Rollspelare & Wolfy prs

Jason la ner sin dator efter en stund och reste sig upp, han gick till hennes rum och öppnade försiktigt dörren.
"Leah? Sover du?" frågade han och granskade hennes rygg där hon låg i sängen.

Hon satte sig upp i sängen då dörren öppnades.
”Inte än,” sade hon och sträckte sig mot nattduksbordet för att tända lampan, så att det inte skulle vara så mörkt i rummet.

Jason satte sig ner på sängkanten och kysste hennes kind. Han märkte direkt att något var fel men han var inte säker på vilket av hans många tabbar hon tänkte på.
"Jag älskar dig så mycket." sade han och smekte hennes kind där han just hade kysst henne.

Leah log samma anstränga leende mot honom som tidigare, orkade inte försöka sig på ett äkta nu.
”Ville du någonting?” undrade hon och tittade ner på sina händer. Hon fumlade alltid med dem då hon var nervös.

"Ja, jag vill veta vad som är fel." sade han och kollade på henne. Han tog hennes händer i sina och höll i dem så att hon inte skulle fumla eller hålla på. "Och sluta fake- le mot mig." sade han.

”Tänker bara på allt som hänt,” sa hon och ryckte på axlarna som om det inte vore någon big deal. Hon lät honom hålla i hennes händer en stund innan hon försiktigt drog dem åt sig igen.

"Okej, vad är det som du har fastnat extra för nu?" undrade han och granskade henne. Han ville påstå att han kände henne tillräckligt väl för att veta att hon hakat upp sig på något.

Hon såg på honom en lång stund utan att säga något.
”Du vet.” Antingen hade han trott att saken var ur världen efter att han bett om ursäkt eller så hade han aldrig fäst särskilt stor uppmärksamhet om vilka ord som lämnat hans mun.

"Jag tycker du är manipulativ på ett positivt sätt för du får mig att göra bra saker istället för dåliga." sade han och granskade henne. Han granskade henne och fuktade sina läppar.

Leah satt under tystnad en stund till. Hon kände sig som en hemsk person men hon kunde inte släppa det som hänt, än mindre trodde hon på att han faktiskt var ledsen. Hon borde inte tvivla honom men ändå gjorde hon det.
”Jag menade vad jag sa tidigare,” sa hon tillslut, ”jag är trött.”