PRS(fashion7)

TOP fick av sig skjortan och knäppte upp byxorna. Han vilte sina kläder ordentligt och lade alltsammans på en stol. Han satte sig på sängen och suckade. Spegeln framför honom visade att han magrat av lite men än var muskulös och väl tränad. Han log åt saken, rörde man sig mycket var man frisk! Han drog en hand genom håret och lade sig ner. Han drog filten om sig.

Elenora öppnade upp ögonen igen och såg på Top. Han var fortfarande lika vacker som han varit förut, som ett monster. Då han la sig i sängen vände hon sig mot honom och log lite.

TOP log vagt mot Elenora. Sakta tyngdes ögonlocken ner och snart sov han fridfullt. Han smålog i sömnen. Han makade sig lite närmare Elenora då han frös och kröp ihop till en boll, som ett litet barn.

Elenora makade sig intill Top då han somnat och sov snart hon med. Men inte lika fridfullt som monstret bredvid henne. Oroligt vred hon på sig och mumlade.

TOP vaknade bara ett par timmar senare. Han visste redan då att han inte skulle kunna somna om igen utan betraktade Elenora. Hon verkade sova oroligt och TOP hade ingen aning om vad han skulle göra. Försiktigt strök han hennes kind och mumlade något som inte ens han själv visste vad det var. Han visste inte hur annars han skulle göra och han hade ett vagt minne av modern som strök hans kind då han var nyfödd.

Elenora lugnade ner sig först en stund innan hon återigen började mumla. "Top..." kunde man urskilja och hon kved i sömnen. "Nej...Snälla....sluta...".

TOP såg oförstående på Elenora.
- Jag gör ju ingenting? Sa han i fråga de ton och fortsatte stryka hennes kind,men tveksammare nu.

Elenora snyftade till i sömnen. "Nej...lämna mig inte..." mumlade hon och kröp ihop men sóv än.

- Ååh! TOP förstod nu. Han var lättad över att det inte var hans försök att trösta Elenora som var fel.
- Jag ska inte lämna! Mumlade han och satte sig upp i sängen. Han kliade sig på ena foten innan han tog upp sin filt som glidit av. Han drog den över axlarna och lade sig bredvid Elenora igen.
- Var inte orolig. Jag är här.

Elenora verkade ändå inte vilja lugna ner sig trots att hon la armarna om honom. "Nej...inte ensam....Älskar dig Top" mumlade hon och var sedan tyst en lång stund.