Sjunde året på Hogwarts

jag öppade ögonen och nickade mot Laura
"Ja jag vet att du vet det, jag tycker bara det är synd att ingen annan får veta det" suckade jag sorgset, jag hade verkligen velat visa världen att han inte är så hemsk som alla tror. jag skrattade lite åt Laura
"Det är bara ni killar som behöver plugga" skrattade jag
"Jaså? o du behöver aldrig plugga?" sa Dean
"Nej, jag pluggar typ aldrig, jag antar att det är min gudfars förtjänst" sa jag och tänkte att Weasley inte var redo att höra den biten
"Du menar Snape" sa Dean och jag såg surt på honom och hängde upp honom uppochner i luften. "där kan du hänga"
Wealsey såg på mig men jag bara slöt ögonen
"Hej, Cara! du kan inte, inte berätta nu!" sa George
"Ja nu vill vi veta!" sa Fred
"Nej jag tänker inte säga något. men Dean är säkert villig att berätta resten" sa jag och log

Jag såg roat på Dean som hängde upp och ner.
- Hjälp mig ner. sa han och såg på mej.
- Ledsen men jag har glömt bort hur man gör. Lika som du har glömt hur man håller mun, sa jag roat och såg på honom.
- Att hänga folk upp och ner verkar vara en myckte praktisk sak att göra om man vill att de ska tänka lite, sa Fred roat och kollade på Dean.
- Kom igne nu berätta då, sa George och såg på Dean.
- Snape är Caras gudfar och han är jättetrevlig, sa Dean surt.
- Han är faktiskt jättetrevlig. Han hjälpte mig när jag ramlade ner från stegen i norrtornet, sa jag lätt och såg roat på Dean.

jag hörde hur de drog efter andan men tänkte inte säga något
"Nu måste du säga något!" sa Fred men jag skakade på huvudet
"Men du kan ju inte hålla tyst, vi måste veta om det är sant!" protesterade George men jag skakade åter på huvudet
"Men ni måste ju skoja med oss?" sa Charlie men jag skakade åter på huvuet
"Ja då vet vi att det är sant i alla fall. men Snape" sa Bill lite förvirrat
"När blev han snäll? du måste ju svara på våra frågor, Cara" sa Fleur, men jag skakade åter på huvudet
"Äh, lika bra o ge upp, hon är envis som synden" sa Blaise
"Ja men vi vill veta lite. Laura du kan väll berätta?" bad George

- Ja typ han gillar väll inte att vara lärare det är därför han har varit så avskyvärd.
Men mot Cara har han vart jätte trevlig, typ som alla är.
Ja sen så har han jobbat under Dumbledores order inte Voldemorts, sa jag och alla hoppade till.
- Vänj er vid namnet, sa jag och himlade med ögonen.
- Men han dödade Dumbledore, sa George.
- Ja, men det hade Dumbledore sagt till honom, sa jag lätt.
- Mer kan jag nog inte säga, sa jag och ryckte på axlarna.
- Hallå där!!!, har ni glömt bort mig, sa Dean irriterat.
- Nästan, sa Fred.
- Om du kunde vara tyst så kan vi det, sa George roat och såg på honom.

jag slog upp ögonen och de såg på mig
"Stämmer det Cara?" sa Fred och jag nickade
"Hej vi gör framsteg, nu nickar hon i alla fall" sa George och jag tittade sedan upp på Dean och log, men sa inget
"Hur blev han din gudfar?" frågade Charlie och jag bestämde mig för att svara
"Pappa gjorde honom till min gudfar. han ville att jg hamnade hos någon som han litade på i fall han skulle försvinna"
"Men han jobbade ju för Dumbledore" sa Bill
"Ja på sätt och vis, men egentligen jobbar han under mig, jag brukar inte ge Severus order men om jag gör det så lyder han dem" sa jag lätt
"Hur får du folk att vara så snälla?" frågade Charlie förvirrat
"Jag får dem inte snälla, jag bara ser båda deras sidor, alla har en god och en ond och sen behandlar jag personen efter hur den är, och ja jag brukar lära känna folk ganska bra" sa jag lite roat
"Så nu är Snape god?" sa Fleur lite förvirrat
"Han är verken god eller ond" sa jag lätt
"Han försökte döda mig" protesterade George och pekad på sitt öra och jag skakade på huvuvdet
"Nej han försökte träffa Grårygg men du kom ivägen" sa jag
"Så han försökte hjälpa oss?" sa Fred förvirrat och jag nickade
"Är allt det här verkligen sant?" sa Charlie och såg på Laura

