PRS Lupple & Medi

"Mitt namn är Eric. " Han verkade vara stressad.
"Ni har Willow med er och ni befinner er i England för att tömma hennes lägenhet?" Rösten verkade vara ute.
"Jag var en av hennes väktare. Jag var den som hjälpte henne att fly. Jag kunde inte radera våra namn, något jag önskade men jag raderade allt annat. Jag vill inte att hon ska behöva se hennes bostadshus. Finns det ingen annan utväg? Hon kommer se allt i en annan synvinkel och Rådet kommer vara där för att ta henne tillbaka nu när hon är kraftigare än någonsin."

Dorian nickade sakta.
"Eric?" Sa han fundersamt. Märkte att han verkade stressad.
"Vart har du fått denna information?" Sa han sedan och skrattade till. En av hennes väktare? Kunde han tro honom?
"Varför reagerar hon på ordet blodbank om du raderade allt?" Sa han lågt och flyttade sig längre ifrån köket för att Willow inte skulle höra.
"Så ert råd är villig att starta ett krig? Jag menar du måste veta vårt efternamn. Och vi har inte brutit en endaste lag. " Sa han kallt.
"Du däremot har uppenbarligen gjort det. " Sa han och drog med fingrarna längs väggen.

"Jag är inte den starkaste att radera minnen." Han suckade.
"Vi brukade göra så att de skulle reagera på ordet för att de skulle bli mer villiga att göra det." Han slog sig ner och skakade på huvudet.
"Ja Vinther och nej vi är inte villiga att starta krig. Men hon tillhörde oss innan jag hjälpte henne att fly. Jag satte henne på planet och åkte med henne innan jag lät henne gå själv." Han slöt ögonn.
"Säg mig bara en sak. Har hon haft det bra alla dessa dagar hon varit borta?"

" Du är inte den starkaste. Vem är?" Sa han och skrattade sedan kallt till.
"Mer villiga- ni är sjuka." Sa han allvarligt och flinade.
" Men vi visste inte att någon hade henne. Allt detta ligger på dig, du borde veta det. Vi har inte gjort något fel. Minsta rörelse mot oss eller henne kommer starta något vi inte är ansvariga för. Något du är ansvarig för. " Sa Dorian och stannade till och tittade ut genom ett fönster.
"Hon har haft det underbart och kommer fortsätta att ha det underbart eftersom hon aldrig någonsin kommer bli utnyttjad igen. De flesta av våra vänner håller med. Och ja vi är en gammal familj med gamla vänner. Mitt råd till dig är att leda ditt folk åt fel håll och när ni kommer tillbaka är hennes lägenhet tom." Sa Dorian allvarligt.

"Jag tror att det är Hector." Eric såg på sin klocka.
"Dorian jag ville bara varna dig att det kan vara problem. Jag ville inte se henne bli uttnyttad mer och du hjälpte henne. Jag tänker möta er vid huset vid 12 för att låsa upp lägenheten." Han nickade.
"Jo jag vet och jag förstår det. Jag ska inte starta krig. Men jag ville förvarna att Charlie och Hector kommer vara där och de är farligare."

Han la namnet i minnet och lyssnade på honom.
" Jag har hört din varning. " Sa han och nickade.
" 12? Hur ska jag veta att det är du som låser upp?" Sa han och la huvudet lite på snedden.
" Charlie och Hector. Det är bra att veta. Är dem de enda som kommer vara där?" Sa han torrt och la handen mot fönsterrutan.

"Jag har samma hårfärg som Willow. Jag är ungefär 1,90 lång och jag kommer ha en bandtröja på mig." Han lutade sig tillbaka.
"Idag är det faktiskt en tömningsdag. Så våran blodbanksläkare kommer för att ställa in några:" Han suckade.
"Så vi ses." Han lade på.

Dorian morrade lågt av hans ord. Tömningsdag?
Men han sa inget mer utan lät honom lägga på och gick tillbaka till köket där de alla var samlade.
" En av bostadsskötarna kommer låsa upp lägenheten åt oss vid 12 idag. Och två andra bostadsskötare kommer vara där, de verkade mindre vänliga. Och sen kommer nån inhyrd person vara där för att kolla över vissa saker. " Sa han på engelska så att Willow också skulle förstå men han valde sina ord noggrant så hon inte skulle förstå hela innebörden men han märkte att de andra verkade förstå vad han menade.
" De vill inte ha krig. Men killen Eric pratade om att rådet skulle vara där. Sant eller inte. Vet inte. Men jag sa till honom att hålla dem borta. Detta ligger på honom. Inte oss. Vi har inte brutit mot någon lag och han verkade förstå." Sa han tyst på italienska och Lathan nickade sakta vilket även Alexander gjorde.

Hon hade ätit upp frukosten och satt nu med en kopp choklad och såg på honom.
"Okej. Men det är väl bra?" Hon log mot honom.
"Du kommer att hålla mig säker eller kommer du att inte vara med?" Hon reste sig upp och ställde sig framför honom.
"Du lovade faktiskt mig att vi skulle få det trevligt men jag råkade göra dig arg. Jag vill inte ha det så." Hon höjde sin hand mot honom.

Han kände henne närmare sig och svalde hårt. Han hade inte tid med detta.
" Kanske. Det största problemet är att där du bodde finns det massa vampyrer. Och de vill ha dig tillbaka. " Sa han och såg på henne.
"Mirakelbarn, alla vill ha dig." Sa han och svalde hårt.
"Klart jag följer med." Sa han sedan i en mer sansad ton.
"Jag gillar det inte, han ville inte att vi skulle dit. Han ville se en annan lösning. " Sa Dorian på italienska och Lathan suckade.
"Dorian, kom till mitt kontor senare. Vi löser allt där." Sa han och gav Willow ett mjukt leende innan han gick bort från köket och tog med sig alla andra därifrån så att Willow och Dorian stod kvar själva.
Han såg hennes hand och stirrade lite på den.
"Du gjorde mig inte arg Willow. Du utnyttjade mig för nån konstig maktgrej. Det är så det känns."Sa han tyst och backade ifrån henne. Han visste att det inte var hennes fel. Han visste att hon inte kunde hjälpa att hon betedde sig så när hon hörde ordet.