Scorperion
Elev
|
Hur kommer det sig att dom snälla typerna som vill alla väl blir dissade och övergivna medan dom värsta lyckas dra alla till sin sida?
5 jan, 2018 00:34
|
catradora
Elev
|
fuck fuck fuck fuck det här går inte jag klarar det inte
5 jan, 2018 19:51
|
Scorperion
Elev
|
Och där kom livsångesten igen...
5 jan, 2018 21:11
|
Rupert
Elev
|
Skrivet av Scorperion: Hur kommer det sig att dom snälla typerna som vill alla väl blir dissade och övergivna medan dom värsta lyckas dra alla till sin sida?
Det är popularitetens hemska (JA DEN ÄR HEMSK)kraft
Exempel:
David är en väldigt bra vän,han blir aldrig irriterad på någon och hjälper alla.
Men han uppfyller inte kraven för att bli populär ändå
och blir utstött och mobbad i skolan.
En av de som gör det är Sara,skolans allra populäraste tjej.
hon har alltid de dyraste kläderna och mest smink
så det gör henne populär.
8 jan, 2018 16:44
|
Scorperion
Elev
|
Skrivet av Rupert: Skrivet av Scorperion: Hur kommer det sig att dom snälla typerna som vill alla väl blir dissade och övergivna medan dom värsta lyckas dra alla till sin sida?
Det är popularitetens hemska (JA DEN ÄR HEMSK)kraft
Exempel:
David är en väldigt bra vän,han blir aldrig irriterad på någon och hjälper alla.
Men han uppfyller inte kraven för att bli populär ändå
och blir utstött och mobbad i skolan.
En av de som gör det är Sara,skolans allra populäraste tjej.
hon har alltid de dyraste kläderna och mest smink
så det gör henne populär.
Och det är synd att det ska behöva vara så
8 jan, 2018 16:48
|
Rupert
Elev
|
Skrivet av Scorperion: Skrivet av Rupert: Skrivet av Scorperion: Hur kommer det sig att dom snälla typerna som vill alla väl blir dissade och övergivna medan dom värsta lyckas dra alla till sin sida?
Det är popularitetens hemska (JA DEN ÄR HEMSK)kraft
Exempel:
David är en väldigt bra vän,han blir aldrig irriterad på någon och hjälper alla.
Men han uppfyller inte kraven för att bli populär ändå
och blir utstött och mobbad i skolan.
En av de som gör det är Sara,skolans allra populäraste tjej.
hon har alltid de dyraste kläderna och mest smink
så det gör henne populär.
Och det är synd att det ska behöva vara så
Jag vet
8 jan, 2018 16:49
|
Meowsy
Elev
|
Varning för känsligt innehåll.
Spoiler:
Tryck här för att visa!På väg hem från Coop blev jag förföljd av en man. Även om inget hände fysiskt har det gjort mig illa psykiskt.
Jag var inne på Coop för att handla ett par saker när jag började lägga märke till en äldre man som gick efter mig. Om jag stod vid grönsakerna så skulle han också vara där. Jag såg honom överallt, i varje hörn. Jag ljuger om jag säger att jag inte började bli lite orolig, men fortsatte att ignorera känslan och honom.
När det var dags för mig att ställa mig i kö så dök han upp från ingenstans och ställde sig bakom mig. Sedan viskade han i mitt öra "du är sexig som fan.''
Mitt hjärta började slå ovanligt hårt och jag kände en tyngd över bröstet. En känsla vi som brukar få panikattacker är bekanta med. Den äldre damen som stod framför mig såg oron och rädslan i mina ögon - hon insåg att något var på tok. Hon tog ett hårt grepp om min arm och drog mig bort från honom. Mannen blev arg och började aggressivt fråga vad hon höll på med, men gav honom inget svar.
Hon sa till mig att gå före och att fortsätta ignorera honom, vilket jag gjorde. Hon ställde sig bakom mig som om hon vore min sköld. När det var min tur att betala, kom mannen fram och erbjöd kassörskan att betala för mina varor. Dock tillät inte den äldre damen det vilket gjorde honom argare. Det var då kassörskan förstod vad det var som pågick. Snabbt sa hon till mig att betala för mina saker och springa hem medan den äldre damen höll honom upptagen med sitt tjafsande.
Medan jag sprang hem blev panikattacken värre och var tvungen att stanna till. Jag talade om för mig själv att allt var okej nu, att jag hade tappat bort honom, att jag kunde börja gå istället. Och när jag precis skulle sätta fart på benen igen, hör jag hans röst bakom mig, jag började skaka av rädsla.
"Du trodde du skulle komma undan så lätt, va?" Ropade han flera gånger medan han sprang efter mig.