Jag såg på Charlie och nickade.
- Det är väll klart att det är sant, men ska jag vara ärlig så hade jag också svårt att tro det.
Jag mena det är ju inte precis så man upplevt Snape, sa jag och såg på de andra.
- Nej, verkligen inte, sa Frad och skakade på huvudet.
- Det är svårt att tro det men det är väll sant då, sa George och skakade uppgivet på huvudet.
- Bra Cara vi har gjort framsteg, sa jag glatt.
- Hallå, jag är fortfarande kvar, sa Dean.
- Vi har märkt det, sa Bill.
- Du är ganska svår att undvika, sa Fleur roat och vi såg alla upp på honom.

jag nickade
"Fast jag vet inte om Sev uppskattar att jag går runt och talar om att han är snäll" sa jag roat
"Sev? har du ett smeknamn på honom med?" sa Fred förvånat
"Klart jag har. vaför är ni så förvånad?" sa jag roat och de ryckte på axlarna "Precis. jag har känt Severus sedan jag var liten så jag har kallat honom Sev så länge jag kan minnas, det är bara Severus eller Snape när jag måste vara allvarlig" sa jag lätt
"Ja de är ju ganska logiskt" sa Charlie
"Det förklarar ju i alla fall varför du alltid har kommit så bra överrens med honom" sa George och jag nickade och såg på Dean
"Jag tycker du verkar trivas där uppe" sa jag roat
"Ta ner mig, nu!" sa han irriterat
"Så tilltalar man inte en prinsessa" sa jag roat och han blängde argt på mig "Jag tror du får hänga kvar där tills du lär dig lite vett och etiket"
de andra nickade lite
"Men hur fick ni reda på att Snape var snäll?" frågade Bill Laura

- Ja vad ska jag börja?, sa jag fundersamt och kollade upp i himelen.
Först sa Cara det efter jag hade träffat henne och Draco.
Sen så fick jag nån dryck mot huvudverk av honom efter jag och Cara hade blivit torterad.
Efterdet så sov vi nog över hos honom efter att syskonen hade varit på Cara.
Och sen berättade äve Snape lite om sig själv.
Sen så hjälpte han mig mot hjärnskakningen efter att jag hade ramlat ner från norrtornet.
Ja, efter det flög vi Quidditch fast jag skulle ta det lugnt såhjärnskakningen kom tillbaka fast hundra gånger värre och då hjälpte han mig med trolldrycker, sa jag och såg på de andra.
- Ja just ja, han lärde Cara att hela annars hadde jag vart död efter Bella kastade sektrum sempra på mig, sa jag med lätt röst och de stirrade på mig.
- Va?, nu hänger jag inte med, vad är det?, sa jag förvånat och såg på de andra.

jag himlade med ögonen åt de andra
"Ja varöfr hjälpte han dig från början?" sa Charlie
"För att jag bad honom" sa jag lätt
"Så han bara hjälpte dem?" sa Bill förvirrat och jag nickade
"Klart han gjorde" sa jag lätt
"Och vad gjorde syskonen mot dig?" sa Fleur och jag berättade vad som hänt och de blev vita i ansiktet
"Vad?" sa jag förvånat
"Men du är ju deras herskarinna" sa Charlie
"Ja men de gillar mig inte för det." var mitt enda svar
"Varför läte Snape er sova över hos honom?" sa Fred
"För att jag inte skulle möta Amygus, och eftersom de är mina vänner accepterade han dem." sa jag lätt
"och sen berättade han bara en massa om sig själv?" sa George tvivelaktigt
"klart han inte gjorde, de har fått reda på saker bit för bit."
"Och hur visste Snaoe motformlen mot Sectumsempra?" undrade Bill
"För han uppfann den" sa jag lätt och ed bara gapade av förvåning "Är det verkligen så svårt att tro?"

- Han uppfan den där också, sa jag lätt och pekade mot Dean.
- Ja och tunglås, den använde jag på Cormack, sa jag lätt och log.
- Påminn mig att aldrig bråka med dig, sa George förfärat.
- Äh, så farlig är jag inte, sa jag med ett flin.
- Inte så farlig?, sa Fred och såg roat ut på mig och jag ryckte på axlarna.
-Men jag fattar er, jag har hatat Snape hela mitt liv.
Men om Voldemort är en bra far, så kan väll Snape vara en bra person eller hur?, sa jag och log mot dem.