Sjunde året på Hogwarts

jag såg på familjen Weasley, Dean och Blaise och log lite
"Vi förstår att du inte tänkte på det, men försöka att inte göra om det. vi vill inte förlora ig när vi precis har fått dig" sa Fred och de andra nickade
"Jag anatar att det är mitt fel, jag borde kommit tillbaka igår" sa jag och såg på dem
"Är du okej? det hände dig inget va?" sa George
"va? nej jag mår bra, det är nog snarare de här två som ni bör oroa er för. det är ingen som har lärt dem att det inte är så smart att rusa in på ett ställe med en massa dödsätare" sa jag roat och såg på Draco och Laura
"Ni gjorde vad?" sa Bill och jag skrattade lite
"Äh det är ingen fara, pappa verkade ha en bra dag" sa jag lätt
"Det tvivlar jag på, han var väldigt irriterad, men han var snarare tanksprid" sa Draco lite förvånat och jag såg på honom. undra vad pappa hade tänkt på?
"Ja...jo...han är väll det ibland" sa jag lite tyst. de andra såg på mig men sa inget
"Nå blir det någon frukost?" frågade Blaise vänligt
"Ja självklart" sa Molly och dukade fram och vi slog oss ner och jag undrade vad pappa tänkt på?
"Tack för att ni "hämtade" mig" sa jag till Laura och Draco

Jag log mot Frad glad över att han, ja och de andra brydde sig så mycket om mig.
- Nädå, jag ska försöka att inte göra om det, men jag kan aldrig lova nått, sa jag och log mot Frad som himlade med ögonen mot mig.
- Syrror, sa han med ett fli.
- Jag tänkte väll inte på att det skulle va en massa dödsätare.
Ja jag tänkte väll inte alls kan jag tro, sa jag och flinade åt Cara och såg sedan på Bill.
- Det är sant han var jätte irreterad men det var typ som om han inte märkte att vi var där, sa jag med en axelryckning vänd mot Cara.
Vi satte oss sedan ner vid bordet för att äta frukost, och jag vände mig mot Cara.
- Jag sa ju att vi skulle göra det och jag håller typ alltid mitt ord.
Sen skulle jag ha gjort det iaf man vet aldrig vad som kunde ha hänt, sa jag lätt och log mot henne.
Sen började vi att äta frukost och Molly började prata.
- Jag fick aldrig svar på en fråga igår, sa hon roat.
- Vilken fråga?, sa Charlie förvånat.
- Vilket lag som vann igår?, sa Molly ochkollade på oss.
- Mitt såklart, Draco fick näsblod av ett enkelt trick som jag trodde att han skulle fixa, sa jog roat och såg på honom.

"Nej ni tänkte inte så mycket" sa jagretsamt "Ja han är väll som jag och sjunker in i tankar väldigt lätt"
jag åt lite frukost och såg på dem
"Ja jag vet att du alltid håller ditt ord precis som jag gör. men egentligen behöver ni inte oroa er, pappa brukar inte kunna göra något" sa jag lätt
"Nej han brukar inte kunna men man vet aldrig" sa Draco
"nej jag vet, men han har ju typ aldrig gjort något" svarade jag
"Att låsa in sin dotter i en fängelsehåla och kasta crucio över henne tycker jag äratt ha gjort något" sa Blaise och de andra såg på mig
"Tack för den Blaise, du behöver väll inte berätta allt han gör! men hur normalt är det att kasta glas på sina föräldrar då?" sa jag och ingen av de svarade. jag log sedan när de nämnde gårdagens match och Draco såg surt på Laura
"Bäst att inte reta honom" viskade jag till Laura och vände mig mot Draco
"Vi vet det var kvasten, eller vindens fel" sa jag och han såg ännu surare på mig och jag skrattade
"Ja han är värdens sämsta förlorare, tur att jag står ut med dig ändå" sa jag roat och han bara såg på mig "S vad gjorde ni igår då?"

Jag såg roat på Blaise.
- Ibland undrar jag om jag ska hänga dej upp och ner?, det funkade ju på Ron så det borde funka på dej med, sa jag med ett flin åt Blaise.
- Hängde du Ron upp och ner?, sa Fred roat.
- Japp, han talade först och tänkte sen, så jag tyckte han behövde fundera på hur han skulle bete sig, sa jag med ett flin.
- Bravo syrran, ju fler som reta Ron desto bättre, sa George och dunkade mig i ryggen.
Jag såg roat på Draco och sedan på Cara.
- Jag vet att han är en urdålig förlorare, det är därför det är så kul att reta honom, sa jag med ett flin.
- Ja, vi gjorde väll inget alls, åt middag, satt framför brasan och sov, sa Fleur lätt.
- Vad ska vi göra idag?, sa Fred roat och såg på oss.
- Det vet jag, ni ska rensa ut tomtenissar, sa Molly leende när ett sammfällt stön hördes i rummet.
- Va kul, det har jag aldrig gjort, sa jag glatt och alla stirrade på mig.
- Hallå, mugglaruppväxt, sa jag roat och Dean skrattade.
- Trodde ni att mugglare hade tomtenissar eller?, skrattade Dean.