I några sekunder hade jag förlorat kontrollen över min kropp. Jag stod bara där och såg på hur han närmade sig. Varje steg han tog kändes som om själva mörkret omringade mig - att det inte fanns en väg ut i en värld så stor som denna. Jag kände mig som om jag var bakom galler och väntade på min bestraffning.
Men något inombords väckte mig till verkligheten.
Spring, spring, spring. Och det gjorde jag. Jag sprang sista biten och lyckades låsa upp porten innan han nådde fram.
9 jan, 2018 00:17
Detta inlägg ändrades senast 2018-01- 9 kl. 00:25
Antal ändringar: 2
|
Scorperion
Elev
|
Skrivet av Meowsy: Varning för känsligt innehåll.
Spoiler:
Tryck här för att visa!På väg hem från Coop blev jag förföljd av en man. Även om inget hände fysiskt har det gjort mig illa psykiskt.
Jag var inne på Coop för att handla ett par saker när jag började lägga märke till en äldre man som gick efter mig. Om jag stod vid grönsakerna så skulle han också vara där. Jag såg honom överallt, i varje hörn. Jag ljuger om jag säger att jag inte började bli lite orolig, men fortsatte att ignorera känslan och honom.
När det var dags för mig att ställa mig i kö så dök han upp från ingenstans och ställde sig bakom mig. Sedan viskade han i mitt öra "du är sexig som fan.''
Mitt hjärta började slå ovanligt hårt och jag kände en tyngd över bröstet. En känsla vi som brukar få panikattacker är bekanta med. Den äldre damen som stod framför mig såg oron och rädslan i mina ögon - hon insåg att något var på tok. Hon tog ett hårt grepp om min arm och drog mig bort från honom. Mannen blev arg och började aggressivt fråga vad hon höll på med, men gav honom inget svar.
Hon sa till mig att gå före och att fortsätta ignorera honom, vilket jag gjorde. Hon ställde sig bakom mig som om hon vore min sköld. När det var min tur att betala, kom mannen fram och erbjöd kassörskan att betala för mina varor. Dock tillät inte den äldre damen det vilket gjorde honom argare. Det var då kassörskan förstod vad det var som pågick. Snabbt sa hon till mig att betala för mina saker och springa hem medan den äldre damen höll honom upptagen med sitt tjafsande.
Medan jag sprang hem blev panikattacken värre och var tvungen att stanna till. Jag talade om för mig själv att allt var okej nu, att jag hade tappat bort honom, att jag kunde börja gå istället. Och när jag precis skulle sätta fart på benen igen, hör jag hans röst bakom mig, jag började skaka av rädsla.
"Du trodde du skulle komma undan så lätt, va?" Ropade han flera gånger medan han sprang efter mig.
I några sekunder hade jag förlorat kontrollen över min kropp. Jag stod bara där och såg på hur han närmade sig. Varje steg han tog kändes det som om själva mörkret omringade mig - att det inte fanns en väg ut i en värld så stor som denna. Jag kände mig som om jag var bakom galler och väntade på min bestraffning.
Men något inombords väckte mig till verkligheten.
Spring, spring, spring. Och det gjorde jag. Jag sprang sista biten och lyckades låsa upp porten innan han nådde fram.
Fy va hemskt och vilket äckel! Men tur att den där äldre kvinnan ändå var uppmärksam. Finns tillfällen där folk bara tittar bort och låtsas som ingenting vilket gör mig riktigt förbannad
9 jan, 2018 00:23
|
Meowsy
Elev
|
Skrivet av Scorperion: Skrivet av Meowsy: Varning för känsligt innehåll.
Spoiler:
Tryck här för att visa!På väg hem från Coop blev jag förföljd av en man. Även om inget hände fysiskt har det gjort mig illa psykiskt.
Jag var inne på Coop för att handla ett par saker när jag började lägga märke till en äldre man som gick efter mig. Om jag stod vid grönsakerna så skulle han också vara där. Jag såg honom överallt, i varje hörn. Jag ljuger om jag säger att jag inte började bli lite orolig, men fortsatte att ignorera känslan och honom.
När det var dags för mig att ställa mig i kö så dök han upp från ingenstans och ställde sig bakom mig. Sedan viskade han i mitt öra "du är sexig som fan.''
Mitt hjärta började slå ovanligt hårt och jag kände en tyngd över bröstet. En känsla vi som brukar få panikattacker är bekanta med. Den äldre damen som stod framför mig såg oron och rädslan i mina ögon - hon insåg att något var på tok. Hon tog ett hårt grepp om min arm och drog mig bort från honom. Mannen blev arg och började aggressivt fråga vad hon höll på med, men gav honom inget svar.
