Sjunde året på Hogwarts

(okej ha så kul ♥ jag kan vara min far o mig själv )

(Voldemort)
"Herre, inkräktare" sa Yaxley och bugade, jag slängde en irriterad blick på honom
"Gör något åt det då" fräste jag och han lämnade rummet. jag hade annat att tänka på. jag undrar hur det egentligen är med Cara? hon brukar inte vara sån här. hon brukar inte oroa sig. jag undrar hur det egentligen är med henne? jag kanske har varit lite hård mot henne? jag borde kanske inte jätte henne medaljongen? jag såg upp när det knackade på dörren och Yaxley och Radophus kom in med Malfoy och den där rödhåriga tjejen. vad vill dem nu då? jag borde kanske slänga dem i fängelsehålan. fast jag antar att Cara skulle bli mer sorgsen då. lika bra på att ta reda på vad de vill. jag riktade mina röda ögon mot dem
"Vad vill ni?" färste jag, lika bra att låta dem veta att jag är irriterad

Ljusblixtarna upphörde och två dödsätare kom ut, jag tror det var Yxaley och Radolphus.
Utan att vi hann tänka så blev vi infångade och insläpande till Voldemorts rum.
Han stirrade på oss med sina röda ögon och Draco föll ner i någon sorts bugning.
Jag såg ner i golvet, jag tänkte inte buga för en som inte var min herre men att kolla honom i ögonen var lite för riskabelt för min smak.
- Vad vill ni?, fräste Voldemort irriterat.
Jag kollade fortfarande ner i golvet, rädd för att möta hanns blick och göra honom ännu mer irriterad än var han redan var.
- Vi ville veta hur det var med Cara, hon kom inte tillbaka och vi kom för att se om hon ver okej, sa jag svagt och kollade i golvet.

( Hinner en stund till innan maten )

(Voldemort)

Jag såg på dem, jag borde förstått det. särskitl från Malfoy, han är så patetiskt kär i honom, men jag borde kanske vara glad för henne? jag suckade irriterat
"Ja hon mår bra" vad hade förväntat sig? "Varför skulle hon inte må bra?"
ingen av dem svarade och jag blev irriterad på dem. kan folk aldrig svara, jag hörde dörren öppnas och tänkte precis fräsa till när jag såg Cara stå där
"Sover inte du?" frågade jag henne

(Cara)
jag vaknade av att jag hörde en smäll och jag såg ut genom fönstret och såg några ljus blixtrar, sen slutade de och jag förstod att de som kommit in var på väg till pappas rum, jag tog på mig morgonrocken och gick till kontoret och gick in, pappa såg upp på mig och jag log lite o såg Draco och Laura stå mitt i rummet och jag kunde inte låta bli att bli glad, jag vände mig sedan mot pappa
"Det är lite svårt sova när folk väcker en" sa jag och steg in i rummet
"Jag ser att vi har besök" sa jag roat och såg på mina vänner
"De är här för att träffa dig" sa han med en axelryckning
"Nehe? jag trodde de kom för att träffa dig" sa jag roat och han bara log lite och jag satte mig på skrivbordet och såg på mina vänner
"Så vad förskaffar mig den äran?" sa jag och log

ja med

Namn: Ryana littlegroff
Ålder: 16
Syskon: Blake littlegroff (går 3 året) och Lilian littelgroff ( går 4 året )
Mamma: Taila littelgroff
Pappa: John littelgroff
Övriga: släcktingar : Dyana littelgroff (faster)
Hår: långt ner till slutet av skuldrebladen mörkbrunt rakt med små långalockar
Ögon: mörkgröna
Bästavän : fina store
Tillsammans med: Draco malfoy
Stav : 12.5 tum med enhörnings hår
Elevhem: Slyterin

har du läst igenom allt? jag menar vi har kommit väldigt långt!

Jag suckade ut av lättnad när jag hörde dörren öppna sig och Cara kom in och satte sig på hans skrivbord.
- Vi sa ju att vi skulle kommma efter dig om du inte hade kommit tillbaka nu i morse, och det gjorde vi, sa jag och såg på henne.
- Är det bra mellan er nu?, sa jag sedan och såg oroat ut på Cara.

"Jag sa ju att jag behövde åka tillbaka" sa jag till min far
"Och jag sa att du inte åker någon stans förens du har sovit" svarade han
"Föräldrar alltså de tror alltid att de vet bäst" sa jag lite roat
"Vi vet bäst, ni inser det bara inte" svarade Voldemort och jag log
"Ja det är bra mellan oss. och tack för att ni kom och leta efter mig" sa jag vänlig och Draco och Laura log mot mig och nickade
"Du vet att jag alltid letar efter dig" sa Draco
"Måste du vara så himla patetsitk, Malfoy?" sa pappa irriterat men Draco svarade inte
"Måste du alltid vara så elak mot honom? jag gillar faktiskt att de bryr sig" sa jag och log mot mina vänner
"Ja du har ju alltid varit konstig" sa min far roat
"Och det kommer från dig." svarade jag med ett leende
"Ja, men hur mår du?" frågade han sedan allvarligt
"Jag mår bättre, jag sov i alla fall några timmar utan problem" sa jag lättat och han nickade
"Jag skulle uppskatta i fall du tog det lite lugnt och försökte att bli bättre" sa han
"Jag ska försöka" sa jag och log "Men kom nu så går vi till mitt rum och åker sedan tillbaka till Kråkboet" sa jag till mina vänner
"Jag tänker inte ens kommentera det, men får jag en hejdå kram?" frågade min far och jag log
"Klart du får" sa jag och gav honom en kram och han log och klappade mig över håret
"Var försiktigt nu" sa han allvarligt
"Jag lovar" sa jag ch vi lämnade rummet och gick tillbaka till mit sovrum och jag bytte om och såg på de båda
"Ska vi åka tillbaka?"

Jag log av lättnad när Cara och hennes far kramade varandra.
Jag blev så glad att de var vänner igen.
Sen gick vi tillbaka till Caras rum och hon klädde på sig.
- Ja, vad hade du annars tänkt, sa jag roat och såg på henne.
- Men det är väll bäst så annars kommer väll Dean att störta efter mig, sa jag med ett flin mot henne.

jag log mot dem
"Inte särskilt mycket" sa jag roat "Precis som ni gjorde? hur tänkte ni där egentligen?"
"Ööö vi tänkte väll inte så mycket" sa Draco lite osäkert
"Jag märkte det. det var bara ren tur att ni inte blev skadade" sa jag oroat "Lova att ni inte gör om det!"
"Om du lovar att inte försvinna!" sa Draco
"Jag försvinner inte! och jag försöker inte störta in på ett ställe med en massa dödsätare!" sa jag roat, jag gillade vad de hade gjort men ändå, Draco sa inget och jag skrattade lite och vi åkte tillbaka till Kråkboet där familjen Weasley satt och väntade på oss, de såg allvarligt på oss
"Och vart har ni varit?" sa Molly

- Nej vi tänkte väll inte alls kan jag tro, sa jag roat och såg på Cara.
Vi åkte tillbaka till Kråkboet och där satt alla i köket och såg allvarligt på oss.
Jag vände mig om till Molly för att svara på hennes fråga.
- Jag och Draco har hämtat tillbaka Cara, sa jag lätt och Dean kom fram till mig och gav mig en kram.
- Fattar du inte hur oroliga vi har varit?, sa han och jag såg mig om på alla runt köksbordet.
- Jo, men jag tänkte inte på det, det var längesedan jag hade en familj som var oroliga för mig, sa jag och såg ner i golvet.
- Jag är ledsen, sa jag sen och såg på dem alla.