte läka?" Sa han och rörde sig närmare och studerade hennes hals.
" Detta är väldigt intressant." Sa han och kände på ärret.
"Gör det ont?" Sa han och tryckte lätt mot det.
Lathan såg mot Dorian och sedan på Willow och tillbaka på Dorian.
" Vi måste hålla henne säker när vi går in. Precis som du säger. Vi har inte gjort nått fel men de kan mycket väl försöka.
Men vi måste hålla henne säker utan att skada någon. " Sa Lathan på italienska och Dorian nickade sakta. Men han hade inget svar på det.

"Ja." Hon ryggade tillbaka och såg på Alexander och log mjukt.
"Nu har du något nytt att pyssla med. Jag tror du saknat det." Hon såg på Dorian medan hon lät halsen vara vriden mot Alexander och smekte hans hand.
"Så ni pratar om mig igen. Det är rätt förståeligt."

"Jag tror inte det är något farligt. " Sa Alexander och log mot henne.
"Det kan beror på ditt blod." Sa han och studerade ärret.
"Vi ska nog ta reda på detta. "Log han.

Dorian såg mot Willow och log svagt.
" Vi försöker komma på hur vi ska hålla dig säker medan vi rensar din lägenhet. Det lägenhetshuset är inte som andra lägenhetshus." Sa han lugnt.

Hon log mot Aöexander och såg på handen och räckte den mot Alexander.
"Kan du läka den och kolla om det blir ett ärr där med?"
Hon nickade mot Dorian.
"Jo jag minns lite av det. Det låter bara konstigt nu när jag förklarar allt."

Alexander nickade sakta och såg på henne hand.
"Okej. " Sa han och såg på hennes hand och tog bort plåstret hon hade där. Han ryckte åt sig Dorians hand och snittade upp ett finger och drog hans finger över hennes sår innan han släppte Dorians hand och såg hur hennes sår läkte men det blev fortfarande ett ärr.
" Mirakelbarn. Vi kan inte läka dig som vi kan med andra människor." Sa Alexander lågt.

Dorian nickade sakta.
"Jo det förstår jag." Sa han och såg på Willow.

"Inte som förut." Hon såg på sin hand och såg på Dorian och lade huvudet på sned och smekte hans kind.
"Och varför kallar du mig för mirakelbarn helt plötsligt? Du har kallat mig för Willow förut." Hon såg på sin hand igen och drog ihop handen och suckade.
"Då vet jag."

Alexander såg på henne och log svagt.
"Åh Willow. Jag menade inte så. Jag vet att du är Willow. Det jag menade var att för att du är ett mirakelbarn så fungerar inte läkningen som för andra människor. " Sa Alexander och kramade hennes hand.
" Du vet att du är Willow för mig. " Sa han leendes.