Hon sa till mig att gå före och att fortsätta ignorera honom, vilket jag gjorde. Hon ställde sig bakom mig som om hon vore min sköld. När det var min tur att betala, kom mannen fram och erbjöd kassörskan att betala för mina varor. Dock tillät inte den äldre damen det vilket gjorde honom argare. Det var då kassörskan förstod vad det var som pågick. Snabbt sa hon till mig att betala för mina saker och springa hem medan den äldre damen höll honom upptagen med sitt tjafsande.
Medan jag sprang hem blev panikattacken värre och var tvungen att stanna till. Jag talade om för mig själv att allt var okej nu, att jag hade tappat bort honom, att jag kunde börja gå istället. Och när jag precis skulle sätta fart på benen igen, hör jag hans röst bakom mig, jag började skaka av rädsla.
"Du trodde du skulle komma undan så lätt, va?" Ropade han flera gånger medan han sprang efter mig.
I några sekunder hade jag förlorat kontrollen över min kropp. Jag stod bara där och såg på hur han närmade sig. Varje steg han tog kändes det som om själva mörkret omringade mig - att det inte fanns en väg ut i en värld så stor som denna. Jag kände mig som om jag var bakom galler och väntade på min bestraffning.
Men något inombords väckte mig till verkligheten.
Spring, spring, spring. Och det gjorde jag. Jag sprang sista biten och lyckades låsa upp porten innan han nådde fram.
Fy va hemskt och vilket äckel! Men tur att den där äldre kvinnan ändå var uppmärksam. Finns tillfällen där folk bara tittar bort och låtsas som ingenting vilket gör mig riktigt förbannad
Eller hur! Det var verkligen tur. Hon riskerade sitt liv för mitt. Väldigt modigt av henne. Blir bara ledsen att jag inte fick någon chans att tacka henne :´(
9 jan, 2018 00:31
|
Snowy Owl
Elev
|
Skrivet av Meowsy: Varning för känsligt innehåll.
Spoiler:
Tryck här för att visa!På väg hem från Coop blev jag förföljd av en man. Även om inget hände fysiskt har det gjort mig illa psykiskt.
Jag var inne på Coop för att handla ett par saker när jag började lägga märke till en äldre man som gick efter mig. Om jag stod vid grönsakerna så skulle han också vara där. Jag såg honom överallt, i varje hörn. Jag ljuger om jag säger att jag inte började bli lite orolig, men fortsatte att ignorera känslan och honom.
När det var dags för mig att ställa mig i kö så dök han upp från ingenstans och ställde sig bakom mig. Sedan viskade han i mitt öra "du är sexig som fan.''
Mitt hjärta började slå ovanligt hårt och jag kände en tyngd över bröstet. En känsla vi som brukar få panikattacker är bekanta med. Den äldre damen som stod framför mig såg oron och rädslan i mina ögon - hon insåg att något var på tok. Hon tog ett hårt grepp om min arm och drog mig bort från honom. Mannen blev arg och började aggressivt fråga vad hon höll på med, men gav honom inget svar.
Hon sa till mig att gå före och att fortsätta ignorera honom, vilket jag gjorde. Hon ställde sig bakom mig som om hon vore min sköld. När det var min tur att betala, kom mannen fram och erbjöd kassörskan att betala för mina varor. Dock tillät inte den äldre damen det vilket gjorde honom argare. Det var då kassörskan förstod vad det var som pågick. Snabbt sa hon till mig att betala för mina saker och springa hem medan den äldre damen höll honom upptagen med sitt tjafsande.
Medan jag sprang hem blev panikattacken värre och var tvungen att stanna till. Jag talade om för mig själv att allt var okej nu, att jag hade tappat bort honom, att jag kunde börja gå istället. Och när jag precis skulle sätta fart på benen igen, hör jag hans röst bakom mig, jag började skaka av rädsla.
"Du trodde du skulle komma undan så lätt, va?" Ropade han flera gånger medan han sprang efter mig.
I några sekunder hade jag förlorat kontrollen över min kropp. Jag stod bara där och såg på hur han närmade sig. Varje steg han tog kändes som om själva mörkret omringade mig - att det inte fanns en väg ut i en värld så stor som denna. Jag kände mig som om jag var bakom galler och väntade på min bestraffning.
Men något inombords väckte mig till verkligheten.
Spring, spring, spring. Och det gjorde jag. Jag sprang sista biten och lyckades låsa upp porten innan han nådde fram.
Mitt hjärta är krossad. Att sådana människor existerar är hemskt. Styrkekramar! </3
accept yourself
9 jan, 2018 00:40
|
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen