@ Intresseklubben antecknar

I feel you, jag sorterar först författare efter bokstavsordning sedan titlarna. Tur att jag mest har böcker av samma författare. xD

En novell jag skrev på svenskan för flera år sedan!
Alltså, WTF fick jag det där ifrån?

En gång för länge, länge sedan så framställdes människosläktet i ”det stora.”
Eftersom det rör sig om något som är alldeles för massiv för det mänskliga ögat att uppfatta så är det rimligt att kalla det just för det stora. De avgränsande väggarna som i det stora är tunna och näst intill oförstörbara är för mänskligheten och alla andra levande varelser som är en produkt av storuniversum, alldeles för tjocka för att beskriva i ord, trots att dessa går att se in i från det stora.
För att läsaren skall förstå är skriften tecknad på det sättet som gör den möjlig att begripa för just det öga som läser den. Ett mänskligt barn till exempel skulle tolka den här skriften som ett tecknat bildspel, detta är vad vi i det stora skulle kalla anpassningsbar skrift som gör det lättare att nå ut till parallella världar.

För oss var det en revolutionerande upptäckt, vi hade äntligen lyckats att skapa tänkande varelser med vår fantastiska uppfinningsrikedom. Tusentals transparenta behållare i elliptisk form stod uppdelade i vårt laboratorium men det var bara i ett som det skulle börja hända saker just då - startskottet. Värmen från en av formerna blev allt mer påtaglig och vi var tvungna att förflytta oss till en annan plats, nu följde vi utvecklingen via projektion och kunde på stora vita dukar se smällen. En centrerad prick splittrades och ett otroligt ljus följde. Tanken bakom att jag skriver det här är för att mänskligheten redan har teorier om just det här ögonblicket. Det var nämligen i just det ögonblicket som universum föddes för ungefär 20 miljarder år sedan.

Allt som efterföljde lät vi slumpen avgöra. Krockad och sammansvetsad materia gjorde att himlakroppar bildades. För att liv skulle utvecklas behövde planeterna till exempel en konstant dragningskraft för att hålla allt som befann sig där kvar, en måne för att stabilisera planetens lutning gentemot solen så att inte årstiderna växlade för våldsamt. Det behövdes också en sol på rätt avstånd för att skapa ett klimat där liv frodades optimalt. Dessa planeter var många till antalet men ingen kunde skydda dem mot krockande materia som satte dem ur spel. De universella lagarna var på jordens sida då det visade sig att Jupiter sög åt sig och slungade iväg kometer åt ett annat håll. Man kan säga att den agerade som vakt åt jorden. Vi blev fascinerade av människan och valde att studera den ingående precis som alla andra högtänkande varelser i de andra världarna.


I utkanten av universum, långt från människorna, lever ett fridfullt folk som precis som människosläktet vill veta varifrån de kommer. Dessa varelser var de första att ta sig fram till väggen som skiljer dem från vår värld. Några av varelserna i det första universumet är medvetna om att de är en del av något större, något obeskrivbart stort, men vad är stort? Och för vem? Sanningen att säga är att det inte finns bara ett universum, det finns tusentals identiska och alla är placerade inpå varandra. I de flesta existerar just nu tänkande varelser som många undrar varför just han eller hon finns. Till de som gillar tanken på en icke existens ber vi vår allra djupaste ursäkt.


Sen bara tog den slut... Jag tyckte om början, men slutet gjorde mig förvirrad för jag fattade inte själv.

Stringkalsong heter jag, heh!

Hej idag åker jag till Köpenhamn för första gången C:

Best. Thing. Ever.

(Det är ett skräckspel så hoppa in vid 6.25, för de funni steff, om ni är känsliga)

Tillagd!

Wohooo!

http://www.msn.com/sv-se/noje/kandisar/k%C3%A4ndiskul-stj%C3%A4rnor-som-ramlar/ss-BBbS9ib?ocid=UP97DHP#image=1

^Skaffa ett liv... -.- "kändisar som ramlar O.M.G"

Oh YEAH, 1200 tummar.

Sitter på ett tåg och fick apelsinjuice. Den bestående av ungefär 70% isbitar.