(PM)Albus Potter

Va synd

en liten fråga, hur kan du vara inne på mugglarportalen och internet om du inte har en dator just nu??

inte illa menat, jag bara undrar.

^ Är hos pappa på besök ^^
Jag skriver så mkt jag kan på kapitlet under de korta tider jag är här, men jag ska till mamma om typ en halvtimma tror jag. Där har jag ju bara den stationära datorn som är upptagen nästan HELA tiden. Kan bara skriva när jag är hos pappa..
Men jag kör så gott jag kan när jag väl är här

okej

JÄTTEBRA.VILL LÄSA MYCKET MER.

SUPER!

Gah, ni är så snälla! ♥
Förlåt för att jag skriver så sällan.. D:
men nu ska det komma ett kapitel! Hoppas ni kommer ihåg vart vi var, i alla fall, här är en liten Reminder:
Albus, Ellie och Sco är nere i fängelsehålorna och har tagit sig förbi inferier, böjsvansar och knepiga saker, och nu är de i samma rum som lypusen. Professor Roper är medvetslös och i rummet finns en kittel och liket av voldemort ligger på golvet.
Slutet på förra kapitlet:
Utan att tänka gick Albus fram mot slagsmålet, och höjde sin trollstav, men försent. Någon annan hade redan hunnit före honom.
”Lamslå!” hördes en röst. Albus såg sig snopet omkring. Den där rösten…Den måste ha kommit från en man, men inte alls från professor Roper. Det hade Albus i sådana fall märkt.
Samtidigt som den okände rösten ropade sköts en blå skur av gnisor ut ur det rummet som Lypusen befunnit sig. Trollformeln träffade Lypusen i sidan och fick den att slungas rätt in i väggen för att sedan falla ihop på stengolvet. Professor Roper blev kvarliggandes på golvet, halft orörlig. I samma stund steg en man ut ur Lypusens rum, och Albus kände genast igen honom.


50 - Återfå makten
Det var en av dem. En av dem som hade stått på Voldemorts sida. En dödsätare. Eftersom Albus pappa själv hade bekämpat dem visste Albus nästan allt om dödsätarna och deras namn. Många av dem hade förstås dött i striden, men inte denne man. Det här var Augustus Rookwood. Han hade varit spion på mysterieavdelningen på ministeriet, och han var en ganska lång, koppärrig man med flottigt hår. Varken Rookwood eller någon av de andra överlevande dödsätarna hade visat sig sedan slaget vid Hogwarts nitton år tidigare, men nu stod en här.
Albus var så inne i sina egna tankar att han ryckte till när Rookwood öppnade munnen.
”Nämen, vad har vi här då? En liten Potter, möjligtvist?” sa han med tillgjord röst. ”Jag visste väl att sonen till den berömde gryffindoraren inte skulle kunna motstå en chans att rädda sin familjemedlem. Min plan fungerade perfekt.”
Albus fattade ingenting. Vadå hans plan? Vad hände med professor Roper?
Albus tittade frågande och förvånat på professor Ropers orörliga kropp, och Rookwood tycktes ha upptäckt det.
”Åh, den där. Nej nej nej, han har ingenting med det här att göra.”, sa Rookwood medan han gick fram mot professor Roper. Albus förstod ingenting. Han öppnade munnen för att säga någonting, men stängde den sedan igen.
”Men han har varit till stor nytta”, sa Rookwood medan han betraktade professor Ropers sårtäckta ansikte. Albus blev bara mer och mer förvirrad för varje ord som Rookwood kläckte ur sig.
”Men…vad…? Var det inte han som…?” lyckades Albus få fram.
”Om det var han som gjorde det här?” sa Rookwood. ”Å, nej nej nej, absolut inte.” Rookwood flinade. ”En liten mes som den här skulle väl knappast klara av att ta sig förbi en flock böjsvansar. Men som sagt, så har han varit till stor nytta för mig. Han har hjälpt mig med allt jag bett honom om.”
Albus bara gapade. Rookwood stod fortfarande och betraktade professor Ropers orörliga kropp. Albus undrade om professor Roper levde. Han ställde sig lite på tå för att få en skymt av bröstkorgen, och när han väl fick det så pustade han ut. Den rörde sig. Professor Roper andades, vilket betydde att han var vid liv.
Sedan återvände Albus till tanken på om professor Roper var skyldig eller inte. Var han det? Vad menade Rookwood med att professor Roper varit till nytta? Albus bestämde sig föra att fråga.
”Men hur…?” var det enda han lyckades få ur sig.
Rookwood skrattade.
”Du är inte särskilt klok va? Har du någonsin hört talas om imperiusförbannelsen?” sa han, och med ens klarnade allt upp för Albus. Imperiusförbannelsen – såklart! Professor Roper var oskyldig! Albus kände hur hela hatet som han byggt upp mot professor Roper bara blåste bort, men samtidigt byggdes ett nytt, ännu större hat upp mot mannen som stod framför honom. Han var anledningen till att Albus bror nu låg medvetslös i ett kallt hörn. Han var anledningen till att professor Roper inte alls betett sig som vanligt på den senaste tiden, och han var anledningen till all Albus oro under hela terminen. Han var anledningen till att Albus inte hade kunnat njuta varenda sekund av det fantastiska Hogwarts.
Hatet växte sig större. Ett ursinne som inte gick att behärska kokade upp inom Albus. Utan att kunna hindra den gled Albus hand in innanför klädnaden och drog ut trollstaven. Albus höjde den, men för sent.
”Expelliarmus!” ropade Rookwood och Albus trollstav flög ur handen på honom. Den landade långt ifrån räckhåll.
”Du din lilla…” sa Rookwood ilsket medan han hotfullt stegade mot Albus med trollstaven höjd.
”Nej!” ropade Ellie plötsligt bortifrån dörren där hon och Sco stått hela tiden. Albus hade nästan glömt bort att de var där. ”Albus!” ropade Ellie medan hon tog ett språng mot honom.
”Håll dig undan, flicka!” ropade Rookwood, men Ellie lyssnade inte. Det borde hon ha gjort, för i nästa sekund höjde Rookwood sin trollstav och riktade den mot henne.
”Lamslå!” ropade han. Albus knep ihop ögonen men hörde ändå den dova dunsen då Ellie landade i det hårda stengolvet.
”Ellie!” ropade plötsligt Sco. Han började springa mot stället där Ellie landat, men han hade gjort bäst i att stå stilla, för språnget ledde till att Rookwood lamslog honom också.
Albus greps av panik. Han sneglade bort mot stället där hans båda bästa vänner låg medvetslösa. En ensam tår trullade ner för hans kind, men han torkade ilsket bort den. Han hade aldrig varit såhär arg i hela sitt liv, och allt var Rookwoods fel.

jättespännande verkligen! jag önskar att jag kunde skriva så bra som du!
meeeeer!

^ Det kan duuu!!!!!!!