prs yehet & kkaebsong

Jo, den äldres agerande förstår Joshua, han förstår vad den äldre vill fråga. Men sextonåringen vill verkligen inte svara på det. Tillslut låter han sina ögon möta Zihaos mörka, så mycket större än vad de vanligtvis är.
"Det är bara dumma, patetiska tankar.. de går över." Försäkrar gryffindoreleven och låter sina händer kupa vardera sida av det yviga ansiktet. Finner sig själv än en gång undra om det bara skulle vara bättre om Zihao var med Andrew och en familj han säkerligen tycker om. " Ska vi färga ditt hår under lovet?"

Håret hade Zihao totalt glömt bort om, men han ville väldigt gärna färga det. Mer än gärna faktiskt. Han nickade ivrigt och slöt ögonen, ville aldrig att Joshua skulle släppa taget om honom. Det kändes så bra att slutligen ha träffat den yngres mor, speciellt eftersom hon var så vänlig och välkomnande. Att Samuel och Noah snart skulle anlända kändes mindre positivt, men det var ingenting han kunde göra någonting åt. Sextonåringens äldre bror skulle kanske finna sig tycka lite bättre om slytherinelevn nu när han hade mjuk, kolsvart päls över hela kroppen? Han kunde åtminstone hoppas.

Med ett svagt leende kramar Joshua om Zihao, känner hur hans päls kittlas mot kinderna. I tystnad sluter han ögonen med en lätt lite suck.
"Ska vi gå in?" Frågar han och ser den äldre djupt i ögonen, tankarna om Andrew fortfarande där men inte lika starka. "Tror du att du kan dricka varm choklad med den där tungan? Eller blir du alldeles illamående då?"

I ett försök att göra en grimas, blottade sjuttonåringen tänderna och ruskade på huvudet. Nej, fy fan. Åt han någonting med choklad i nu skulle det säkert komma upp på direkten och han hade ingen vidare lust att spy. Han kom upp på fötter och ruskade ännu en gång ut den tjocka pälsen, så att snön yrde omkring de två eleverna. Sedan gav han Joshua en såndär blick som väldigt tydligt sa jag älskar dig, varefter han började stryka runt benen på den andre. Zihao var på tok för feg, som vanligt, för att gå först in i huset.

Kanske det varit ett riktigt dåligt förslag från Joshuas håll, vilket får honom att vilja slå sig själv än en gång. Dumma, dumma Joshua. Med en djup suck ställer sig sextonåringen upp från den svala snön och rör sig mot huset, där brasan är tänd och de ljuvliga färgerna finns. Jo, familjen har ett rätt stort hus, men möblerna och färgerna får det att bli mysigt och se lite mindre ut, vilket han själv avgudar. Det kanske påminner lite om gryffindorssällskapsrum, då modern gillar de färgerna, men med mer fönster och öppnare planlösning.
"Te då? Jag skulle döda för en kopp te just nu.." erkänner Joshua och ställer upp sina skor på skohyllan. Jo, blicken han får från Zihao är väldigt lätt att läsa, och klumpen i magen försvinner en aning. "Jag älskar dig också." Försäkrar han i en viskning och lämnar små pussar över sjuttonåringens huvud.

Om Zihao någon gång fick en chans att välja mellan att bo i ett mysigt, hemtrevligt hus som Joshuas, eller i ett gigantiskt, kliniskt rent hus med massiva ytor utan färg som hans eget, så hade han definitivt valt det första alternativet. Det var så ombonat och trevligt att han direkt kände sig hemma. Pussarna på huvudet gjorde bara saken ännu bättre. Han älskade sextonåringen så mycket att det var patetiskt. Herrejösses vilken knähund han blivit, konstaterade han för sig själv när han ännu en gång började stryka runt den andre för att sedan trava in i köket, med den yviga svansen lätt vaggande efter sig. Egentligen ville han nog också ha en kopp te, men om sanningen skulle fram var han tveksam på om tungan skulle klara av värmen eller ej. Kanske var han ohyfsad därefter, men med lite sats fick han, trots det, upp tassarna mot en av köksbänkarna. Zihao var så pass lång i vanliga fall att han i princip redan kunnat se över bänkarna även när han gick på fyra ben, men han hade oturligt nog fått syn på några köttslamsor som såg ruskigt goda ut. Och de låg långt in - därför var tvungen att komma upp på bakbenen. De där köttslamsorna var betydligt bättre än te.

Efter alla år av julfirande finns det många som tröttnar på traditionen, musiken. Men Ms Lewis är inte ett av dessa fall, nej. Hon lyssnar på lugna jullåtar på högtalarna medan hon står i köket, nynnandes medan hon bakar pepparkakor.
"Jag har små tidiga julklappar till er två sen, tror inte det blir så roligt att du får den nu tyvärr Zihao, det kanske kan vänta tills imorgon?" frågar modern när de kliver in i det hemtrevliga köket, fylld med pepparkaksdoft.
"Klart vi kan vänta till imorgon. Tack mamma." försäkrar Joshua och lämnar en liten, tacksam puss på sin mors kind. Sextonåringen vet ju såklart vad det är redan, då modern alltid brukar sticka bekväma tröjor under juletiderna, och nu ska såklart Zihao få en också. "Du är för snäll."
"Hmh, det är en positiv egenskap du fått av mig." Jo, det har han fått höra ett antal gånger. Gryffindoreleven låter blicken vila på Zihao står med tassarna mot ena köksbänken, kollandes törstigt på köttslamsorna. Joshua drar till sig två stycken och sätter sig ner på huk vid sjuttonåringen, håller handflatorna öppna mot den äldre så att han kan ta åt sig.

Med en mörk blick glodde Zihao tvärt på Joshua som stulit hans köttslamsor. Om sextonåringen bad honom att sitta eller ligga ner svor han på att vända på klacken och gå därifrån. Tvekande fiskade han upp en av bitarna och tuggade utan problem i sig senan. Vad höll han på med? Rått kött? Usch, det var ju bara vidrigt när han tänkte igenom det lite mer noga. Men det doftade ju så hemskt gott att han inte kunde låta bli att äta upp den andra biten också. Sjuttonåringen slickade sig nöjt om nosen. Fy fan vad äckligt, urk. Trots tankarna hade han defintivt inte tackat nej till mer. Pepparkakorna doftade också väldigt ljuvligt när allt kom omkring, men inte i närheten av lika gott som pojkvännen som satt rakt framför honom. Självfallet visste han mycket väl att han inte kunde äta upp honom, men den andre kunde helt klart klia honom mellan öronen. Det var han faktiskt värd. Host.

Joshua låter blicken vila på den äldre i tystnad, ler nöjt när han slukar i sig köttbitarna. Verkar som att Zihao kan äta som en varg också, vilket han såklart inte har någonting emot. Fingrarna rör sig försiktigt upp mot huvudet och börjar klia sextonåringen mellan de fina öronen.
"Vill du ta en runda i huset?" frågar han sjuttonåringen och tar en liten klunk av sitt te.

Zihao sneglade från Ms Lewis till Joshua innan han nickade fundersamt och sträckte lite på sig. Jo, det kunde nog vara intressant. Han hade ju trots allt bara fått sig en ordentlig titt på köket och hallen, som bara dem var extremt hemtrevliga. Däremot var han rädd att stöta på katten, så sextonåringen skulle bli tvungen att gå först. Om det var något sjuttonåringen ville undvika, så var det att få ett par kattklor nära ögonen. Eller i nosen för den delen, det kunde också göra förfärligt ont.