PRS Lupple & Medi

Hon såg på honom och såg sedan bort och satte sig ner. Tårar började falla.
"Förlåt jag vet att det var fel men kroppen sa bara att jag skulle göra det. Det var lika viktigt som att andas." Hon såg på honom och vred sedan bort huvudet.
"Jag tappade kontrollen för några minuter och jag vet att det är en usel förklaring." Hon torkade bort tårarna och svalde hårt.
"Du får vara arg på mig men jag vill inte att du hatar mig. Jag skulle inte orka med det." Hon såg på honom innan hon reste sig och började gå..
"Jag vet inte hur du vill prata om det. Jag kan inte förstå vampyrer för jag är ingen själv. Men jag älskar dig så mycket. "

Dorian svalde hårt när hon började gråta. Han ville inte att hon skulle gråta. Han bet sig lite i läppen och kände sig ännu sämre än tidigare.
" Jag vet. " Sa han tyst.
"Jag vet att det inte är ditt fel." Sa han och gick ikapp henne så han hamnade framför henne.
"Jag skulle aldrig kunna hata dig." Sa han ärligt och torkade hennes kinder innan han höll ut sina armar.
"Förlåt det var inte meningen att göra dig upprörd. " Sa han ärligt och log svagt.
"Jag älskar dig också." Sa han lågt och studerade henne.

Hon gick in i hans famn och borrade in ansiktet i hans kropp.
"Du doftar så gott." KOm det från henne och hon såg upp och log mjukt hon ställde sig på tå och lade armarna om honom och gav honom en kyss och såg sedan in i hans ögon.
"600 minus poäng för mig." Viskade hon och log mjukt.
"Du kan få dem." Hon släppte honom och lade dem om honom igen och drog in hans doft.
"Så kommer du att hålla om mig hela tiden? Jag hoppas det. Låter mig aldrig gå ensam igen. Inte ens till badrummet."

Han besvarade kyssen mjukt och la sina armarna omkring henne och drog in hennes doft och skakade på huvudet.
"Nej jag kan inte ta dem. Jag betedde mig lika dumt. Jag borde inte ha även om du bad mig. " Sa han tyst och pussade henne lätt på huvudet och kramade om henne. Hans.
"Jag kan försöka."Viskade han med ett svagt leende och såg på henne.

"Så vi tar minus båda två då." Hon log mot honom och smekte hans arm.
"Jag vill att du ligger intill mig inatt. Efter vi kommit hem från krogen som du lovade gå med mig till." Hon höjde fingret mot honom och log.
"Jag ska gå och hämta mitt halsband men jag har den här fortfarande."
Hon visade upp halsbandet hon fått av Dorian.
"Den luktar nu som mig men jag älskar den ändå för att den är från dig."

"Okej. " Sa han och skrattade lågt.
"Ja krogen. Underbart. " Flinade han och nickade.
"Gör så. "Sa han och såg på halsbandet hon hade och skrattade lågt.
"Den passar dig perfekt." Sa han och kysste henne mjukt på läpparna.

Hon tog sig ur hans famn innan hon tog tag i hans hand och började dra med honom med till rummet igen och såg över axeln.
"Jag sa ju du skulle hålla i mig hela dagen." Hon flinade.
"Skulle du kunna h den svarta skjortan på krogen och ha lite parfym och vara extra charmig så mina vänner blir avundsjuka."

Dorian skrattade lågt.
"Just det. " Sa han och kramade hennes hand och följde med henne upp mot rummet.
Hennes vänner? Hon hade nog inga vänner- snarare folk som vakade över henne för vampyrerna men han sa inget.
" Absolut. Om jag får läka dina sår, vi vill inte att dina vänner tror att nått dåligt händer dig. " Sa han och satte sig i sängen och drog ned henne också och såg på henne med lite bedjande blick.

Hon satte sig och log mjukt.
"Okej då." Hon satte upp håret och vred bort huvudet så han kom åt såret bättre och lade sin hand i hans knä.
"Jag tror de inte skulle vara några problem annars. Jag brukar vara klumpig."

Dorian såg på henne och drog bort hennes plåster försiktigt. Han svalde hårt och bet hål på sitt finger och drog försiktigt fingret mot hennes hals och såg det läka. Han log svagt. Men slutade sedan att le. Hur kunde hon få ett ärr? Han flyttade sig närmare och drog mer blod över hennes hals och det var inget öppet sår men ett ärr.
Han torkade bort blodet och la huvudet på snedden.
" Det är ett ärr. Det borde inte vara ett ärr." Sa han tyst.