Blaise sa inget utan bara log. jag skrattade åt tvillingarna, typiskt storebröder.
"Ja men vänta tills han jävlas tillbaka" sa jag lite varnande till Laura
"Ja se upp han kan bli ett riktigt monster" skrattade Blaise och Draco såg surt på honom
"Ja jag vet, men han är mitt monster" sa jag och gav honom en puss och han log lite och jag såg sedan på Molly och sen Dean och Laura
"Jag trodde tomtenissar fanns över allt" sa Fred
"Nej" svarade Dean
"Det var länge sedan jag kastade tomtenissar" sa jag roat och vi gick ut i trädgården och började kasta tomtenissar, Draco stod och såg på
"Jag är en Malfoy, jakastar inte tomtenissar" sa han och såg på oss
"Äh ge dig Malfoy, kan du aldrig släppa loss?" sa Fred och såg på honom men han svarade inte och George kastade en tomtenisse på honom och han tog upp den och kastade argt tillbaka den
"Bra, nu behöver du bara kasta dem över staketet" sa jag och kastade en på honom och han såg argt på mig och kastade tillbaka den
"Jag kastar inte tomtar" sa han
"Du har redan kastat två" sa Charlie och Draco såg surt på honom
"Kom igen nu" sa jag och gick fram till honom "Jag lovar att stanna här hela dagen och inte försvinna"
han såg på mig och himlade med ögonen och kastade sedan en tomte över staketet och jag log
"Jag känner dig för väl" sa jag roat och han nickade och jag mot dem andra

Jag skrattade åt Draco.
- Kan du aldrig sluta vara så Malfoyig, du är mycket trevligare när du är dig själv, sa jag med ett flin och kastade en tomtenisse över staketet.
- Det här var ju kul, sa jag roat och höll i en sprattlende tomtenisse och såg på den.
- Den är ju ganska söt, sa jag och stack fram finggret och tänkte peta på den.
- Aj, den bet mig, skrek jag till och stoppade mitt blödande finger i munnen och hivade iväg tomtenissen med ilska över staketet.
- Bra syrran, det var ett bra kast, sa Fred roat.
- Det här var längre, sa Bill och kastade iväg den ännu längre och så var tävlingen i full gång.

"Jag är en Malfoy och kommer alltid förbli!" sa Draco och såg på Laura "Det är ju som och att be molnen att sluta regna!"
"Draco man kan vara båda, se på mig jag är en Riddle men inte springer jag runt och dödar folk" skrattade jag och såg sedan på Laura
"Tro aldrig att de är söta" skrattade jag och kastade iväg en över staketet som flög förbi Bills
"Hur gjorde du det där?" sa han förvånat och såg den spratlande tomten långt borta
"Det är min hemlighet" skrattade jag och Molly kom ut efter en stund
"Jag antog att ni skulle vara klara nu och jag hade rätt. här har ni lite saft och bullar och fira med" sa hon vnäligt och vi slog oss ner i skuggan av ett träd och jag lutade mig mot Draco
"Jag hade glömt hur jobbigt det var att kasta tomtar" sa jag roat och de andra nickade
"När åker ni tillbaka till skolan då?" frågade Charlie och jag såg på honom, skolan ja. den hade jag glömt bort. allt var så fridfullt här att det fick mig att glömma skola och kriget, jag tittade på de andra och tänkte att de lika väl kunde bestämma

- Och jag är en Pevensie som inte kan vara en mugglare, sa jag och himlade med ögonen mot Draco.
Sen satte vi oss ner och fikade.
- Ja, varför inte?, din far vet ju att vi är borta och det verkar ju lugnt för honom så det är ju inte farligt att komma tillbaka längre, sa Dean och log.
- Ja och vi slipper syskonen, om nu inte din far har hämtat dem.
Så enligt mej kan vi väll göra det, sa jag och tog en bulle.

"Min far är inte så farlig som man tror" sa jag och ryckte på axlarna och de andra fnös lite
"Ja men ni får ju bara se en sida av honom" protesterade jag
"Han har bara en sida! och den sidan är elak!" sa George och jag såg honom men sa inget. jag bara slöt ögonen och önskade att de kunde få se den andra sidan av honom, Draco höll om mig lite och jag log uppskattande mot honom
"Nej pappa har inte hämtat dem, han vet inte var de är" sa jag utan att se på dem
"Ja men då kan vi väll åka tillbaka snart?" sa Blaise

- Det var inte så jag menade.
Jag menade att jag inte kan alls för mig själv.
Jag skulle nog inte klara av att leva som en mugglare utan magi.
Jag skulle inte stå yt, sa jag och la mig ner på mage.
- Jag vet att din pappa har en trevlig sida, vi klarade ju oss idag och det var trevligt, sa jag med ett flin.
- Bra då är det inga problem att ge sig tillbaka men vi väntar med det ett tag till, sa jag och log mot de andra.
- Jag undrar vad pluggisen i dej har tagit vägen, sa Dean.
- Den är förtfarande kvar, men jag kan redan allt typ, så varför anstränga sig, sa jag med en axelryckning.