prs yehet & kkaebsong

Blicken vilar på sjuttonåringen en kort stund, känner hur klumpen i magen blir allt större. Benen rör sig ut från köket, lämnar den kära modern sjungandes för sig själv. Jo, Joshua förstår att den äldre inte vill stöta på Mimmi, då den kära kissemissen inte är så förtjust i vargliknande djur, Haru är dock ett undantag. Den hundvalpen är alldeles för liten för att oroa sig över. De stiger in i vardagsrummet där brasan brinner och lämnar skuggor över väggarna, han har saknat det något hysteriskt mycket. Även om han varit sjukskriven för inte så länge sedan, är deras hem Joshuas favoritplats.
"Tycker du om det?"

Tyckte han om det? Han fann vardagsrummet underbart mysigt. Utan att be om någon direkt tillåtelse hoppade han upp i soffan och trampade omkring lite innan han tog ett litet skutt ner på golvet igen, för att undersöka vidare. När han kom fram till en vresig, väldigt gravid kissemisse, vek han dock snabbt undan och fann sig nästan direkt stå snett bakom Joshua, med oroliga ögon. Som sagt, katter var lika med farligt. Zihao sneglade upp mot sextonåringen. Herregud, hur kunde någon i hans tillstånd vara så feg? Det var inte precis som om Mimmi skulle kunna göra honom någon större skada.

Joshua blänger på Mimmi som fräser mot sjuttonåringen.
"Mimmi," muttrar han och bär upp den väldigt tunga katten, redan innan hon blev gravid var hon tung... så såklart det blivit en hel del värre nu. Gryffindoreleven tar upp henne i sin famn och stryker försiktigt fingrarna över hennes päls. "Förlåt.. hon är nog lite rädd för dig. Men hon älskar dig i mänsklig form. Och det kommer nog kattungarna också att göra." påpekar Joshua exalterat, jo, kattungarna ser han minst sagt fram emot. Med ett leende på läpparna lämnar han en liten kyss på Zihaos panna. "Ska vi gå upp till näsa våning?"

Utan att ta blicken från katten som såg lätt mordisk ut, nickade Zihao stelt. Varför hade han helt plötsligt blivit så jävla rädd för katten? Kanske var det därför hon var så elak? För att hon, likt sjuttonåringen själv, kunde känna av nervositeten han för tillfället utstrålade. Efter ett slag blinkade han några gånger och ruskade ut pälsen som var på tok för fram att ha inomhus. De skulle troligen få sova med fönstret öppet under natten, annars skulle han nog smälla av. Sedan vände han ögonen mot Joshua, menande. Bara en liten ynka puss? Gud så skamligt. Med någonting som lät lite som ett muttrande, även om det självfallet mer var en morrning, började han skutta upp för trappan i protest.

Gjorde, eller sa Joshua något fel? Zihao morrar mot honom och börjar skutta upp över trappan.
"Zihao.. vi behöver inte, vi kan stanna här nere." försöker sextonåringen, osäker på sig själv och allt han gjort under dagen. Tankarnas fel, men det måste finnas en liten del av honom som faktiskt genuint tror på det. Gryffindoreleven följer den äldre eleven, lutar sin mot trappräcket med höjda ögonbryn.

Med blängande ögon, ruskade Zihao på huvudet så att pälsen yrde omkring honom - en liten present till Mimmi. Stackarn ville ju bara ha fler pussar, vilket Joshua inte verkade förstå. Han stannade till vid trappavsatsen och puttade på sextonåringens hand, precis som han gjort hundra gånger innan vid det laget. Därefter slickade han sig menande om nosen och gav den andre en lång blick. Pussar var trevliga. Minst lika trevliga som att bli kliad både bakom och mellan öronen, över ryggen och vid nacken. Det spelade faktiskt ingen roll.

Ah. Så Joshua hade missförstått det hela än en gång, vad dum han är. Han hukar sig än en gång och börjar lämna pussar över hela den andres ansikte medan händerna kliar pälsen över huvudet, öronen, ryggen och nacken. Hmh jo, i sextonåringens ögon är det väldigt mysigt.
"Du är väldigt mysig, vet du det?" frågar han i låg stämma och ser Zihao i ögonen, som nu blivit en hel del större och mörkare. Mimmi för den delen tassar ner från trappen, alldeles för rädd för att stanna kvar, och lägger sig ner vid brasan istället.

Jodå, det hade Zihao fått klart för sig för längesen, annars hade väl ingen gått och klappat på honom? Konstigt nog hade han faktiskt ingenting emot att de gjorde det, speciellt inte när det var Joshuas fingrar son drog genom den tjocka pälsen. Då mådde han tvärt om väldigt bra. Ögonen som nyss varit lätt blängande, blev genast runda och fina igen - helt enkelt väldigt nöjda. Det var ett under hur bra sextonåringen kunde tyda hans vilja bara genom ögonen, nåja främst genom ögonen. Någonting han var ytterst tacksam över i vilket fall.

Än en gång inser sextonåringen att frågan antagligen varit oerhört dum och korkad. Gud, Joshua mår än en gång illamående och vill spy upp allt patetiskt i honom.
"Kom, jag kan visa mitt rum." mumlar gryffindoreleven och lämnar en liten puss på nosen, sluter ögonlocken. Han förtjänar inte Zihao, även om det varit så att slytherineleven mobbat honom under alla de förra åren, så förtjänar han verkligen inte honom. "Du vet bilden jag började måla av dig? Första dagen i skolan? Jag blev klar med den, när jag var sjukskriven." Jo, även om Zihao gjort slut med honom, och Joshua blivit så ledsen och hjärtekrossad, hade han tvingat sig själv att göra klart den. Och blivit väldigt nöjd. "Tänkte skicka den till dig med en uggla.. men vet inte vad du skulle ha tyckt om det."

Även om Zihao kunde känna att Joshua inte ritkigt mådde bra, hade han inte precis något bra sätt att försöka mota de negativa känslorna. Istället såg han till att gå riktigt nära intill den andre, så pass nära att han näsan snubblade över sextonåringens fötter. Det vår åtminstone bättre än ingenting. Han fäste de mörka ögonen på pojkvännen och nickade förstrött. Nu när han tänkte efter så kom han ihåg bilden som gryffindoreleven börjat på. Redan då hade han tyckt att den fantastisk, då sjuttonåringen själv aldrig kunnat lyckats åstadkomma någonting så vackert som Joshuas målningar. Han kunde ju för fan knappt rita en streckgubbe, inte ens om hans liv hängde på det hade han kunnat gjort någonting mer realistiskt.