prs yehet & kkaebsong

Joshua gömmer ansiktet förstrött i Zihaos päls, känner hur tårkanalerna antagligen kommer att brista i vilken sekund som helst. Han tar några lugna andetag, kramar om sjuttonåringen hårt innan han ställer sig upp.
"Komsi komsi," säger han tyst och ställer sig upp i trappen. Benen rör sig upp över trappen och sträcker på sig så att ryggen knakar.

Okej, nu kände han att någonting verkligen inte stod rätt till. De mörka ögonen betraktade Joshua oroligt samtidigt som de tog sig upp för trappan. Bara faktumet att sextonåringen gjort klart målningen trots att Zihao varit dum nog att göra slut, fick honom visserligen själv att vilja brista ut i gråt. Men det den andre utstrålade var på något sätt annorlunda. Ännu en gång fann han sig själv gå tätt intill den yngre. Han lovade sig själv att aldrig lämna honom igen - aldrig. Det skulle inte ske, punkt slut.

Den mörka dörren till rummet står helt stängd, knakar tyst till när Joshua öppnar dörren till sovrummet.
"Du kommer definitivt få sova här," försäkrar sextonåringen och stiger in i rummet. Många canvas tavlor som gryffindoreleven målat sitter uppe på väggen. Fotografier hänger i en tråd tillsammans med små lampor över speglarna och fönster som ser ut mot sjön vid skrivbordet. "Vad tycker du?" Även om Zihao inte kan prata, vill han att den äldre ska trivas. Han rotar mellan sina teckningar och målningar på skrivbordet innan han hittar den han gjort klart under sina ruttiga lediga dagar. "Här." Joshua sträcker fram teckningen till Zihao, håller den framför honom så att han ska kunna se.

Ögonen blev stora som tefat när de steg in i Joshuas sovrum. Hela rummmet doftade som sextonåringen, någonting som fick Zihao att känna sig alldeles överväldigad. Nyfiket betraktade han målningen, lät huvudet falla lätt på sned med svansen vevandes alldeles hysteriskt bakom sig. Den var perfekt. Inte för att den såg precis ut som honom, utan snarare eftersom det var den yngre som målat den. Försiktigt bet han tag i pappret och drog konstverket till sig, för att sedan trava bort till sängen och hoppa upp bland kuddarna. Bra, ännu en såndär konstig instinkt. Han kände på sig att ett morrande skulle tränga upp ur strupen om någon närmade sig målningen. Den var hans nu, och ingen annans. Ja, sjuttonårigen låg mycket riktigt och vaktade gåvan från Joshua, hur dumt det än såg ut.

Läpparna spricker upp i ett leende av Zihaos agerande, att han hoppar upp på sängen som är proppfylld med kuddar.
"Tycker du om den?" Frågar Joshua och sätter sig ner i sin fåtölj, betraktar sjuttonåringen tvärs över rummet. Jo, ofta brukar han måla naturbilder, djur och människor i vackra färger. Det är mestadels dem som är uppsatta på väggarna. Men teckningen på Zihao bestämde han sig för att hålla svartvit, kanske för att måla den i vackra färger skulle vara alldeles för dyster för Joshua. Då deras avslutning på förhållandet inte alls var färgglad.

Bara att Joshua tittade på Zihaos teckning fick honom att blotta tänderna och morra. Gud så dum han var. Med blängande ögon föste han undan en del av kuddarna och släppte försiktigt ner den mot täcket. Sedan lade han tillbaka kuddarna över målningen och rullade, i sin tur, ihop sig över kuddarna. Och så låg han där och stirrade på sextonåringen, utan att inse att han precis betett sig mer som ett vilddjur än en människa. Innerst inne hade han väl å andra sidan alltid varit lite av ett vilt djur, så det var inget konstigt med det. Möjligen att det var aningen oroande, men inte värre i alla fall.

Joshua ser stumt mot Zihao som morrar häftigt mot honom, lägger sig över teckningen som att han behöver skydda den.
"Jag ska inte ta den.." Viskar han sagts och låter blicken falla ner mot hans händer. Sextonåringens går till sitt skrivbord för att fortsätta måla på någon av bilderna, då slytherineleven inte verkar vilja ha något med honom att göra. "Den blev inte jättebra.. kunde inte riktigt fokusera när jag gjorde den. Kan fixa en ny.." ja, allt Joshua vill är att slytherineleven ska vara glad, trivas och känna sig uppskattad.

Dumma Zihao, till och med när han höll käften kunde han inte låta bli att göra bort sig. Med en lätt duns, hoppade han ner från sängen och tassade fram till Joshua. Försiktigt placerade han tassarna i den andres knä och försökte ta ett smidigt skutt up. Hur hade han tänkt nu? Inte en chans att han skulle få plats i sextonåringen knä. Han var på tok för stor. Därför slutade det hela med att han klumpigt tippade över och föll ner på nosen, huvudstupa. Helvete. Och sjuttonåringen som så gärna ville sitta i knät, nu hade han bara jävligt ont i nosen istället. Typiskt.

Blicken glider ner till Zihao som fallit på nosen, och Joshua kan inte hindra sig från att fnissa till.
"Förlåt, gick det okej? Frågar sextonåringen och sätter sig ner vid sjuttonåringen och lindar armarna om honom. Då Joshua förstår att slytherineleven vill sitta i hans knä gör han ett försök i att dra honom upp i knät.

Zihao kunde inte låta bli att känna sig lite som en stor nallebjörn när Joshua försökte dra upp honom i knäet. Visserligen hade han ingenting emot det, men bara faktumet att sextonåringen satt och gullade med en ovanligt stor varulv var rent utsagt skrattretande. Försiktigt hjälpte han den andre på traven, och krånglade sig upp i pojkvännens knä där han nöjt la sig till rätta. Nu låg han ju inte direkt i knäet, utan mer eller mindre halvt i det. Resten av kroppen stack ut. Varför var han tvungen att vara så lång i vanliga fall? Det förstörde i stunder som dessa.